Steg 1:

Initiera samverkan

Under steg ett identifierar ni strategiska partners och verksamhetsområden och säkerställer att det finns mandat och resurser för att genomföra arbetet. Vilka förutsättningar har ni och hur kan det våldsförebyggande arbetet integreras i redan pågående processer och inom andra preventionsområden?

1.1 Våldsförebyggande arbete kräver samverkan

Våldsförebyggande arbete kräver samverkan – att olika kunskapstraditioner och preventionsnivåer möts i problembeskrivningar och analyser. Det första steget i ett våldsförebyggande arbete är därför att identifiera strategiska partners som kan bidra till kunskap om problemet som arbetet ska lösa och med kunskaper och verktyg för ett bredare preventivt arbete. I många sammanhang finns det verksamheter som redan bedriver ett våldsförebyggande arbete, även om det sällan rubriceras som sådant.

Syftet med samverkan är att tillsammans skapa ett mervärde – att åstadkomma något mer än en part ensam kan åstadkomma. När flera aktörer ska involveras behövs samverkan och samordning för att öka de framtida insatsernas genomslag och effektivitet, men också för att ta vara på resurser i form av finansiering och personal. Samverkan kan också bidra till att klargöra roller, ansvar och befogenheter och bidra till att insatser från olika aktörer kompletterar varandra.

1.2 Insatser behövs på flera arenor samtidigt

Våldsförebyggande arbete av olika slag och med olika inriktning behövs på flera arenor i samhället. Ett universellt våldsförebyggande arbete kan innefatta många olika grupper och arenor, och behöver ta hänsyn till hur normer kring maskulinitet och kvinnors och flickors självbestämmanderätt formas i olika sammanhang.

Överlag måste det förebyggande arbetet beakta risk- och skyddsfaktorer av betydelse för förekomst av våld mot flickor och kvinnor samt främja alternativ till våld i sammanhang där dessa faktorer är relevanta och möjliga att påverka.

Några exempel på arenor och verksamheter som kan vara aktuella för våldsförebyggande arbete är förskola, skola, universitet och högskolor, ungdomsmottagningar, fält- och fritidsverksamhet, föräldraskapsstödjande verksamheter såsom mödra- och barnhälsovård och familjecentraler, verksamhet med samhällsorientering för nyanlända, kvinno- och tjejjourer, trossamfund, idrottsföreningar och annat föreningsliv.

1.3 Förskola och skola – Ett nav för våldsförebyggande arbete med barn och unga

Redan i förskoleåldern har barn ofta en klar uppfattning om förväntningar på tjejer och killar, där killar är eller förväntas vara busiga, bråkiga, coola och kaxiga medan tjejer är eller förväntas vara duktiga, lugna och tysta. (BO 2016) När barnen blivit några år äldre är skolan den vanligaste platsen för misshandel, hot och sexuella kränkningar.

Många elevers vardag och sociala liv begränsas av rädsla för brott. Särskilt tjejer väljer ofta att stanna hemma kvällstid, trots att de egentligen skulle vilja gå ut. Dessutom har en stor andel av de tjejer som utsatts för hot eller misshandel hållit sig borta från skolan under hela dagar och därmed missat undervisning på grund av oro för att utsättas. (Brå 2018

Enligt Folkhälsomyndigheten och SCB ökar mobbningen i Sverige. (FHM 2018) (SCB 2019) Ett mönster är att flickor är särskilt otrygga och utsatta för många former av våld, såsom mobbning, sexuella trakasserier och övergrepp, på nätet men framför allt i skolan. Förskolan och skolan är därför en utmärkt plats att prioritera våldsprevention, vilket det finns stöd för i både skollag och läroplan.

Det finns dessutom mest evidens för våldsprevention just i skolan. Vi vet att våldsprevention fungerar där med hjälp av en rad olika insatser. (WHO 2009) Minskad acceptans och förekomst av våld i skolan gör också våldet minskar på andra platser. (FN 2006) (Estrada at el 2009) Förskola och skola alla barn och unga tidigt, vilket ytterligare talar för att arbeta med universell prevention just där.

1.4 Samverkan i större och mindre skala

Oavsett om ni arbetar med en omfattande eller småskalig satsning, behöver ni tänka igenom vilka som bör involveras i samverkan för att arbetet ska bli så effektivt och smidigt som möjligt.

Om sammanhanget för ert våldsförebyggande arbete är mindre och arenan exempelvis är en skola, kan strategiska partners vara elever, skolledning, elevhälsa och utvalda lärare. Om sammanhanget för ert våldsförebyggande arbete är större och exempelvis består av flera verksamheter och arenor i en kommun behöver ni hitta former för tvärsektoriell samverkan.

För kunskapsstöd och stöd i strategisk planering kan det oavsett storleken på satsningen vara värdefullt att samverka med kommunens jämställdhets- kvinnofrids-, folkhälso-, och brottsförebyggande samordnare och ideella organisationer med kunskap om mäns våld och prevention såsom kvinno- eller tjejjourer.

Det kan också vara möjligt att få stöd av en FoU-verksamhet, eller att initiera samverkan direkt med forskare, doktorander eller studenter. Länsstyrelsens sakkunniga inom jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och brottsförebyggande arbete kan också vara ett stöd till den lokala och regionala praktiken, genom sin sakkunskap och genom stöd till samordning och samverkan.

1.5 Intervju: Delat ansvar och starka team

Sedan hösten 2018 driver Länsstyrelsen Västerbotten satsningen Våldsprevention Västerbotten tillsammans med kommunerna Åsele, Norsjö, Vilhelmina och Sorsele – men också polisen och organisationen MÄN. Erfarenheten är att strategiska jämställdhetsinitiativ är sårbara eftersom det ofta saknas en hela-kommunen-ansats och att arbetet drivs av en enskild samordnare som sitter på flertalet uppdrag utan verkligt mandat.

Hej Monica! Vad har ni gjort annorlunda nu?

Från början har vi varit tydliga med vilka förväntningar som finns på både kommuner och länsstyrelse. Vi finansierar det mesta men kommunerna måste bidra med kostnaderna för sin egen personaltid.

Vi krävde också att engagemanget skulle inkludera aktivt deltagande från politiken och kommunledningen så att vi får starka team med mandat att genomföra.

Det här är inget tidsbegränsat och projektbaserat arbete. Vi ska långsiktigt stärka kommunernas arbete med jämställdhet, maskulinitet, mäns våld mot kvinnor och våldsprevention. Och det ska vi göra ur ett livscykelperspektiv. Arbetet ska alltså omfatta all verksamhet så att vi förebygger våld genom människors hela livscykel, från barnomsorg till äldrevård.

Vi hade möten med alla kommunchefer och kommunstyrelseordförande där vi pratade om förutsättningar och kravbild. Det är ett stort åtagande från en liten kommun och då behövde vi få med kommunledningen så att de tar de viktiga besluten som krävs.

Alla parter skrev på en överenskommelse som reglerar vad som förväntas av oss, idag ett och ett halvt år senare är det en icke-fråga.

Hur viktigt är det för er med ett brett samarbete?

Det är avgörande! När vi initierade satsningen visste vi att vi behövde samarbeta med andra aktörer och tog kontakt med polisen och organisationen MÄN. 25 års erfarenhet av jämställdhetsarbete har visat att det absolut är effektivast att vara fler som strävar mot samma mål. Egentligen började den processen redan internt här på Länsstyrelsen.

Vi är två olika sakområden som står bakom satsningen: jämställdhet och brottsförebyggande. Vi delar lika på ansvaret från Länsstyrelsens sida. Tillsammans bestämde vi tidigt att det blir bättre om ramarna är tydliga och att ingen part är överordnad den andra. Vi tillför lite olika perspektiv bara. Samma med de andra parterna, vi arbetar ihop men har olika roller.

När vi valde ut kommunerna tittade vi på de som redan hade fungerande strukturer på plats, de som hade aktiva lokala brottsförebyggande råd. Vi letar ju efter parter som är intresserade av att utveckla en modell för hållbart och långsiktigt preventionsarbete. Det har fungerat väldigt bra.

Vi lär oss väldigt mycket av varandra och ingen har tolkningsföreträde. Vi träffas relativt ofta och har olika perspektiv och erfarenheter som vi stöter och blöter för att få en samsyn. Det är så oerhört viktigt att ha en gemensam grundsyn på kopplingarna mellan våld, maskulinitet och prevention.

Det här är första gången satsningen genomförts i glesbygd. Hur påverkar det ert arbete?

Närvaro är viktigt. I små inlandskommuner i Västerbotten är staten nästan helt osynlig, även polisen har små resurser. Därför är det viktigt för oss att vara på plats, förstå utmaningarna och förtjäna kommunernas förtroende.

Vi är det långsiktiga stödet för brottsförebyggande och jämställdhetsarbete i Västerbotten, därför ska kommunerna känna att Länsstyrelsen kommer finnas kvar som en pålitlig partner. Vi ska tillföra samordning, processtöd och strukturerade långsiktiga metoder.

Vi kan också ge kunskap om hur det går att motverka mäns våld mot kvinnor och barn, mäns våld mot varandra och mäns våld mot sig själva utifrån en genusförändrande ansats. Men det är viktigt för oss att vara ödmjuka och vilja lära oss hela tiden, inte minst hur vi ska anpassa arbetet till mindre kommuners verklighet.

Metoderna måste vara kunskapsbaserade och eftersom det här är första satsningen av det här slaget i glesbygden så har vi med oss en utvärderare som följer vårt arbete. Vi strävar efter att utveckla arbetet och bli bättre tillsammans.

1.6 Säkerställ mandat och resurser för utvecklingsarbetet

Utan organisatoriskt stöd finns inte förutsättningar varken för att initiera samverkan eller för att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det finns därför många vinster med att förankra initiativet i chefsled, få politiskt stöd när det är nödvändigt, formalisera samverkan och integrera det våldsförebyggande arbetet i ordinarie lednings- och styrsystem.

Formella beslut om uppdrag stärker förutsättningar för såväl kvalitet som hållbarhet. Det ger också förutsättningar för större genomslag för det våldsförebyggande arbetet.

Ett våldsförebyggande arbete kan initieras regionalt, lokalt eller verksamhetsnära. I vissa fall tas initiativet av politisk ledning, i andra fall kommer initiativet från en förvaltning eller en specifik verksamhet.

Oavsett var idén dyker upp krävs formella beslut ifall ert arbete kommer kräva att nya resurser tillförs eller att befintliga resurser omfördelas. Utan formella beslut är det svårt att förverkliga nya idéer eftersom resurser inte kommer avsättas varken till förberedelse, genomförande eller uppföljning.

Olika organisationer har olika möjligheter att resurssätta det förebyggande arbetet. Oavsett om arbetet startar med stöd av särskilda utvecklingsmedel eller finansieras inom ordinarie verksamheter måste arbetets inriktning stämma överens med inriktning och mål för de verksamheter som ska ingå i samverkan och som ska bedriva våldspreventiva insatser.

Ett brett våldsförebyggande arbete kan exempelvis knytas till mål och styrning för jämställdhet, barnrätt, likabehandling, trygghet, brottsförebyggande arbete, folkhälsoarbete eller arbete med social hållbarhet och Agenda 2030.

Det är också nödvändigt att ha en beredskap för kontinuerlig förankring. Förankringen kommer behöva förnyas allteftersom ni har nya underlag för beslut om prioriteringar, aktiviteter och verksamhetsförändringar men också i händelse av att beslutsfattare, chefer eller andra nyckelpersoner byts ut.

Andra kritiska tillfällen kan vara under beredning och beslut om budget och verksamhetsplaner. Det är därför bra att så tidigt som möjligt integrera arbetet i ordinarie strukturer och skapa en organisation för arbetet. 

1.7 Integrera arbetet i ordinarie strukturer

Det är de lokala förutsättningarna som avgör hur arbetet bäst bör organiseras. Ett våldsförebyggande arbete bör samordnas med annat jämställdhetsarbete som bedrivs regionalt och lokalt.

Det våldsförebyggande arbetet kan också integreras inom det arbete som pågår inom andra närliggande preventionsområden, till exempel brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete och folkhälsoarbete.

I många kommuner finns lokala samverkansgrupper, exempelvis folkhälsoråd, brottsförebyggande råd eller samverkansgrupper mellan socialtjänst, polis, fritid och skola.

Ibland har dessa forum funktionen som styrgrupp, ibland som beredande grupp och i andra fall som en utförande organisation. Det kan vara lämpligt att knyta samverkan om det våldsförebyggande arbetet till dessa forum.

1.8 Organisera styrkedja och operativt utförande

Om ni ska bedriva arbete i mindre omfattning, exempelvis genom ett avgränsat utvecklingsarbete inom en skola eller fritidsverksamhet, är det inte alltid nödvändigt att knyta arbetet till en större samverkansgrupp. Däremot måste såväl stora som mindre utvecklingsarbeten ha en styrkedja och en organisation.

I vissa fall kan styrkedjan rymmas inom ramen för lokala samverkansgrupper, eller knytas till verksamhetens ordinarie ledningsgrupp. I vissa fall är det nödvändigt att organisera kompletterande beslutsvägar och arbetsgrupper för strategiskt och operativt utförande.

Oavsett hur arbetet organiseras är det viktigt att det finns en grupp med beslutsmandat som leder det strategiska utvecklingsarbetet. I annat fall riskerar arbetet att stagnera.

Arbetet kräver också ett operativt utförande som ofta gynnas av samverkan om det praktiska genomförandet av det våldsförebyggande arbetet, exempelvis genom samverkan mellan kommun och civilsamhälle eller samverkan mellan skola och fritidssektor.

Ett förslag är att säkra upp att arbetet har funktionen av en styrgrupp, funktionen av ett strategiskt samverkansteam och funktionen av operativa arbetsgrupper.

Styrgruppens funktion är att skapa förutsättningar för samverkan, förankra och ge mandat för arbetet. Styrgruppen kan också ansvara för att visioner bryts ned till realiserbara, konkreta mål och delmål och se till att åtaganden genomförs och följs upp.

Samverkansteamets funktion är att arbeta strategiskt med planering, utformning och uppföljning av arbetet och fungera som en länk mellan styrgruppens beslut och utförandet. De bör också ansvara för att delegera de arbetsuppgifter som samverkansbesluten kommer innebära till mer operativa arbetsgrupper. Sådana arbetsuppgifter kan exempelvis vara det praktiska våldsförebyggande arbetet med personal, barn och unga.

Såväl styrgruppen som samverkansteamet bör gemensamt se till att förankringen är säkrad på alla beslutsnivåer i de berörda organisationerna, i synnerhet inför att nya arbetssätt och metoder ska implementeras i verksamhet.

Politisk styrgrupp kan t.ex utgöras av fullmäktige eller nämnd i en kommun. Styrgrupp kan t.ex utgöras av lokal samverkansgrupp eller ordinarie ledningsgrupp. Samverkansteam kan t ex utgöras av strateger/sakkunniga som ger processtöd och driver utvecklingsarbetet. Operativa arbetsgrupper kan t.ex. utgöras av den personal som bedriver det våldsförebyggande arbetet närmast målgruppen.

1.9 Utveckla en gemensam våldspreventiv vision

En viktig del i ett förändringsarbete är att arbeta mot en vision som delas av alla och som stämmer överens med styrdokument och verksamhetsmål. Eftersom arbetssätt, språkbruk och uppdrag ser olika ut hos olika parter är det viktigt att genom hela förändringsarbetet återkommande prata om hur ni ska arbeta tillsammans. Detta för att säkra långsiktig hållbarhet och fungerande samarbete samt skapa en gemensam förståelse för och definition av mäns och pojkars våld.

Ett sätt att påbörja ett sådant arbete är att skapa en tydlig och delad vision om hur preventiva praktiker kan hindra våld från att uppstå. Då kan det kommande arbetet bli mer effektivt eftersom delaktighet finns med redan från början.

För att skapa en gemensam vision om ert kommande våldsförebyggande arbete kan ni börja med att formulera ett gemensamt påstående om framtiden som

  • visar på fördelarna för alla som deltar
  • är lätt att kommunicera och förstå
  • är lätt att komma ihåg av många människor
  • går att uppnå
  • ligger i linje med relevant och tidigare formulerad policy.

1.10 Intervju: Hur gör vi Gävle tryggare?

Hej Cecilia! Vilken vision har Gävle för arbetet mot mäns våld mot kvinnor?

Enkelt uttryckt så har vi nolltolerans! Gävles kommunstyrelse har tagit beslut om visionen i ett direktiv för våld i nära relationer. ”Gävle kommunkoncern ska skapa förutsättningar för att ingen i Gävle kommun ska utsättas för våld i nära relationer, med fokus på mäns våld mot kvinnor.”

Hur har denna vision präglat era centrala styrdokument?

Utifrån beslutet att börja arbeta mer strategiskt och kommunövergripande så gjorde vi en kartläggning av hur arbetet mot våld i nära relation såg ut i kommunen. Vi fick fram mycket bra och viktig information och det blev tydligt att det framförallt, och nästan enbart, var socialtjänsten som arbetade med frågan i vår kommun.

Det framkom också att mycket av det arbete som fanns på plats var av indikativ och selektiv karaktär. Det universella våldspreventiva arbetet förekom i minst utsträckning och var det vi behövde utveckla mer. Så utifrån detta faktum blev vi en del av projektet ”En kommun fri från våld”.

Hur märks visionen i praktiken i Gävles våldsförebyggande arbete?

I dag har vi styrdokument som bland annat har skrivningar som kommer från visionen och vårt arbete mot våld i nära relationer. Kommunfullmäktige har beslutat om ett socialt hållbarhetsprogram där ett av programmålen är ”Gävle är en kommun fri från våld” – det här är ett styrdokument som ligger direkt under Gävles kommunplan.

Jag är strateg och driver frågan centralt från kommunledningskontoret tillsammans med styrgruppen för ”En kommun fri från våld” som består av chefer från olika sektorer i kommunen.

En av framgångsfaktorerna i arbetet är att arbeta tidigt och långsiktigt förebyggande med ett våldspreventivt fokus utifrån ett genusperspektiv. Insatser som främjar jämställdhet bland barn och unga är viktigt, eftersom forskning visar att ojämnställda attityder ökar risken för att utöva och bli utsatt för våld.

Vilka exempel finns det på hur ni har integrerat det våldsförebyggande arbetet i den ordinarie organisationen?

En framgångsfaktor handlar om att ha Medborgardialoger med trygghet i fokus. Vi har nyss haft en större trygghetsvandring i stadsdelen Andersberg som vi fortsätter med i fler stadsdelar tillsammans med boende och andra aktörer i området, exempelvis polisen och bostadsbolaget Gävlegårdarna.

I Gävle har vi sedan många år en stödfunktion som heter BIG, brottsförebyggarna i Gävle. BIG är ett stöd till personal som möter barn och unga. Bland de utbildningar som BIG erbjuder finns numera även utbildningar om våldsförebyggande arbete i skolan.

Vi erbjuder bland annat utbildning i metoden Mentorer i våldsprevention (MVP) och metoden Agera tillsammans. Båda utbildningarna är lektionsbaserade utbildningsmaterial som ger kunskaper om hur våld och genus hänger ihop och hur vi tillsammans kan göra skillnad för att minska våldet.

Ett annat exempel är hur kommunen arbetat med att integrera det våldsförebyggande arbetet i vårt trygghetsarbete, när vi gör trygghetsvandringar till exempel. Ett våldsförebyggande arbete kan ju också handla om att göra platser mer trygga.

Hur märks hela-kommunen-ansatsen?

Visionen om att ingen ska utsättas för våld i nära relationer ligger till grund för det bredare våldspreventiva arbetet i Gävle. Det gör att arbetet med målet om en kommun fri från våld görs på flera nivåer och från individ till samhällsfokus.

Exempelvis håller vi utbildningar för chefer om våld i nära relationer för att de ska bli bättre på att upptäcka, kunna hjälpa och stötta medarbetare som kan vara utsatta för våld. Vi kartlägger utsattheten för våld i nära relationer i kommunen var tredje år. Vi utbildar lärare, elevhälsa och fältare i att arbeta med våldspreventiva metoder i skolan.

Vi har infört policyn Huskurage i flera stadsdelar i Gävle och fortsätter med det stadsdel efter stadsdel. Alltid i samarbete med andra aktörer. Vi utökar även samarbetet med de som ofta inte är involverade. Som när Samhällsbyggnadsnämnden och tjänstemän med ansvar för belysning på gator och i parker får frågan: hur kan vi få Gävle att kännas tryggare?

1.11 Klargör organisationernas förutsättningar

Utan rätt organisatoriska förutsättningar är det vanligt att nya arbetsmetoder så småningom dör ut. (Sundell, K & Soydan, H 2008) Det är inte ovanligt att bestämma sig för att införa ett nytt arbetssätt utan att först ha tagit reda på om det finns någon beredskap för förändring. Ett viktigt steg i ett förändringsarbete är därför att analysera situationen.

Genom forskning vet vi att det krävs en hel del förutom ett upplevt behov och en engagerande vision för att lyckas med genomgripande och långsiktiga förändringar i en organisation. (Socialstyrelsen 2012) Numera finns det redskap för att mäta hur stor förändringsberedskapen i en organisation är.

I alla organisationer finns både sådant som verkar för en förändring och sådant som är motverkande. Det kan spara mycket tid och möda längre fram att i ett tidigt skede utvärdera beredskapen att införa nya arbetssätt. Ett verktyg för detta är Beredskap för förändring. (Socialstyrelsen 2013)

Verktyget beredskap för förändring (BFF)

Enkäten Beredskap för förändring (BFF) mäter förändringsberedskap i olika delar av en organisation och visar vilka resurser som behövs för att lyckas i de olika delarna. Om flera arbetsenheter ingår i mätningen kan organisationen få resultatet redovisat per enhet. Det ger vägledning om vilken beredskap organisationen har för att förändras och var det är lämpligast att börja förändringsarbetet. Socialstyrelsen administrerar enkätverktyget BFF i Sverige. Instrumentet, som på engelska heter Organizational Readiness for Change (ORC) är utvecklat av Wayne Lehman, Jack Greener och Dwayne Simpson vid Texas Institute of Behavioral Research vid Texas Christian University (TCU), USA, i början av 2000-talet. Det är utvecklat utifrån skalor som använts i tidigare forskning om organisationsklimat vid TCU. För mer information, gå in på Socialstyrelsens webbplats och sök på ”beredskap för förändring”.

1.12 Säkerställ samverkan och intern beredskap också när våldet är ett faktum

Ett känt faktum är dock att ett brett våldsförebyggande arbete ofta leder till att verksamheter uppmärksammar utsatthet och utövande av våld i högre grad än tidigare. Det är därför viktigt att ni i ett tidigt skede säkrar upp att den eller de verksamheter som ska bedriva ett våldsförebyggande arbete har en beredskap också för att hantera indikerade preventionsinsatser – det vill säga insatser till våldsutsatta och våldsutövare när våldet redan är ett faktum.

Det är också viktigt att rutiner för bland annat anmälningsskyldighet om barn och unga som far illa och samverkansrutiner med tydliga hänvisningar till verksamheter som hanterar brott, stöd och skydd finns på plats.

I de verksamheter som ska arbeta våldsförebyggande bör också information om och kontaktuppgifter till stöd och skydd finnas lätt tillgängliga, så att både personal och enskilda som verksamheten är till för kan ta direkt kontakt.

När våldet är ett faktum

Anmälningskyldighet

Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga (skola, hälso- och sjukvård och tandvård till exempel) är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Även de som inte omfattas av anmälningsskyldigheten rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten. Alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialtjänsten. (SoL 2001:453)

Socialtjänstens ansvar

Enligt socialtjänstlagens 5 kap. 11 § ska socialnämnden särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Socialnämnden ansvarar också för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialnämnden ska särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott. De ska också ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver.

Socialnämnden bör även erbjuda insatser dels till våldsutövande föräldrar, dels till andra våldsutövande vuxna som bor tillsammans med barn. Nämnden bör också erbjuda våldsutövare insatser som syftar till att de förändrar sitt beteende och upphör med att utöva våld. Därutöver ska nämnden erbjuda stöd, skydd och hjälp till den som är under 18 år och som utsatts för våld av en partner eller för hedersrelaterat våld. (HSLF-FS 2022:39)

Samverkansskyldigheter

Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 a § samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Ifråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. socialtjänstlagen och av offentlighets- och sekretesslagen.

Såväl socialnämnd som vårdgivare ska samverka för att samordna sina insatser internt så att de inte motverkar varandra. Socialnämnd och vårdgivare ska därutöver samverka externt med andra verksamheter, myndigheter och organisationer som berörs för att skapa förutsättningar för att samordna insatserna från de olika aktörerna så att de inte motverkar varandra. (HSLF-FS 2022:39)

Läs mer 

Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare

Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer

Nationella stödkontakter

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

NCK driver Kvinnofridslinjen (020-50 50 50), som är en nationell stödtelefon för den som utsatts för hot eller fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Stödtelefonen är öppen dygnet runt och är gratis att ringa till. NCK samlar också forskning om mäns våld mot kvinnor på sin webbplats.

Länsstyrelsen Östergötlands nationella kompetensteam för hedersrelaterat våld och förtryck

Kompetensteamet har en nationell stödtelefon (010223 57 60) för er som är yrkesverksamma eller arbetar ideellt och behöver råd och konsultation i situationer där ni vet eller misstänker att barn eller vuxna är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Via dinarattigheter.se kan barn och unga skriva till Rädda barnens nationella stödchat om de har frågor om hedersrelaterat förtryck och våld, begränsningar, rättigheter, kärlek, tvångsäktenskap, och könsstympning.

Ungarelationer.se

Unga relationer ger stöd och information till den i ålder 15–20 år som blir utsatt i sin relation, är kompis till någon som blir det, eller är den som utsätter. Det kan vara pågående eller ha hänt tidigare. Webbsidan drivs av stiftelsen 1000 Möjligheter.

Tjejjouren.se

tjejjouren.se går det att nå alla trans-, tjej- och ungdomsjourer på ett och samma ställe. Jourerna vänder sig främst till alla som identifierar sig som tjej, i åldrarna 12–20. Tjejjouren drivs av de båda riksorganisationerna för Sveriges tjej- och kvinnojourer: Roks och Unizon.

Unizon

Unizon samlar kunskap och fakta om mäns våld mot kvinnor och barn. Här finns också kontaktuppgifter till alla kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer som organiseras genom Unizon i Sverige.

Roks

Roks samlar kunskap och fakta om mäns våld mot kvinnor och barn. Här finns också kontaktuppgifter till alla kvinno- och tjejjourer som Roks i Sverige organiserar.

Jämställdhetsmyndigheten och det operativa nätverket Nationellt metodstödsteam (NMT)

NMT har en nationell stödtelefon (020-390 000) för er som är yrkesverksamma eller arbetar ideellt och behöver råd och vägledning i ärenden som rör prostitution och alla former av människohandel.

1.13 Steg 1: Checklista

Steg 1: Checklista

1. Vilka arenor och verksamhetsområden kan bidra till kunskap om problemet och vara aktuella för genomförandet av ert våldsförebyggande arbete?

2. Vilka nyckelfunktioner eller organisationer kan utgöra strategiska samverkanspartners?

3. Har ni säkerställt tillräckliga mandat och resurser genom formella beslut?

4. Kan ni knyta ert våldförebyggande arbete till befintliga samverkansstrukturer för förebyggande arbete?

5. Hur ska arbetet finansieras och organiseras i samverkan?

6. Har ni en styrkedja för det strategiska och det operativa arbete som ska utföras?

7. Har ni skapat en vision och en samsyn kring ert våldsförebyggande arbete som stämmer överens med era styrdokument och verksamhetsmål?

8. Har ni tillräcklig organisatorisk beredskap för ett hållbart utvecklingsarbete?

9. Har ni säkerställt samverkan och intern beredskap också när våldet är ett faktum?

Senast uppdaterad: 10:12 - 26 januari 2024