Identifiera förändringsfaktorer

3.1 Utforska våldets orsaker utifrån den socio-ekologiska modellen

Det finns inte en enskild riskfaktor som förklarar varför vissa individer utövar våld, eller varför våld är mer vanligt förekommande i vissa sammanhang än i andra. Orsakerna till våld finns i komplexa samband mellan riskfaktorer hos individer, i relationer samt i olika livsmiljöer, sociala och kulturella sammanhang. Den socio-ekologiska modellen bygger på en sammansättning av biologiska, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska aspekter som påverkar risken för att någon ska utöva våld eller bli utsatt för våld. Den socio-ekologiska modellen används för det första för att påvisa vilka faktorer som ökar risken för våld, för det andra för att förebygga dessa risker. På så vis är det en praktisk och logisk modell eftersom problem och prevention går hand i hand.

WHO efterlyser preventionsarbete som utvecklar flera interventioner samtidigt. En styrka med den socio-ekologiska modellen är att den å ena sidan hjälper till med att hålla isär en myriad av olika riskfaktorer för våld, å andra sidan ger den en bild av hur dessa riskfaktorer samspelar. (Flood, M 2011) (WHO 2002) (WHO 2004) Det finns inga vattentäta skott mellan de olika nivåerna – de olika riskfaktorerna är tätt sammanvävda. Hela livsmiljön ‒ alltså alla nivåerna ‒ innehåller en mängd riskfaktorer för våld. Förebyggande insatser behöver därför antingen fungera på olika nivåer samtidigt eller kunna genomföras parallellt på olika nivåer. Genom att kombinera insatser från flera nivåer i den socio-ekologiska modellen blir insatser effektivare. Insatser kan fokusera på en eller flera typer av våld, i en eller flera riskmiljöer, på en eller flera riskfaktorer eller riskgrupper. En sådan kombination kallas ibland för multi-levelapproach, eller en hela-kommunen-ansats eller en hela-skolanansats. (WHO 2004)

I analysen av risk- och skyddsfaktorer är det viktigt att komma ihåg att sambanden mellan olika faktorer inte är några enkla orsakssamband utan endast säger något om sannolikheten att individer kan komma att använda vissa typer av våld. En risk- och skyddsanalys visar också hur flera faktorer samspelar, vilket kan tolkas som att sannolikheten för olika former av våld ökar.

Nivådefinitioner i den socio-ekologiska modellen

• Individ
  
  Individnivån utgörs av en individs biologiska och psykologiska förutsättningar, personliga historia, socio-ekonomiska status, kön och ålder.
  
  
• Relationer
  
  Relationsnivån handlar om nära relationer till familjemedlemmar, vänner och partners och hur relationer kan skydda eller innebära en risk för våld.
  
  
• Närmiljö
  
  Närmiljönivån utgörs av ett närsamhälle, en gemenskap eller ett visst sammanhang där personliga relationer formas, t.ex. skolor, arbetsplatser eller bostadsområden.
  
  
• Samhälle
  
  Samhällsnivån utgörs av vårt samhälle i stort och handlar om sociala och kulturella normer och villkor.

3.2 Identifiera förändringsfaktorer för olika typer av våld

Trots att forskningen inom det våldspreventiva området har stora luckor är det värdefullt att ta vara på den vetenskapliga kunskap som finns. Ur ett preventionsperspektiv är det endast de risk- och skyddsfaktorer som går att påverka som är intressanta. Dessa faktorer kan vara vägledande för de interventioner ni ska utveckla för att förebygga det våld ni beslutat att prioritera i ert utvecklingsarbete.

I tabell 1 har vi listat ett urval riskfaktorer från WHO:s rapporter. Använd den som ett stöd när ni identifierar vilka riskfaktorer som går att påverka och hänger samman med den våldsproblematik ni ska förebygga.

Som ni kan utläsa av tabellen går flera listade riskfaktorer att påverka. Det gäller exempelvis normer och värderingsfrågor såsom fientlighet mot kvinnor, uppfattningar om familjens heder eller acceptans för våld och övergrepp. Listade riskfaktorer belyser också kopplingar till annan problematik, såsom risk- och missbruk av alkohol och droger, fattigdom och arbetslöshet, (annan) kriminalitet, bristande utbildning och dåliga uppväxtvillkor för barn och unga. Detta visar vikten av breda grepp och samverkan i ert preventiva arbete.

3.3 Faktorer för förändring

Det våldsförebyggande arbetet ska beakta bakgrundsfaktorer av betydelse för våldets uppkomst. Det slås fast i regeringens nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Ett team med professor Carol Hagemann-White i spetsen har tagit fram en interaktiv flerfaktorsmodell för att tillgängliggöra bakgrundsfaktorerna.

– Det finns ingen enskild faktor som kan förklara våldet. Olika faktorer på samhällsnivå, organisationsnivå och i det vardagliga samspelet mellan människor skapar sammantaget en grogrund för våld. Om vi ska kunna förstå hur olika former av våld uppstår behöver vi undersöka hur faktorer samspelar på olika nivåer. Genom att göra korsjämförande analyser av forskning kring olika former av våld har vi kunnat gruppera olika variabler och identifiera faktorer av särskild betydelse, berättar hon.

Carol Hagemann-White är professor i genusvetenskap och pedagogik vid Osnabrück Universitet i Tyskland. På uppdrag av Europakommissionen har hon tillsammans med en grupp forskare tagit fram en översikt kring bakgrundsfaktorer som har betydelse för våldsutövning. För att tillgängliggöra denna för de som utformar policy och praktik har även en webbaserad modell tagits fram.

– Modellen är tänkt att fungera som ett stöd för strategiskt tänkande kring vad som kan göras för att förebygga och motverka våld. Den presenterar inte direkta orsakssamband eller definitiva lösningar på hur vi kan få våld att upphöra. Däremot kan vi utifrån modellen få vägledning kring vilka faktorer som har betydelse för våldsförebyggande arbete utifrån bästa tillgängliga vetenskapliga underlag, säger hon.

Till stor del består europeisk forskning kring bakgrundsfaktorer för våldsutövande av mindre kvalitativa studier med kunskapsluckor. För att kunna dra mer övergripande slutsatser om faktorerna har det varit nödvändigt att utgå från större amerikanska och till viss del brittiska och australiska studier.

– Empirisk forskning har fokuserat på individuella bakgrundsfaktorer, även om vi vet att väldigt olika individer med väldigt olika bakgrund kan utöva våld. Våldets bakgrundsfaktorer är i själva verket mycket mer komplexa. Eftersom forskningsunderlagen är bristfälliga är det också oerhört viktigt att ta vara på erfarenhetsbaserad kunskap, och kunskap om det sammanhang där det våldsförebyggande arbetet ska bedrivas. Först när vi beaktar komplexiteten kan vi uppnå verklig och mer hållbar förändring, avslutar Carol.

Den interaktiva förövar- och faktorsmodellen behandlar följande nio typer av våld: (1) våldtäkt och sexuella övergrepp, (2) partnervåld och stalking, (3) sexuella trakasserier, (4) människohandel, (5) skadliga traditionella sedvänjor/hedersrelaterat våld och förtryck, (6) övergrepp mot barn och omsorgssvikt, (7)sexuella övergrepp mot barn, (8) sexuell exploatering av barn och (9) våld baserat på sexuell orientering.

I den interaktiva förövar- och faktorsmodellen går det att klicka på olika typer av våld för att se vilka riskfaktorer på de olika nivåerna som har svag, medel eller stark betydelse för sannolikheten att någon ska bli förövare. Varje faktor förklaras också närmare.

För att utforma insatser är faktors- och interventionsmodellen särskilt intressant. Eftersom forskningsunderlaget är svagare om skadliga traditionella sedvänjor/hedersrelaterat våld och förtryck, sexuell exploatering av barn samt människohandel är dessa våldstyper inte med i interventionsmodellen.

Generellt har forskningen stora luckor, vilket innebär att andra faktorer kan ha betydelse – även om de ännu inte omfattas av den kunskap vi har utifrån tillgänglig forskning. Det är därför mycket värdefullt att väga in den erfarenhetsbaserade kunskap ni fått med er från ert arbete med att beskriva våld som problem, om ni genomfört dialoger med medarbetare och med barn och unga.

I tabell 3 följer exempel på skyddsfaktorer och exempel på möjliga strategier från interventionsmodellen, path models.

Använd tabellernas exempel för att förstå de faktorer som enligt tillgänglig forskning ligger bakom olika former av våld, men också för att stimulera tankar om vilka faktorer som kan vara relevanta att påverka genom insatser i en svensk, lokal eller regional kontext. Ta med er dessa tankar in handbokens nästa steg om att utveckla våldsförebyggande insatser.

3.4 Fördjupa er kunskap om samband mellan våld och genus

Brå för löpande statistik över misstänkta för brott. Generellt gäller att den absoluta majoriteten (omkring 80 procent) av de personer som misstänkts för brott mot person är män. Det gäller oavsett om vi talar om brott mot person i offentlig miljö eller om brott mot närstående. I synnerhet gäller det brott som våldtäkt och sexuellt ofredande, där 98 procent av alla misstänkta är män. Vid brott såsom misshandel mot kvinnor/flickor är 77 procent av de misstänka män, vid brott såsom misshandel mot män/pojkar är 81 procent av de misstänkta män. (Brå 2018) Hur ska vi förstå dessa samband?

Strukturell ojämställdhet och begränsande genusnormer är belagda riskfaktorer för mäns våld i nära relationer och sexualiserat våld. Dessa riskfaktorer brukar placeras på samhällsnivå i den socio-ekologiska modellen. Nämnda riskfaktorer tar sig givetvis också uttryck på de andra nivåerna och är relaterade till andra riskfaktorer. Faktum är att riskfaktorer som är knutna till normer för maskulinitet och maktrelationer återkommer på samtliga nivåer i den socioekologiska modellen. I och med att maskulinitet är en tydlig faktor som går att påverka i våldsförebyggande arbete, innebär det att det finns anledning för er att fördjupa era kunskaper om våldsamt maskulinitetsgörande. Relationen mellan våld och maskulinitetsgörande kan förstås på många sätt, men att de hör samman börjar i dag vara en vedertagen utgångspunkt. Så även i denna handbok.

En dimension som kan spela roll för hur killar och män gör maskulinitet är hur gruppen påverkar deras liv. Killar och män förväntas umgås med och i första hand visa lojalitet till andra killar. (Berg, L, 2007) Om en kille skulle välja att ta parti för en tjej kan han bli retad och till och med utesluten från kamratgruppen. Dessa lojalitetskrav – att välja likasinnade med liknande kropp som en själv ‒ brukar kallas homosocialt beteende.

Men för att homosocialitet ska fungera är det oerhört viktigt att den har en heterosexuell prägel. Det vill säga, att killar presenterar sig som heterosexuella ‒ begär tjejer. I många sammanhang innebär minsta misstanke om att en kille skulle begära killar att homosocialitet, i alla fall i grupp, är en omöjlighet. Ett sätt att hantera den outtalade heteroförväntan är att ständigt tala om tjejer, vilka som är snygga eller intressanta. Ett annat sätt är att skryta om sexuella erövringar i exempelvis ett omklädningsrum, oavsett om det är sant eller inte.

För yngre killar blir kravet på homosocialitet tydligt genom avståndstagandet från jämnåriga tjejer – avståndstagandet kan förklaras som att ”det går inte att leka med tjejer, de är äckliga”. Gruppen har en tydlig disciplinerande funktion när det kommer till att passera som ”en kille att hänga med”. Dessa många gånger outtalade krav gör att killar och unga män är beredda att göra ganska mycket för att bli inkluderade i grupper. Krävs det att vara våldsam eller kränka någon för att få vara med kan det ligga nära tillhands att göra det, trots att killen eller den unge mannen aldrig skulle göra det på tu man hand. (Petterson, T, 2014)

De homosociala kraven på lojalitet mellan killar eller mellan unga män gör att det är svårt att ha en avvikande och problematiserande åsikt i homosociala grupper. Ett sätt att hantera dessa outtalade krav på homosocialitet är att inte ha en avvikande åsikt, utan att i första hand vara följsam och förstående. Det återskapar ofta en maskulinitet som förhåller sig till de fyra grupperna av killnormer: ständig ansträngning, känslomässig begränsning, heterosexism och social retsamhet. 

3.5 Utgå från genus som förändringsfaktor

Analysen om kopplingen mellan maskulinitetsgörande, grupp och våld bygger framför allt på kvalitativ intervjubaserad forskning. Denna analys av hur killar och unga män ”gör” maskulinitet är ett sätt att förstå varför våld bland unga är så vanligt. Att ha ett sådant perspektiv på våld betyder förenklat att sätta på sig ett par glasögon – genusglasögon ‒ som hjälper oss att se hur genusnormer präglar vår samvaro med andra och med oss själva. Poängen är att tydliggöra vilka normer som verkar spela roll för våldsanvändning. Dessa normer behöver utmanas så att andra icke våldsamma beteenden får större plats i samvaron mellan killar eller unga män men även i relationen till tjejer och unga kvinnor.

WHO har kunnat visa att när det gäller att förebygga mäns och pojkars våld mot flickor och kvinnor är de insatser med en kritisk ingång till hur maskulinitet eller femininitet konstrueras – en så kallat genusförändrande ansats – mer effektiva för att skapa beteendeförändringar än insatser som saknar en sådan ansats. Om en metod eller ett arbetssätt tar hänsyn till genus eller inte, spelar alltså roll för hur den våldspreventiva praktiken kommer att fungera. (WHO, 2007) 

Här följer en kort beskrivning av olika genusansatser. Eftersom genus är en tydlig förändringsfaktor bör ert våldsförebyggande arbete ha en genusförändrande ansats för att få mesta möjliga effekt.

Ungdomsstyrelsens (numera MUCF:s) programöversikt Före han slår sammanställer en rad program som utgår från att våldsprevention skapas genom att förändra sociala normer, såsom normer för maskulinitet. (MUCF 2013) Dessa förändringsfaktorer kan exempelvis innebära ett arbete med målgruppen i grupp eller ett arbete med att uppmuntra alternativa sätt att vara kille eller ung man på. Att möjliggöra reflekterande, strukturerade samtal för unga män i grupp är ofta en verksam metod för att minska våldet. Om maskulinitetsgörandet ska bli mindre våldsamt räcker det nämligen inte med att stärka individuella killar och unga män. Vi behöver hitta sätt att komma in i killars och unga mäns homosociala sammanhang ‒ i exempelvis fotbollsklubben, skolan, fritidsverksamheten eller vänskapskretsen. Det kollektiva görandet av maskulinitet verkar vägra tyngre än en individuell killes maskulinitetsgörande.

Ett våldsförebyggande arbete kan dock med fördel inkludera så många som möjligt av de som skulle kunna förändra sociala normer och bidra till att bryta normaliseringen av våldet i vardagen. Att arbeta utifrån en genusförändrande ansats innebär att arbeta för att förändra och bredda föreställningar och normer kopplade till kön och sexualitet. En bred, intersektionell ansats kan engagera fler människor i att utmana skadliga och begränsande konstruktioner av maskulinitet och femininitet. (Greene, M. E. & Levack, A., 2010)

Botkyrka kommun arbetar med ungas ledarskap i det våldsförebyggande arbetet genom unga mentorer som utbildas i att förebygga våld och vara förebilder. Läs mer i Jämställdhetsmyndighetens publikation från 2018, Varaktig framgång istället för projekt – Nordiska erfarenheter av våldsförebyggande arbete

3.6 Utgå från åskådarrollen som förändringsfaktor

Kunskap om att män står för majoriteten av våldet och att destruktiva normer för maskulinitet har stor betydelse för våldsanvändning kan leda till ett förhållningssätt som betraktar alla män som potentiella våldsutövare och alla kvinnor som potentiellt våldsutsatta. Ett sådant förhållningssätt väcker ofta motstånd, vilket i värsta fall kan leda till att insatser som präglas av detta förhållningssätt inte får önskad effekt. (Katz, J., Heistercamp, A., & Fleming, W. M.,2011)

Att istället utgå från ett förhållningssätt som betraktar alla som aktörer med stora möjligheter att ingripa för att förhindra och förebygga våld är en mer inbjudande ansats som skapar större möjligheter att förändra normer och beteenden. En sådan ansats kallas åskådaransats. (Katz, J. , 2018) Även i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor konstateras att föreställningar om hur män är och bör vara kan upprätthållas av både män och kvinnor, liksom att hinder för beteenden och handlingar som tar avstånd från våld kan ligga såväl hos pojkar och män själva som i deras omgivning. Insatser för att ändra förväntningar på pojkar och män kan således behöva rikta sig till alla, oavsett kön.

Litteraturgenomgångar av det aktuella forskningsstödet för våldsförebyggande program tyder på lovande resultat för program med denna ansats, det vill säga insatser som tilltalar alla dem som står vid sidan av en händelse och skulle kunna ingripa. Våldsförebyggande program med en åskådaransats tycks stärka viljan och tron på den egna förmågan att ingripa mot exempelvis partnervåld eller sexuellt våld. (Storer, H., Casey, E., Herrenkohl, T., 2016)

3.7 Utgå från förebilder som förändringsfaktor

Flera riskfaktorer är på olika sätt relaterade till tolerans och acceptans för våldsamt beteende. En återkommande skyddsfaktor för olika former av våld är förebilder som tar avstånd från makt och kontroll och istället utvecklar en maskulinitet och sexualitet grundad i jämställda värderingar och ömsesidig respekt.

Denna kunskap återspeglas i Sveriges nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, där det konstateras att fokus genomgående bör sättas på den eller dem som utövar våld och dem som har bäst förutsättningar att stoppa det. Det konstateras vidare att föreställningar om våld och hot om våld som legitima uttryck för manlighet aktivt bör motverkas i sammanhang som är särskilt viktiga i formandet av pojkars och unga mäns identitet. Även om insatser för att ändra förväntningar på pojkar och män kan behöva rikta sig till alla, är det av särskilt vikt att få till stånd ett bredare och mer konstruktivt engagemang av pojkar och män än tidigare. (Socialdepartementet, 2016) Dock är det inte tillräckligt att män medverkar i ett förändringsarbete, om de inte samtidigt företräder en maskulinitet som grundar sig i jämställda värderingar. Hur maskulinitet görs spelar en avgörande roll. (Johansson, H, 2006)

3.8 Återkoppla och förankra

När ni har sammanfattat er analys av vilka risk- och skyddsfaktorer som har betydelse för det våld ni vill förebygga och identifierat förändringsfaktorer ni har möjlighet att påverka, bör ni återkoppla och förankra tillbaka till styrkedjan, samverkansstrukturer och bland berörd personal i alla led. I en mindre satsning bör ni återföra er sammanfattning och slutsatser till de som är involverade i ert förändringsarbete. Om ni har involverat målgruppen barn och unga i problembeskrivning och behovsinventering bör ni också återföra resultat och slutsatser givetvis till dem. Med avstamp i de förändringsfaktorer ni väljer att prioritera kan ni därefter gå vidare i processens nästa steg.

3.9 Checklista för Steg 3