Flera möjliga sätt att förstå och ta sig an hedersrelaterat våld och förtryck

De som möter personer som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck ställs dagligen inför komplexa situationer där kunskap saknas om vilka arbetssätt som fungerar bäst. Om forskning utgår från verklighetens behov ökar chanserna att resultaten kan användas och göra skillnad i praktiken.  

För att tillgängliggöra forskning och skapa dialog samlades forskare och praktiker från skola och fritidsverksamhet, socialtjänst, hälso- och sjukvård, rättsväsendet och civilsamhälle på en konferens i Göteborg. Forskningen som presenterades kom från olika discipliner som juridik, semantik, sociologi, socialt arbete och mänskliga rättigheter, och visade att det finns flera sätt att ta sig an frågorna. 
- Hedersrelaterat våld och förtryck kan förstås på många sätt. På konferensen föreläste 18 forskare från olika discipliner och med olika teoretiska utgångspunkter, säger Arbresha Rexhepi, projektledare för konferensen och utredare vid Jämställdhetsmyndigheten. 
Polariserat forskningsfält med olika förklaringsmodeller 
Begreppet hedersrelaterat våld har länge varit omstritt inom akademin. I Sverige växte det fram som forskningsfält under början av 2000-talet. Bland forskare finns en enighet om att det hedersrelaterade våldet tar sig kollektiva uttryck och att både kvinnor som män kan utsättas. Däremot är förklaringarna till våldet omtvistade.  
Inom forskningsfältet går det att urskilja tre perspektiv till hedersrelaterat våld och förtryck;  
Kulturperspektivet. Fokus på hur kulturella normer, värderingar och traditioner formar uppfattningar om heder och skam, samt hur dessa faktorer legitimerar och upprätthåller våld.  
Intersektionella perspektivet. Betonar hur olika sociala identiteter (som kön, etnicitet, klass, sexualitet och religion) och maktstrukturer interagerar och formar individers upplevelser av våld och förtryck.  
Könsmaktsperspektivet. Fokuserar på hur patriarkala strukturer och normer kring kön påverkar och legitimerar våld och förtryck av kvinnor. 
- På konferensen synliggjorde vi bredden i forskningsfältet och hur olika perspektiv kan bidra till förståelsen. Det handlar inte om att avgöra vilket perspektiv som är ”rätt”, utan om att ge praktiker möjlighet att reflektera över hur olika analyser kan stärka stödet till utsatta, säger Arbresha Rexhepi.  
Att våga möta kunskap som utmanar 
En viktig lärdom från konferensen enligt Arbresha Rexhepi var betydelsen av att våga möta kunskap som inte bekräftar den egna uppfattningen. Diskussionerna visade att strävan efter enighet ibland kan bli ett hinder. Hon pekar på risken med en kultur där strävan efter konsensus blir viktigare än att pröva olika förklaringsmodeller. 
– Om vi enbart söker konsensus riskerar vi att begränsa både forskningen och professionernas handlingsutrymme. För målgruppernas skull måste vi våga pröva olika förklaringar, inte alltid för att ändra våra bedömningar, men för att skärpa dom, säger Arbresha Rexhepi 
I diskussioner om hedersrelaterat våld och förtryck lyfts ibland uppfattningar om kulturrelativism, att handlingar förstås eller bedöms utifrån kulturella normer snarare än universella rättigheter. Samtidigt finns det olika uppfattningar om användningen av begreppet kulturrelativism. Vissa menar att det riskerar att uppfattas som värderande och kan förenkla komplexa sociala och kulturella processer, medan andra ser det som en viktig del av analysen.  
För yrkesverksamma kan det vara mer relevant att tala om ett rättighetsbaserat arbetssätt kombinerat med kulturell förståelse, att se och förstå hur normer påverkar situationen, men utan att låta dem relativisera eller ursäkta våld. 
– Det är inte hållbart att avfärda forskning eller andra bedömningar än den egna som kulturrelativistisk. För att utveckla både praktik och politik behöver vi våga pröva den kunskap som utmanar oss, samtidigt som rättighetsprinciperna alltid står fast, säger Arbresha Rexhepi. 
Arbetssätt som ger störst effekt  
Idag saknas ofta kunskap om vilka arbetssätt som ger störst effekt. En återkommande diskussion under konferensen var att forskningen i större utsträckning borde utgå från behoven i verksamheterna.  
– Det är i verksamheterna som frågorna är som mest akuta. Om forskningen kan ta avstamp där, i de behov och dilemman som yrkesverksamma redan brottas med, blir den också mer relevant och användbar. Det är först då vi kan börja tala om verkligt praktiknära forskning och tyvärr är vi långt ifrån det läget inom detta område, säger Arbresha Rexhepi. 
Under konferensen framfördes att forskare och praktiker behöver fler forum för gemensamma samtal, där forskningsresultat kan prövas mot vardagens dilemman. Att det inte räcker med en konferens. 
– Vi tar med oss att det finns en efterfrågan på att komma ännu närmare praktikens frågor. Nästa steg blir att se hur vi kan skapa fler mötesplatser och strukturer för att forskningen ska bli mer relevant och tillgänglig för de som dagligen möter utsatta, avslutar Arbresha Rexhepi. 

Faktaruta 
Regeringens definition av hedersrelaterat våld och förtryck är att det har sin grund i kulturella föreställningar om kön, makt och sexualitet. På det sättet liknar det mäns våld mot kvinnor i nära relationer i stort. I hederstänkandet står dock föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus. Familjens rykte och anseende anses hänga ihop med hur flickor och kvinnor beter sig eller påstås bete sig. Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen till hot och våld, ibland även dödligt våld. ” Regeringen beskriver behovet av uppföljning av insatser, dels nämns behovet av ny forskning inom flera områden. 
Konferensen 'Från akademin till praktiken - forskning om hedersrelaterat våld och förtryck' 16-17 september 2025 har anordnats med syfte att tillgängliggöra forskning för att komma närmare en evidensbaserad praktik. Konferensen arrangeras av Jämställdhetsmyndigheten i samarbete med tre nationella kunskapscenter, Barnafrid, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck samt Nationellt centrum för kvinnofrid.