Vad säger lagen om sexuella trakasserier?

Sexuella trakasserier utgör ett maktmissbruk och måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Ett förbud mot sexuella trakasserier är därför en viktig jämställdhetsfråga. Det finns ett flertal olika lagar som kan bli aktuella när det handlar om sexuella trakasserier. Här kan du lära dig om de fyra viktigaste; diskrimineringslagen, arbetsmiljölagen, skollagen och brottsbalken och ta del av exempel på rättsfall från verkligheten.

Sveriges Rikes Lagboken liggandes på ett bord med titeln i närbild

De fyra olika lagarna kan aktualiseras parallellt eftersom en handling som omfattas av diskrimineringslagen eller utgör ett arbetsmiljöproblem även kan vara ett brott enligt brottsbalken.

Diskrimineringslagen

Sexuella trakasserier som juridiskt begrepp finns i diskrimineringslagen. Lagen innehåller sex olika former av diskriminering:

  • Direkt diskriminering

  • Indirekt diskriminering

  • Bristande tillgänglighet

  • Trakasserier

  • Sexuella trakasserier

  • Instruktioner att diskriminera

Direkt och indirekt diskriminering, trakasserier samt instruktioner att diskriminera utgår från diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Trakasserier på grund av kön kan till exempel vara könsbaserade förolämpningar och stötande kommentarer om utseende eller klädsel.

Här gäller förbudet

Förbudet mot sexuella trakasserier gäller inom alla områden där diskrimineringslagen gäller, det vill säga inom arbetslivet (både för den som är anställd, den som gör praktik, den som söker eller gör en förfrågan om arbete ) samt inom utbildningsområdet (exempelvis universitet, högskola, gymnasieskola, grundskola och förskola). Diskrimineringslagen gäller även inom en rad andra samhällsområden, bland annat vid erbjudandet av varor och tjänster, bostadsförmedling, sjukvård och socialtjänst och vid värnplikt och civilplikt.

Krav på förebyggande insatser

Arbetsgivare och utbildningsanordnare ska dessutom ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats.

 

Arbetsmiljölagsstiftningen

Förekomsten av trakasserier på en arbetsplats kan även falla in under de allmänna bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet i arbetsmiljölagen. Enligt lagen är arbetsgivaren skyldig att se till att arbetsförhållandena anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende och att det finns en god arbetsmiljö. Det innefattar också en skyldighet att förhindra sexuella trakasserier.

Arbetsmiljöverket har med stöd av arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen tagit fram föreskrifter och allmänna råd om organisatorisk och social arbetsmiljö samt systematiskt arbetsmiljöarbete (se särskilt föreskrifterna AFS 2001:1 och AFS 2015:4).

Enligt Arbetsmiljöverkets vägledning till ovanstående föreskrifter har arbetsgivaren en skyldighet att förebygga kränkande särbehandling. Att kränka betyder i detta sammanhang att genom ord eller handling förnedra någon eller några.

Särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap. Enligt föreskrifterna har arbetsgivare ansvar att planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs. Arbetsgivare ska vidare ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om otillfredsställande arbetsförhållanden och snabbt ge arbetstagare som utsätts för kränkande särbehandling hjälp eller stöd. Sexuella trakasserier beskrivs i vägledningen till föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som ett exempel på kränkande särbehandling.

 

Skollagen

Begreppet sexuella trakasserier förekommer även i skollagens 6 kap. 10 §. Bestämmelser beskriver skyldigheter för skolpersonal och huvudmän:

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling

En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till rektorn. En rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen.

Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.Första stycket första och andra meningarna ska tillämpas på motsvarande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen (2008:567).

Brottsbalken

Sexuella trakasserier finns inte som begrepp i brottsbalken. Däremot kan olika handlingar som i vardagligt tal benämns som sexuella trakasserier falla in under olika bestämmelser i brottsbalken.

Förtal, grovt förtal eller förolämpning (Brottsbalken 5 kap. 1-3 §§)

En förolämpning kan vara ett kränkande glåpord, som till exempel att kalla någon för ”hora”. Förtal betyder att påstå något om någon i syfte att utsätta personen för andras förakt, till exempel ett elakt rykte. Det kan också vara att sprida en kränkande bild. En uppgift, bild eller film som får stor spridning kan bedömas som grovt förtal.

Så kallad ”hämndporr”, en sexuell handling som filmats med samtycke men som utan samtycke publiceras på en pornografisk sajt eller skickas till ett stort antal obehöriga personer, kan också vara grovt förtal.

Sedan 2018 kan en sådan handling även bedömas som olaga integritetsintrång (se särskilt brottsbalken 4 kap. 6c § ).

Huvudregeln vid ärekränkningsbrott är att den som utsatts för brottet själv ska driva processen, därför utreds förolämpning och förtal bara i undantagsfall av polisen. Ett sådant undantag kan vara grovt förtal eller förolämpning mot någon i dennes myndighetsutövning.

Kränkande fotografering (Brottsbalken 4 kap. 6a §)

Att utan lov fotografera någon i hemlighet i till exempel en bostad, på en toalett eller i ett omklädningsrum.

Ofredande (Brottsbalken 4 kap. 7 §)

Att fysisk antasta någon eller utsätta någon för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Ett exempel på en fysisk gärning som utgör ofredande är en ovälkommen smekning i ryggslutet. Det kan också vara att upprepat och systematiskt förolämpa någon, att utsätta någon för kränkande eller nedvärderande ord i tal eller skrift, eller att skicka ett mycket stort antal sms till någon under en viss tid.

Sexuellt ofredande (Brottsbalken 6 kap. 10 §)

Till skillnad från förolämpning och ofredande har ett sexuellt ofredande en mer tydlig sexuell prägel i syfte att kränka den sexuella integriteten hos den utsatta. Exempel kan vara sexuellt kränkande ord eller gester, eller att skicka en bild på sitt könsorgan till någon som inte bett om det (så kallad dick-pic). Beröring av bröst och könsorgan utanpå kläderna utgör typiskt sett ett sexuellt ofredande. Om det istället rör sig om direkt beröring av könsorgan eller penetration med kroppsdel eller föremål är det brotten sexuellt övergrepp eller våldtäkt som är aktuella.

Våldtäkt och sexuellt övergrepp (Brottsbalken 6 kap. 1-2a §)

2018 instiftades en ny sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet. Förändringen i brottsbalkens våldtäktsparagraf kallas i vardagligt tal för ”samtyckeslagen”. Ändringen innebär att utgångspunkten för om en handling ska bedömas som våldtäkt är om deltagandet varit frivilligt eller inte. Det infördes också två nya brott; oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp. Oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp kan bli aktuellt när det inte går att bevisa att gärningspersonen förstått att deltagandet inte varit frivilligt trots att det funnits tecken på det.

Anmäl brott till polisen

Brott anmäls till polisen. Åklagare beslutar om det ska väckas åtal och en eventuell rättegång hålls i domstolen. Brottsoffermyndigheten samlar information för den som utsatts för brott.

Alla anmälningar leder inte till rättegång eller fällande dom. Det kan finnas flera anledningar till att en anmälan läggs ned och som inte har att göra med om de rättsvårdande instanserna tror på den utsatta eller inte. När ord står mot ord i brottmål krävs alltid någon form av stödbevisning, även om den som blivit utsatt lämnar en trovärdig berättelse.

En nedlagd anmälan behöver inte betyda att en viss handling inte är brottslig eller anses ”okej”. En polisanmälan är alltid en markering. Det ger också möjlighet att ta fram statistik för olika brottstyper.

Se prop. 1997/98:55 s. 108

Läs mer

 

Rättsfall från verkligheten


SEXUELLA TRAKASSERIER I ARBETSLIVET

Det är inte ovanligt att flera olika bestämmelser kan aktualiseras när sexuella trakasserier inträffar. Här följer exempel från arbetslivet.

Trakasserande kollega

En kvinna fick en provanställning som receptionist. På kontoret arbetade förutom hon själv ytterligare tre anställda.

Efter en kort tid började en av männen utsätta henne för närmanden av sexuell natur som successivt eskalerade. Det handlade om kramar, pussar, klappar på lår och rumpa eller ”smicker” med sexuella anspelningar.

När kvinnan meddelade arbetsgivaren att hon stannat hemma för att hon mådde dåligt eftersom hon utsatts för sexuella trakasserier blev hon uppsagd.

Domstolen fann dels att kvinnan utsatts för sexuella trakasserier, dels att uppsägningen var i strid med repressalieförbudet i diskrimineringslagen (2 kap. 18 §).

Arbetsgivaren dömdes att betala 75 000 kronor i diskrimineringsersättning.

 

Kommentar till de rättsliga ramarna

Ofta står ord mot ord då diskrimineringsärenden blir föremål för prövning inför domstol. I detta mål spelade följande faktorer en avgörande roll:

  • Kvinnan kunde visa att hon gjort klart för mannen att beteendet var oönskat.

  • Arbetsgivaren kunde inte visa att det inletts någon utredning kring händelserna.

  • Domstolen ansåg att kvinnan gjorde ett trovärdigt intryck då det kunde bevisas att hon i samband med uppsägningen kontaktat Arbetsförmedlingen, polisen och en läkare som gav stöd åt hennes utsagor.

I andra diskrimineringsmål har kollegors vittnesmål varit av betydelse, likaså detaljerade dagboksanteckningar eller liknande. Lagens bevisregler (6 kap. 3 §) ger vissa lättnader för käranden. Arbetsgivaren kunde inte visa att avbrytandet av anställningen berott på något annat än påtalandet av de sexuella trakasserierna.

Den som utsatt kvinnan för sexuella trakasserier kan inte göras ansvarig enligt diskrimineringslagen. Istället ligger ansvaret hos arbetsgivaren som ska se till att trakasserierna upphör (2 kap. 3 §).

Om arbetsgivaren vill vidta åtgärder mot kollegan som utsatt kvinnan är det anställningsskyddslagens regler som aktualiseras. Det kan handla om att utfärda en varning, omplacering, uppsägning eller avskedande.

Om kvinnan i den aktuella situationen hade varit fackligt organiserad hade det primärt varit den fackliga organisationens uppgift att driva ärendet (6 kap. 2 §). I detta fall var hon oorganiserad vilket var anledningen till att Diskrimineringsombudsmannen tog ärendet till domstol. I båda situationer behöver den som blivit utsatt för sexuella trakasserier inte bära eventuella kostnader för att driva en rättsprocess.

Kvinnan hade även kunnat välja att göra en polisanmälan. De brott som aktualiseras är ofredande, Brottsbalken (BrB) 4 kap. 7 §. Ett närliggande brott är sexuellt övergrepp, BrB 6 kap. 2 §. I dessa fall riskerar förövaren straff i form av böter eller fängelse.

 

SEXUELLA TRAKASSERIER I SKOLAN

Det är inte ovanligt att flera olika bestämmelser kan beröras när sexuella trakasserier inträffar. Dessutom aktualiseras anmälningsskyldigheten när ett barn far illa. Här följer exempel från skolan. 


Trakasserande klasskompis

A gick sista året på gymnasiet. Sedan mer än ett halvår blev hon i princip dagligen utsatt för trakasserier av en klasskompis.

Det handlade om kommentarer med sexuell anspelning avseende hennes figur och eventuella sexliv.

I trakasserierna ingick att göra obscena gester riktade mot A, i många fall även inför andra i klassen. A hade bett klasskompisen att sluta. Hon hade uppmärksammat mentorn om detta vid mer än ett tillfälle, men trakasserierna fortsatte.

Kommunen dömdes att betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning till den drabbade eleven.

Kommentar till de rättsliga ramarna

Det A utsatts för är sexuella trakasserier vilket är en form av diskriminering (Diskrimineringslagen (DL) 1 kap. 4 § p5). Diskrimineringslagen förutsätter att förövaren har gjorts uppmärksam på att ett visst agerande är ovälkommet.

Utbildningsanordnaren har en skyldighet att utreda omständigheterna kring de påstådda trakasserierna. För att utredningsansvaret ska kunna aktualiseras måste utbildningsanordnaren ha fått kännedom om händelserna. När utredningen avslutats måste det övervägas om några åtgärder behöver vidtas.

Åtgärderna handlar om att förhindra sexuella trakasserier i framtiden (DL 2 kap. 7 §). Om utbildningsanordnaren struntar i sina skyldigheter finns förutsättningar att stämma huvudmannen för verksamheten (DL 5 kap. 2 §) och begära diskrimineringsersättning.

Syftet med diskrimineringsersättningen är dels att ge upprättelse i form av ekonomisk kompensation till den som utsatts för diskrimineringdels att beloppet ska ha en avskräckande och därmed allmänpreventiv effekt (preventionspåslag).

Klasskompisen som utsatt A för sexuella trakasserier kan inte göras ansvarig enligt diskrimineringslagen, utan ansvaret ligger hos utbildningsanordnaren som ska se till att trakasserierna upphör. Om skolans ledning vill vidta åtgärder mot eleven som trakasserat A aktualiseras 5 kapitlet i skollagen (2010:800). Skolan kan agera i form av tillsägelser och ytterst avstängning från undervisningen. Om det misstänkts att ett brott har begåtts bör det göras en polisanmälan.

A kan dessutom göra en polisanmälan. Händelserna som pågått under en längre period motsvarar troligtvis ofredandeBrottsbalken, BrB 4 kap. 7 §


Anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen – när barn far illa

Ordet barn syftar på personer under 18 år.

Socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap. 1 § anger att yrkesverksamma inom skolan är skyldiga att genast göra en anmälan till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Ett avgörande från Högsta domstolen visar att en missad anmälan om att ett barn far illa kan leda till att personal som har anmälningsplikt kan dömas till tjänstefel enligt Brottsbalken 20 kap. 1 §. I det aktuella fallet hade barnet utsatts för sexuella övergrepp.


Socialnämnden ansvarar för bedömningen

Anmälningsskyldigheten gäller oavsett om skolan drivs i privat eller offentlig regi. Anmälaren ska inte göra bedömningen om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.
Personen ska istället utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om ett barn far illa eller misstänks fara illa. Det ankommer därefter på socialnämnden att undersöka vilken grund som kan finnas för uppgiften och att utreda det eventuella behovet av åtgärder.
Det är inte ovanligt att de som är anmälningsskyldiga gör egna överväganden huruvida förutsättningarna för en anmälan är tillräckligt underbyggd. Detta medför att socialnämnden i många fall aldrig får kännedom om missförhållandena.

Det förekommer också att verksamheterna försöker lösa barnens problem på egen hand, vilket kan få till följd att situationen för barnet kan bli allvarlig och att socialtjänsten kopplas in i ett alltför sent och kanske akut skede.

Sexuella trakasserier

Publiceringsdatum: 12 augusti 2021

Senast uppdaterad: 21 juni 2023