Forskning stärker arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck

De som i sin profession möter utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ställs ofta inför komplexa situationer där kunskap saknas om vilka arbetssätt som fungerar. Om forskning i högre grad kan utgå från verklighetens behov ökar chanserna att resultaten kan användas och göra skillnad i praktiken.  

För att tillgängliggöra forskning och skapa dialog samlade vi forskare och praktiker från skola och fritidsverksamhet, socialtjänst, hälso- och sjukvård, rättsväsendet och civilsamhället för en konferens i Göteborg. Under två dagar föreläste 18 svenska och internationella forskare från olika teoretiska utgångspunkter och discipliner, bland annat juridik, semantik, sociologi, socialt arbete, medicin och mänskliga rättigheter.

Oenighet kring förklaringar till våldet

I Sverige växte hedersrelaterat våld och förtryck fram som forskningsfält under början av 2000-talet. Bland forskare finns en enighet om att det hedersrelaterade våldet tar sig kollektiva uttryck och att både kvinnor som män kan utsättas. Däremot är förklaringarna till våldet omtvistade.  

– På konferensen synliggjorde vi bredden i forskningsfältet och hur olika perspektiv kan bidra till förståelsen. Det handlar inte om att avgöra vilket perspektiv som är ”rätt”, utan om att ge yrkesverksamma möjlighet att reflektera över hur olika analyser kan stärka stödet till utsatta, säger Arbresha Rexhepi, projektledare för konferensen och utredare vid Jämställdhetsmyndigheten.

En viktig lärdom från konferensen enligt Arbresha Rexhepi var betydelsen av att våga möta kunskap som inte bekräftar den egna uppfattningen. Diskussionerna visade att strävan efter enighet ibland kan bli ett hinder. Hon pekar på risken med en kultur där strävan efter konsensus blir viktigare än att pröva olika förklaringsmodeller.

– Om vi enbart strävar efter konsensus riskerar vi att begränsa både forskningen och yrkesverksammas möjligheter att använda sin professionella kunskap och göra egna bedömningar. Ny kunskap behöver och ska inte alltid förändra våra slutsatser, men det kan göra dem mer träffsäkra, säger hon.

Frågorna som är mest akuta  

Idag saknas ofta kunskap om vilka arbetssätt som ger effekt. En återkommande diskussion under konferensen var om forskningen i större utsträckning kan utgå från de utsattas behov.  

– Det är i verksamheterna som frågorna är som mest akuta. Om forskningen kan ta avstamp där, i de behov och dilemman som yrkesverksamma redan brottas med, blir den också mer relevant och användbar. Det är först då vi kan börja tala om verkligt praktiknära forskning, säger Arbresha Rexhepi.

Under konferensen framfördes önskemål att forskare och praktiker behöver fler forum för gemensamma samtal, där forskningsresultat kan prövas mot vardagens dilemman. Att det inte räcker med en konferens. 

– Vi tar med oss att det finns en starkt efterfrågan från forskare att komma ännu närmare praktikens frågor. Nästa steg blir att se hur vi kan skapa fler mötesplatser och strukturer för att forskningen ska bli mer relevant och tillgänglig för de som dagligen möter utsatta, avslutar Arbresha Rexhepi.