Ny rapport visar på brister i handläggningen av barn och unga som förs utomlands

Varje år förs barn och unga ut ur landet mot sin vilja. Syftet med ett bortförande kan variera men vanligt är barn– eller tvångsäktenskap, uppfostringsresa och att familjen på andra sätt vill upprätthålla eller återupprätta sin heder. Det finns idag inga återkommande nationella omfattningskartläggningar som visar på hur många personer det rör varje år. Det visar en ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten.

Avgångshall för utrikesflyg på svensk flygplats.


— Vi ser att det finns brister både före och efter ett bortförande. Samhället behöver bli bättre på att fånga upp de signaler som i många fall finns, för att förhindra bortföranden. De personer som återvänder till Sverige efter ett bortförande fångas inte upp av myndigheterna och återvänder därför ofta till en hemmiljö med hedersrelaterat våld och förtryck, säger Lena Ag, generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten.

Rapporten bygger på 26 intervjuer med 31 yrkesverksamma inom socialtjänst, polis, skola, särskilda resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck samt ideella organisationer. De har berättat om totalt 171 utsatta individer som de har kommit i kontakt med. Av dessa har 143 blivit bortförda och för 28 stoppades bortförandet.

Den vanligaste risken för ett bortförande är enligt intervjuerna att det fanns utsatthet för hedersförtryck, det gällde 74 procent av fallen.  I 33 procent av fallen fanns en utsatthet för fysiskt våld. En gemensam nämnare för många av de som förts bort är även att utsattheten var känd sedan tidigare av en eller flera myndigheter (detta gällde 64 procent av fallen).

– Ett vanligt syfte med att barnet förs bort är att undvika ett myndighetsbeslut. Detta ska inte tolkas som att myndigheterna skulle ha hållit sig undan, tvärt om, de hade behövt gå in i ett tidigare skede för att skydda barnet. säger Sara Bäckström, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

– Enligt de uppgifter vi får från bland annat socialtjänst så saknas ibland förutsättningar, exempelvis vad gäller resurser, kompetens och rutiner för att agera korrekt i de här ärendena, säger Sara Bäckström.

Jämställdhetsmyndigheten har tagit fram rekommendationer för arbetet med bortförda barn och unga.

– Till exempel att utreda ett nationellt inrapporteringssystem för bortföranden/ofrivilliga utlandsvistelser så man kan kartlägga omfattningen. Skolan skulle också behöva utöka och systematisera informationen till elever och personal kring bortföranden. Därtill hade ett utvecklat arbete med skyddsbedömningar och hot- och riskbedömningar, kombinerat med tillräcklig kännedom om hedersrelaterat våld och förtryck, sannolikt lett till att fler barn hade fått rätt insatser. Vi rekommenderar också att en lämplig myndighet får i uppdrag att arbeta för systematisk uppföljning av insatser till individer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck säger Sara Bäckström.

Läs hela rapporten här

Hedersrelaterat våld och förtryck

Publiceringsdatum: 1 december 2022

Senast uppdaterad: 11 juni 2024