Utökat arbete krävs för att stoppa våldet

– Vi ser att strategin har satt frågorna om mäns våld mot kvinnor högre upp på agendan och att myndigheter är mer aktiva. Samtidigt ser vi få tidigt våldsförebyggande åtgärder, och att den ökade aktiviteten i staten inte alltid inneburit ökad aktivitet i praktiken, säger Lina Lundborg, utredare vid Jämställdhetsmyndigheten.  

Maktobalans och skadliga normer påverkar

När regeringen tog fram den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor var utgångspunkten att förhindra att våld uppstår. Jämställdhetsmyndigheten drar nu slutsatsen att de flesta åtgärder syftar till att förhindra att våld upprepas, snarare än att förhindra att våld inte sker alls. De samlade åtgärderna har inte heller i tillräckligt hög grad tagit sikte på normer som rättfärdigar våld och begränsar flickor och kvinnors livsval.   

– Strategins åtgärder har i ganska liten utsträckning fokuserat på den maktobalans mellan kvinnor och män som motiverar att arbetet bedrivs inom ramen för jämställdhetspolitiken. Vi tror att effekten hade blivit större om denna maktobalans och de skadliga normer för maskulinitet som forskning visar har påverkan på våldsanvändning fått ett större genomslag i politiken och i praktiken, säger Lina Lundborg. 

– De läroplansförändringar som genomfördes under strategiperioden kring sexualitet, samtycke och relationer har varit svåra att tillämpa i praktiken. Frågor som rör könsnormer, jämställdhet och hedersrelaterat våld upplevs som särskilt svårt att samtala om, både bland lärare och elever, säger Robert Kristiansen, utredare vid Jämställdhetsmyndigheten.   

Brister i stöd, skydd och brottsbekämpning  

När samhället brister i att erbjuda stöd, skydd och vård för våldsutsatta innebär det betydande samhällskostnader och lidande för den enskilda individen. Uppföljningen visar att tillgången till stöd, skydd och vård är ojämn och otillräcklig över landet.  

– Det är allvarligt att bristerna fortfarande är så stora när det gäller grundläggande skydd, stöd och vård för våldsutsatta kvinnor och barn, säger Lina Lundborg.  

Regeringens ambition under strategiperioden har varit att mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten. Trots detta leder färre än 20 procent av anmälda brott till en dom inom området mäns våld mot kvinnor.   

– Det har skett stora satsningar på lagföring av brott och ny lagstiftning men samtidigt klaras mycket få brott upp. Det finns jämställdhetspolitisk potential i åtgärder för att människor ska känna igen våld som våld. Vi kan se det i utvecklingen för sexualbrotten till exempel. Rörelser som Fatta! och #metoo innebar att kvinnor rapporterade fler sexualbrott under flera års tid, säger Robert Kristiansen.   

Strategin har fört arbetet framåt  

Uppföljningen visar att det våldsförebyggande arbetet har utvecklats och det finns flera positiva exempel på vad som har lyckats. Fler samhällssektorer arbetar till exempel med att upptäcka våld. Kunskapsproduktionen inom området har vuxit. Fler yrkesgrupper får kunskaper om våld i sin grundutbildning.   

– För att mäns våld mot kvinnor ska upphöra krävs ett utökat förebyggande arbete och mer fokus på att kunskaper och metoder ska implementeras i praktiken. Vi ser att flera våldsförebyggande metoder är under utveckling och har fått nationell spridning. Detta är viktigt för att arbetet ska få effekt och här har Regeringens statsbidrag som stöttar våldsförebyggande bidragit, säger Lina Lundborg.