Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, strategiperioden 2017–2025

Vi har gjort en uppföljning av delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och av målsättningarna i den nationella strategin för perioden 2017–2025. Den ska vara en grund för regeringens skrivelse till riksdagen.

Övergripande utveckling under strategiperioden:

• Under perioden 2017–2024 har i genomsnitt 13 kvinnor dödats varje år av en man de har eller hade en parrelation med. Det är en minskning i förhållande till början av 2000-talet och visar på en positiv utveckling.
• Strategin har inneburit ett mer aktivt arbete – men det har sammantaget inte skett ett proaktivt skifte i enlighet med strategins intentioner.
• Könsneutralitet är en övergripande tendens i myndigheternas samlade arbete inom området. De samlade åtgärderna har inte i tillräckligt hög utsträckning adresserat de underliggande könsnormer som reproducerar våld.
• Övergripande strukturer för återfallsförebyggande arbete har förstärkts, men arbetet är under uppbyggnad och har ännu oklar effekt. Få våldsutövare tar del av tillgängligt samtalsstöd och fullföljer återfallsförebyggande program.
• Kunskapsutvecklingen om våldsförebyggande arbete har stärkts. Flera våldsförebyggande metoder är under utveckling och har fått nationell spridning. Såväl metodutveckling som utvärderingsforskning behöver fortsatt förstärkning.
• Fler samhällssektorer har börjat arbeta med att ställa frågor om våld, men tillgången till skydd, stöd och vård är ojämn och otillräcklig över landet.
• Rättsvårdande myndigheter har utvecklat arbetssätt för att öka personuppklaringen, men andelen personuppklarade brott är generellt låg (i genomsnitt under 20 procent). Uppklaringsgraden för våld i nära relationer och hedersrelaterade brott är fortsatt låg. Sexualbrott har fått viss ökning i uppklaringsgrad, och för prostitution och människohandel varierar utfallet: vissa brottstyper har hög uppklaring, medan vissa har sjunkande eller obefintlig uppklaring.
• Ny lagstiftning har potential att verka normerande och kan på sikt stärka rättsväsendets möjligheter, men genomslaget är hittills begränsat.
• Kunskapsproduktionen inom statliga myndigheter har ökat under strategiperioden, men den systematiska och kontinuerliga datainsamlingen behöver utvecklas för att i högre grad fungera uppföljande och vägledande för fortsatta åtgärder.
• Fler yrkesgrupper har fått grundutbildning om mäns våld mot kvinnor och kartläggning av våld sker i högre grad i lokalt brottsförebyggande arbete, men kunskapskedjan mellan nationell, regional och lokal nivå brister fortfarande.