Utanför normen, utanför skyddsnäten?

I Jämställdhetsmyndighetens kartläggning av hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer (2023-2025) drar vi bland annat följande slutsatser; 

• Många studier pekar på att utsattheten för våld i hbtqi-personers nära relationer är stor, för vissa grupper större än övriga grupper.
• Hbtqi-personer är inte en homogen grupp, och kunskapen om utsattheten i olika undergrupper behöver stärkas. Det behövs en omfattningsundersökning som inkluderar hbtqi-personers erfarenheter av våld.
• En heteronormativ bild av våld i nära relationer utgör hinder för att identifiera våldsutsatta hbtqi-personer. Det kan gälla både att personerna själva inte identifierar att de är utsatta för våld, och att yrkesverksamma inte uppmärksammar våldsutsattheten. 
• Kunskaperna hos yrkesverksamma behöver öka, för att bättre kunna fånga upp och erbjuda rätt stöd och bemötande till våldsutsatta hbtqi-personer.
• Offentlig verksamhet behöver bli bättre på att kommunicera att de verksamheter som finns även vänder sig till hbtqi-personer.
• Fler aktörer behöver rutinmässigt ställa inkluderande frågor om våld i sin verksamhet, exempelvis klientnära myndigheter både riktat till personer de möter i sitt yrkesutövande och ur ett arbetsgivarperspektiv till sina medarbetare. 
• Individuella lösningar på skyddat boende behövs. Det gäller framför allt för grupper av individer som det idag är svårt att hitta boenden till såsom män och transpersoner.
• Det behöver finnas flera olika vägar för att söka stöd. Många, framför allt unga personer föredrar att söka stöd via en chatt och den möjligheten säkerställer också att de som bor i glesbygd och inte kan söka stöd på en mottagning omfattas.