Pekingplattformen – global handlingsplan för jämställdhet fyller 30 år
1995 antog 189 länder en global handlingsplan för jämställdhet under FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking, den så kallade Pekingplattformen.

Syftet med Pekingplattformen (Beijing Platform for Action) är att driva jämställdhetsarbetet framåt, bland annat utifrån FN:s kvinnokonvention (CEDAW), det avtal som förbinder FN:s medlemsstater att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor.
Pekingplattformen innehåller tolv prioriterade områden, som anses avgörande för att uppnå jämställdhet. Ett verktyg för att uppnå jämställda villkor är jämställdhetsintegrering, det vill säga att jämställdhet införlivas i alla politikområden och i alla led av beslutsfattande, planering och genomförande av politiken.
Pekingplattformens 12 kritiska områden
- Feminisering av fattigdom
- Kvinnor och utbildning
- Kvinnor och hälsa
- Våld mot kvinnor
- Väpnade konflikter och deras konsekvenser för kvinnor
- Kvinnor och ekonomi
- Kvinnors inflytande
- Organisering av jämställdhetsarbetet på nationell nivå
- Kvinnors mänskliga rättigheter
- Kvinnor och media
- Jämställdhet och miljö
- Flickebarnets situation
Konferensen i Peking var en del av en rad ansträngningar som världssamfundet gjorde från 1970-talet och framåt för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Vid den första globala kvinnokonferensen i Mexiko 1975 fastställdes tre prioriterade mål: jämlikhet, utveckling och fred. För att kunna nå dessa mål fokuserade man vid konferensen i Köpenhamn 1980 på tre områden: likvärdig tillgång till utbildning, arbetsmöjligheter och vård för kvinnor och män. Vid konferensen i Nairobi 1985 fastslogs att kvinnor har en legitim rätt att delta i beslutsprocesser och förvaltningsfrågor. Det var också första gången som HBTQI-rättigheter introducerades. Även mäns våld mot kvinnor som ett hinder för jämställdhet fick en mer framträdande roll än tidigare.
Framsteg inom vissa områden
Pekingplattformen är numera en del av infrastrukturen för jämställdhetsarbetet i många av världens länder. Plattformen innebar enligt de flesta bedömare stora steg för det strukturella jämställdhetsarbetet, som har resulterat i långtgående formuleringar för jämställdhet, liksom för kvinnors och flickors rättigheter, i lagar och förordningar.
I praktiken har Pekingplattformen också lett till en rad förbättringar för kvinnors rättigheter globalt, främst vad gäller minskad mödradödlighet och flickors tillgång till utbildning. I Sverige har kvinnors politiska representation ökat markant sedan 1990-talet. Även fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet har ökat, om än mer blygsamt.
På senare år har dock arbetet för jämställdhet mött ökat motstånd runt om i världen och mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett utbrett problem över hela världen.
Genomförandet av Pekingplattformen följs upp årligen av FN:s kvinnokommission (CSW). Pekingplattformen 12 områden har idag slagits ihop med jämställdhetsaspekterna från Agenda 2030. Tillsammans formar de sex områden som medlemstaterna fokuserar på i sina rapporter till FN.
Sex områden där Pekingplattformen och Agenda 2030 samverkar
- Inkluderande ekonomier ooch anständigt arbete
- Fattigdomsbekämpning, sociala skyddsnät och väldfärdstjänster
- Frihet från våld, stigma och stereotyper
- Deltagande, ansvarsutkrävande och jämställda institutioner
- Fredliga och inkluderande samhällen
- Jämställdhet i klimatarbete och miljömässig hållbarhet
Som ett led i att förverkliga ambitionerna i Pekingplattformen har UN Women sedan 2021 drivit det globala initiativet Generation Equality. Initiativet samlar FN:s medlemsstater, multilaterala organisationer, civilsamhället, privat sektor och filantroper. Arbetet är indelat i sex olika koalitioner, där Sverige är med och leder arbetet i koalitionen för ekonomisk jämställdhet (Economic Justice and Rights).
Publiceringsdatum: 26 augusti 2021
Senast uppdaterad: 31 januari 2025