Beskriv våld som problem

2.1 Definiera vilket våld som ska kartläggas

För att kunna beskriva och kartlägga våld som problem behöver ni vara överens om hur ni definierar våld. Precis som när ni arbetar med en gemensam våldspreventiv vision är dessa samtal viktiga, eftersom verksamheter och personer som ingår i samverkan förmodligen representerar olika arbetssätt, förståelser och vokabulär.

Det finns i dag en mängd begrepp för att beskriva arbetet på området. Några av er utgår kanske från hur våld definieras i brottsbalken, medan andra utgår från en bredare våldsförståelse. Några av er kanske tänker på våld som sparkar och slag, några av er inkluderar kanske psykiskt, ekonomiskt och sexualiserat våld.

Hur ni väljer att definiera våldet kommer vara styrande för den lokala kartläggningens utformning. Redan tidigt kan det därför vara bra om ni diskuterar definitioner av våld så konkret som möjligt. Vad är våld? Som stöd finns ett antal vedertagna definitioner av våld.

Ett våldsförebyggande arbete med genusperspektiv bör fokusera på att minska olika former av könsrelaterat våld, det vill säga våld som riktas mot kvinnor eller flickor på grund av deras kön eller som drabbar flickor och kvinnor oproportionerligt mycket. (Europarådet 2011) Som Istanbulkonventionen understryker i sin definition sker sådant våld både i offentlig miljö och i privata sammanhang. 

Inom jämställdhetspolitiken används begreppet mäns våld mot kvinnor. Detta begrepp avser inte enbart den enskilda mannens våld mot den enskilda kvinnan i en parrelation, utan är tänkt att fungera som ett ”paraplybegrepp” som utöver våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck inkluderar våld utanför nära relation, såsom sexuella trakasserier, prostitution och människohandel för sexuella ändamål, liksom kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i reklam, medier och pornografi.

Genom att inkludera begreppet våld i nära relationer i det överordnade begreppet mäns våld mot kvinnor innefattas även våld i samkönade relationer, eller för den delen kvinnors våld mot män i nära relationer.

Begreppet våld i nära relation är könsneutralt och inkluderande genom att det inbegriper allt våld i heterosexuella parrelationer, våld i HBTQ-personers partnerrelationer och våld mot barn. Dilemmat med begrepp som våld i nära relation är dock att det exkluderar många andra former av könsrelaterat våld, såsom överfallsvåld, fysiskt och sexuellt våld utanför nära relation.

Det könsneutrala osynliggör också ofta den vanligaste formen av våld i nära relationer, särskilt när det handlar om upprepat och allvarligt våld, det vill säga det som män utövar mot kvinnor i heterosexuella parrelationer.

Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck avser i första hand våld och förtryck som är ämnat att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet. Även unga män, pojkar och transpersoner drabbas dock i och med att föreställningen om heder bygger både på starkt patriarkala och på heteronormativa ideal.

Den patriarkalt motiverade våldsutövningen innebär att hedersrelaterat våld och förtryck inkluderas i begreppet mäns våld mot kvinnor inom svensk jämställdhetspolitik.

Som konstaterats avser begreppet mäns våld mot kvinnor inte enbart den enskilda mannens våld mot den enskilda kvinnan. Begreppet avser snarare att benämna olika former av patriarkalt motiverat våld i bredare bemärkelse. Även om hedersrelaterat våld och förtryck är kollektivt utövat av flera – främst men inte uteslutande – närstående personer inkluderas alltså detta begrepp i det överordnade begreppet mäns våld mot kvinnor. 

Mäns våld mot kvinnor är också en del av det våld som män utövar i en rad olika sammanhang, inklusive det män riktar mot andra män i offentliga miljöer. Män blir oftare utsatta för våld än kvinnor, men i båda fallen är det främst män som utövar våldet. (SOU 2015:55)

WHO delar in mellanmänskligt våld i två kategorier: våld som utövas av en partner eller inom familjen respektive våld mellan personer i närsamhället som är bekanta eller främlingar.

Våld i familjen eller partnervåld inkluderar exempelvis våld och övergrepp mot barn, att som barn uppleva och bevittna våld. Det inkluderar också fysiskt, psykiskt och sexuellt våld i vuxnas och ungas partnerrelationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Våld i närsamhället inkluderar exempelvis sexuella övergrepp och trakasserier av främlingar samt våld och övergrepp som sker i skolan, på arbetsplatser, vårdhem eller inom idrotten.

WHO delar upp kollektivt våld i socialt, politiskt och ekonomiskt våld. Uppdelningen har sin grund i vilka möjliga motiv som ligger bakom våldet. WHO exemplifierar socialt motiverat, kollektivt sanktionerat våld med hatbrott, men även det hedersrelaterade våldet är kollektivt sanktionerat, inte bara av den närmaste familjen, utan ofta också av en större social krets.

2.2 Utgå från en sammanhållen våldsförståelse

För att förebygga mäns våld mot kvinnor är det viktigt att förstå att olika typer av våld är tätt sammanflätade. Exempelvis finns nära samband mellan olika former av mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer och unga mäns våld, liksom det finns samband mellan mobbning och utsatthet för fysiskt våld eller hot.

Nästan en av tio elever som angett att de ofta utsatts för mobbning, rapporterar att de också utsatts för grovt våld i skolan. Motsvarande för elever som anger att de aldrig mobbats, men rapporterat utsatthet för grovt våld i skolan är en på hundra. Oavsett om elever själva är utsatta för mobbning eller inte, löper de högre risk för att utsättas för grövre våld i en skola där mobbning är vanligare. (Estrada et al 2009)

Våldsformer som mobbning, sexualiserat våld, våld i nära relationer, barn som upplever våld, sexuella trakasserier, kränkande behandling kan förkomma många gånger under en persons liv. Olika former av mellanmänskligt våld har gemensamma bakomliggande riskfaktorer, exempelvis att växa upp i ett hem där det förekommer våld, rigida könsroller, missbruk, vissa sociala och kulturella normer och ojämlikhet i inkomst. (Banyard, VL 2013) (Hamby, S & Grych, J. 2013)

Ett annat sätt att närma sig våldsprevention utifrån en sammanhållen våldsförståelse är att utgå från tanken om våldets kontinuum som belyser sambanden mellan så kallat grovt och lindrigt våld. (Kelly, L 1988)

Figur 4, fritt översatt från Liz Kellys beskrivning av våldets kontinuum, (Kelly, L 1987)  illustrerar hur olika former av kränkningar, hot och våld kan ses som sammanlänkande händelser på samma skala. Exemplet gäller sexuellt våld, men kan översättas till andra former av våld. Det börjar inte med en våldtäkt eller en grov misshandel. Många gränser har förskjutits innan det grova våldet är ett faktum.

I ljuset av detta behöver ni en sammansatt problembeskrivning för att kunna skapa effektiva insatser. Vi rekommenderar att det förebyggande arbetet innefattar flera typer av våld. Förebyggande insatser som behandlar bakomliggande faktorer som är gemensamma för flera former av våld gör det dessutom möjligt att minska förekomsten av flera typer av våld samtidigt. (WHO 2002)

Eller med andra ord – genom insatser mot våld som förekommer mer ofta i vardagen, såsom sexistiska skämt, maktlekar, knuffar och nedvärderande ord, är det lättare att skapa en förändring och bryta en normalisering av våld och kränkningar. Inte minst genom tidiga insatser som riktar sig till barn och unga.

Våldets kontinuum

Olika former av kränkningar, hot och våld kan delas upp längs en skala, från sexistiskt språk till fysiskt våld. Formerna är sammanlänkande med varandra. Innan det grova våldet är ett faktum, har många gränser förskjutits.

2.3 Utgå från befintlig statistik

För att få en bild av våldets omfattning och konsekvenser kan ett första steg i en lokal kartläggning med fördel vara att sammanställa redan befintlig och tillgänglig statistik. När det är möjligt att få fram könsbaserad statistik – använd er i första hand av den. Fundera också över vilka andra maktordningar och diskrimineringsgrunder som kan ha betydelse för att förstå problemet och vem som blir utsatt av vem. Utöver att beakta maktordningar baserade på kön, beakta även maktordningar baserade på kategorier såsom social bakgrund, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, när det kan bidra till bättre prioriteringar och större träffsäkerhet för era insatser.

Polisen har många gånger redan gjort lokala sammanställningar, exempelvis av anmälda brott. Därutöver går det ofta att få tillgång till lokala fritids- och drogvaneundersökningar, trygghetsundersökningar, skolundersökningar eller olika boendeundersökningar som kan innehålla frågor om utsatthet, våld och otrygghet.

Socialtjänsten är skyldig att analysera om de insatser och andra sociala tjänster som erbjuds våldsutsatta och barn som bevittnat våld svarar mot behoven i kommunen. Socialtjänsten bör därför enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd fortlöpande kartlägga förekomsten av våldsutsatta och barn som bevittnat våld i kommunen. (SOSFS 2014:4) En sådan kartläggning kan vara att gå igenom dokumentationen i pågående ärenden, hämta in uppgifter från lokal eller officiell statistik, och hämta in uppgifter från hälso- och sjukvården och andra myndigheter samt organisationer.

Om sammanställningar av egna lokala data saknas eller är ofullständiga, kan ni göra egna sökningar och tabeller genom Brottsförebyggande rådets (Brå) nationella statistiska databas över anmälda brott. Ni kan också ta hjälp av er närmaste länsstyrelse. De ska enligt 5 § i länsstyrelsernas instruktion integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet genom att belysa, analysera och beakta kvinnors och mäns samt flickors och pojkars villkor, samt genomgående analysera och presentera individbaserad statistik med kön som övergripande indelningsgrund, om det inte finns särskilda skäl mot detta. (Förordning 2018:868 med länsstyrelseinstruktion)

Tänk på att det finns stora mörkertal när det gäller våldsproblematik i och med att våld är tabu och ofta har normaliserats av de som är närmast berörda. Generellt rapporteras grova brott oftare än lindriga brott, brott mot obekanta oftare än våld mot bekanta eller närstående och brott på allmän plats oftare än de som sker i hemmet. Statistiska koder och frågor fångar inte alltid komplexiteten och bredden av våldet. Många undersökningar handlar om en mängd andra frågor än våld. Frågorna är ofta av övergripande karaktär och ger därför en underrapportering av utsattheten. Det saknas till exempel ofta frågor om psykiskt och sexualiserat våld, frågor om våld genom livet eller omfattningen av våld i barndomen. Sällan ställs frågor om vem som är förövare.

Trots de brister som underlaget har är det ändå relevant att ta fram statistik för att ha något att utgå ifrån och kunna förhålla sig till tendenser över tid. Det kan också vara intressant att jämföra med referensvärden som till exempel rikseller länsgenomsnittet eller att jämföra med andra kommuner som liknar den egna kommunen. På Sveriges kommuner och regioners (SKR) webbplats finns kommungruppsindelningar baserade på strukturella egenskaper, vilket gör det lättare att hitta kommuner som går att jämföra med den egna kommunen.

Ett sätt att förhålla sig till underrapporteringen kan vara att bryta ned resultaten av nationella befolkningsundersökningar till det lokala befolkningsunderlaget. Prevalensundersökningar med fokus på våldsutsatthet fångar ofta upp faktisk förekomst av våld i högre grad än brottsstatistik eller generella trygghetsundersökningar. Observera att denna typ av beräkningar bara är uppskattningar. Variation i demografi innebär att uppskattningen kan bli missvisande. Nationella prevalensundersökningar kan dock ge en uppfattning om vilken typ av våldsproblematik som ofta dominerar. Prevalensundersökningar kan också ge jämförelsevärden till den lokala statistiken. 

2.4 Utforma egna enkätundersökningar för att komplettera bilden

Många statistiska underlag och studier belyser enbart utsatthet för våld. Denna kunskap är viktig för att få en uppfattning om våldets omfattning, konsekvenser och kostnader. I ett preventivt syfte är det även intressant att få en uppfattning om vem som utövar våldet och hur, var och när våldet utövas. Det underlättar en tydlig problemformulering som kan vägleda om vilka insatser som bör sättas in för att minska utövandet av våld och därmed i förlängningen utsatthet för våld. Överväg om ni kan komplettera er kartläggning med en egen undersökning om våldsutövning.

Det pågår en utredning om en speciell brottsrubricering för brott som motiveras av heder ska införas. I nuläget saknas möjligheten att få fram statistik över hur många hedersrelaterade brott som begås i Sverige. Av denna anledning kan det även vara motiverat att komplettera med egna undersökningar om hedersrelaterat våld och förtryck. Det har bland annat Sveriges storstadskommuner (Strid, S., Enelo, J-M., Cinthio, H & Baianstovu, R. 2018) och Uppsala gjort. (Ghadimi, M & Gunnarsson, S 2019)

Med anledning av den mycket låga rapporteringsgraden av könsstympningsbrott och brott som rör prostitution och människohandel är brottsstatistik inte en bra grund heller för kartläggning av dessa våldsformer. Sådant våld förekommer mycket sällan i olika typer av undersökningar.

Det gäller även våld som drabbar personer i särskilt sårbara livssituationer såsom personer med olika funktionsnedsättningar (Socialstyrelsen 2011) personer med missbruksproblematik (Socialstyrelsen), kvinnor med utländsk bakgrund (Socialstyrelsen 2014), homo- och bisexuella (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009) samt transpersoner. (Folkhälsomyndigheten 2015) Dessa grupper ofta är mer utsatta för våld och kränkningar. Därför kan det vara relevant att göra egna undersökningar för att få en bild av omfattningen problematiken i det egna sammanhanget.

2.5 Lärande exempel: Uppsala fick svar om hedersförtryck och kraft att förbättra sitt arbete

Hur utbrett är hedersförtryck bland unga i Uppsala? Det ville kommunen och länsstyrelsen i Uppsala veta. Under våren 2018 delades därför en enkät ut i samtliga klasser i årskurs nio i de kommunala tätortsskolorna i Uppsala kommun, totalt tretton skolor. 1063 elever besvarade enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens på hela 91 procent.

– Det en fantastisk hög siffra, som kan förklaras av ett starkt politiskt stöd och ett omfattande förankringsarbete, säger Mariet Ghadimi, som både är doktorand i socialt arbete på Stockholms universitet och verksamhetschef på Uppsalabaserade organisationen TRIS (Tjejers rätt i samhället) som genomförde studien.

Det starka politiska stödet för kartläggningen innebar tillgång till resurser, tydliga direktiv och mandat för den kommunala förvaltningen i Uppsala, berättar Mariet. Genomförandet av enkäten var obligatoriskt för samtliga tätortsskolor och stora personalresurser avsattes till information för både skolledning, elevhälsa och kollegium. Ansvariga för kartläggningen informerade också alla elever direkt i klassrummet, bland annat om syftet med enkäten och möjligheten att vara anonym.

– Inför en kartläggning av det här slaget är det viktigt att ge information om varför och hur kartläggningen ska genomföras och att prata igenom viktiga aspekter av vad som kan följa med den här typen av kartläggning. Exempelvis är det viktigt att elevhälsan är beredda på att möta frågor och kunna ge stöd till elever som berörts av frågorna i enkäten, säger Mariet. 

Resultaten från kartläggningen i Uppsala visar bland annat att unga som lever med oskuldskrav innan giftermål i mycket hög utsträckning har villkorade möjligheter i valet av en framtida partner. 26 procent av flickorna som lever med oskuldskrav anger i kartläggningen att det uteslutande är familjen som väljer vem de ska gifta sig med.

Bland pojkar i gruppen unga med oskuldskrav är motsvarande siffra 7 procent. Resultatet visar också att 62 procent av de som inte får välja sin framtida partner också har blivit utsatta för fysiskt, psykiskt, socialt eller sexuellt våld minst en gång de senaste tre åren.

– Kartläggningens resultat visar att samhället behöver bli bättre på att agera för att uppmärksamma och omhänderta problematik rörande hedersrelaterat våld och förtryck som drabbar många unga i Sverige i dag, säger Mariet.

Sedan kartläggningens resultat presenterats har fler orosanmälningar inkommit till socialtjänsten i kommunen. Kommunen har också fattat beslut om att satsa mer på tidiga insatser för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, redan i förskolan.

– En kartläggning av den här typen ska bara genomföras om verksamheterna är beredda att använda resultaten för att förbättra sitt arbete, säger Mariet. Det handlar om respekt för de ungas röster.

2.6 Fördjupa kartläggningen genom dialoger och behovsinventering

De mest basala kraven för ett hållbart förändringsarbete är att det finns uttalade behov och att de våldspreventiva insatser ni planerar att införa möter behoven samtidigt som de är rätta för sammanhanget. Möjligheterna för goda resultat ökar ju tydligare dessa lokala behov kan uttryckas.

Det är stor skillnad på att uttrycka ett behov som ”vi är missnöjda med hur våld och kränkningar hanteras i kommunens skolor” och mer uttalade behov som att ”vi behöver en ny metod för hur vi ska förebygga våld och kränkningar i kommunens skolor”.

Dialoger med medarbetare är inte bara ett sätt för er att få fördjupad kunskap om våldet i ert lokala sammanhang, det är också en form av förankringsarbete. Att gemensamt formulera behov utifrån våld som problem skapar en nödvändig delaktighet i utvecklingsarbetet. Grundläggande är att ert våldsförebyggande arbete stämmer överens med berörda verksamheters inriktning och prioriteringar.

Arbetet behöver förankras både bland chefer och politiska beslutsfattare och bland operativt verksamma som berörs av utvecklingsarbetet. Fokusintervjuer och andra former av medarbetardialoger är ett sätt att förankra arbetet horisontellt i organisationen.

Att fördjupa kartläggningen med dialoger och behovsinventeringar kan också motiveras av de stora svårigheterna med att kartlägga olika former av mellanmänskligt våld genom statistisk informationsinhämtning. Genom att exempelvis göra trygghetsvandringar eller fokusgruppsintervjuer med personal som arbetar med barn och unga kan ni fördjupa information från statistik och uppskattningar. Detta gäller främst våld som barn och unga utsätts för i skolmiljö, våld som sexuella trakasserier eller övergrepp i offentlig miljö.

I intervjuer och dialoger kan ni också få en uppfattning om behov och lokala förutsättningar som era insatser behöver anpassas till i det fortsatta arbetet. Den kommunala kvinnofridsverksamheten och den idéburna tjej- och kvinnojoursverksamheten har ofta värdefulla kunskaper om våldsproblematiken i den lokala kontexten, som kan vara värdefull att inhämta.

För att ert våldsförebyggande arbete ska falla väl ut behöver även målgruppen – företrädesvis barn och unga – komma till tals. När målgruppen ses som en viktig aktör i processen att skapa förebyggande insatser brukar metoderna bli mer effektiva.

En dialog med barn och unga kan ge en uppfattning av vilken typ av våld som är mest förekommande i barn och ungas vardag, vilka normer och attityder som har stort genomslag och vilken förändring barn och unga skulle vilja se i sitt sammanhang. 

2.7 Ungt ledarskap för samhällsförändring

En organisation som arbetat mycket med ungas ledarskap i utveckling av ett våldsförebyggande arbete är den brittiska organisationen Integrate UK. – Det är inte svårt att engagera unga i de här frågorna. När vi kommer in i klassrummen och pratar, då är de med oss, säger Shamil Ahmed.

Shamil minns när han först hörde talas om könsstympning. Under hela uppväxten hade det varit tyst om det. Sedan, någon gång på högstadiet var det som en explosion. Plötsligt pratade alla om det. Det blev en jättefråga som angick många runt omkring honom.

När Integrate UK bildades var han med på tåget. Han var 16 år och ville vara med och markera mot destruktiva traditioner som könsstympning och tvångsäktenskap. Integrate UK vill visa att hedersrelaterat våld och förtryck inte bara handlar om grova brott, utan också kommer till uttryck på mer vardagliga sätt.

– Heder finns överallt omkring oss; i hur vi ser på varandra, i hatet mot tjejer i sociala medier, i vad våra föräldrar lär oss och så vidare. Det är där vi startar våra diskussioner, säger Shamil.

Integrate UK arbetar med unga, främst från socio-ekonomiskt utsatta minoritetsgrupper, varav majoriteten är unga muslimska flickor och kvinnor som kämpar med strikta genusnormer och hinder för integration. De arbetssätt som utvecklas av unga i organisationen tar avstamp i hur de beskriver sina problem och den förändring de vill se. 

Några lärdomar som organisationen gjort är att insatser som tar form måste ha ett tilltal som funkar för unga och de måste också vara tillgängliga. Integrate UK har goda erfarenheter av nära samarbete med mediabyråer för att få fram sitt budskap via sociala medier, tidningar, teve och radio. En annan lärdom är betydelsen av att ge unga erkännande för det de åstadkommit, och bekräfta betydelsen av deras arbete i ett större sammanhang.

– Verklig förändring kräver att vi fokuserar på att bryta våldscykeln. När du arbetar med unga engagerar du framtidens föräldrar, lärare och ledare och genom att de tar avstånd från traditionella skadliga sedvänjor bryts cykeln, säger Shamil.

2.8 Ta del av resultatet från öppna jämförelser

Som redan konstaterats innebär initieringen av ett brett våldsförebyggande arbete ofta att mer våld identifieras. Utöver att de verksamheter som ska bedriva det våldsförebyggande arbetet har säkrat upp beredskap också när våldet är ett faktum, kan det i en större satsning vara värt att i behovsinventeringen undersöka hur väl det lokala arbetet med skydd och stöd fungerar på organisatorisk nivå.

Genom öppna jämförelser kan kommuner och regioner jämföra information om kvalitet, resultat och kostnader inom verksamhetsområden som kommuner och regioner ansvarar för eller är en viktig part i. Öppna jämförelser av stöd till brottsoffer har publicerats sedan 2012. Socialstyrelsen ansvarar för jämförelsen och tar fram den i samverkan med SKL.

SKL tog 2016 fram en rapport om framgångsfaktorer i det kommunala kvinnofridsarbetet, utifrån en fördjupad analys av kvinnofridsarbetet i kommuner som enligt resultatet i Öppna jämförelser 2015 lyckas bättre än andra.

Framgångsfaktorerna är bland annat att det finns många vägar in till tidiga insatser för våldsutsatta och våldsutövare, att arbetet med våld i nära relationer är en integrerad verksamhet inom ordinarie strukturer och att arbetet bedrivs i samverkan. Det är också en fördel med ett strategiskt grepp på kommunövergripande nivå, exempelvis genom att integrera kvinnofridsområdet i det kommunövergripande jämställdhets- och folkhälsoarbetet via mål, strategier och handlingsplaner. (SKL 2016)

Utöver information från Socialstyrelsens och SKL:s öppna jämförelser kan ni också hämta information exempelvis från Riksförbundet Unizons Kvinnofridsbarometern, som är en undersökning av kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Kvinnofridsbarometern ger en bild av hur kvinnofridsarbetet och arbetet mot mäns våld mot kvinnor ser ut i kommunerna. Kvinnofridsbarometern finns tillgänglig på unizon.se.

2.9 Uppskatta våldets konsekvenser och kostnader

Att beskriva våldets konsekvenser och kostnader kan vara ett bra sätt att skapa motivation för preventionsarbete. Försök att hitta fakta om kopplingen mellan våld och ohälsa i ert sammanhang.

Internationella siffror visar att våldet medför stora samhällskostnader vilket talar för att tidiga preventiva insatser bör prioriteras. European Institute for Gender Equality (EIGE) beräknat samhällskostnaderna för könsrelaterat våld i varje EU-medlemsland utifrån en fallstudie från Storbritannien.

De svenska kostnaderna för könsrelaterat våld mot kvinnor uppskattades till 16,1 miljarder kronor per år exklusive förlorad livskvalitet. Inkluderas förlorad livskvalitet landade kostnaderna på 39,7 miljarder kronor. Om både kvinnor och män inkluderas i beräkningen uppskattas samhällskostnaderna till 19,2 miljarder kronor per år exklusive förlorad livskvalitet, respektive 45,5 miljarder kronor per år inklusive förlorad livskvalitet. (SOU 2015:55) Våldsprevention är med andra ord en social investering.

Överväg att ta fram siffror på vad våldet kostar i ert sammanhang. Det kan i vissa fall stärka stödet för er våldspreventiva satsning. Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning gör det möjligt att beräkna de ungefärliga totala kostnaderna som uppstår i olika organisationer på grund av våld i nära relationer. 

2.10 Definiera vilket våld som ska prioriteras

När ni ringat in vilket våld som förekommer i er lokala kontext behöver ni göra en prioritering där ni avgränsar det lokala problemet. I era prioriteringar – beakta det stora mörkertalet för våld mot närstående. Prioriteringen kan exempelvis grundas på

• vilket våld som är mest förekommande
• vilket våld som har ökat respektive minskat
• vilket våld som leder till störst konsekvenser och genererar stora kostnader
• vilka verksamheter eller arenor som förefaller mest otrygga vilka grupper som är mest utsatta
• vilka grupper som står för det mesta av våldet.

Ta också hänsyn till behov och lokala förutsättningar inom de arenor och verksamheter som är aktuella för ert våldsförebyggande arbete. Grunda prioriteringarna på om verksamheten har resurser att arbeta förebyggande mot problemet och om verksamheten har beredskap och motivation för att införa nya arbetsmetoder för att förebygga problemet

2.11 Återkoppla resultat av er problembeskrivning och förankra förslag till prioriteringar

Som sista del i steg 2 är det viktigt att återföra resultat och slutsatser. I en större satsning bör ni återföra resultaten till politiker, chefer, samverkande parter och närmast berörd personal. I en mindre satsning bör ni återföra er sammanfattning och era slutsatser till de som är involverade i ert förändringsarbete. Har ni involverat målgruppen barn och unga i problembeskrivning och behovsinventering bör ni också återföra resultat och slutsatser till dem. Utifrån era prioriteringar är ni därefter redo att ta nästa steg i processen.

2.12 Steg 2: Checklista