Implementera, följ upp och sprid

5.1 Integrera våldspreventiva mål och aktiviteter i befintliga styrdokument

Inledningsvis uppmanades ni formulera en gemensam vision för ert utvecklingsarbete. När ni nu kommit så här långt i ert arbete är det dags att konkretisera visionen i ett antal mätbara mål som går att följa upp och nå inom överskådlig tid. I arbetet med att formulera mål och aktiviteter för ert våldsförebyggande arbete kan ni ha hjälp av den logiska kedjan (figur 8) som ni tog fram i steg 4. Kedjan kan vara en bas för våldspreventiva mål och aktiviteter som kan integreras i befintliga styrsystem.

Vilka styrdokument som är aktuella beror på hur ni inledningsvis valde att organisera och integrera ert våldsförebyggande arbete, era strategiska samverkanspartners och vilken eller vilka verksamheter som är berörda.

I ett mindre omfattande utvecklingsarbete, exempelvis på en skola, kan era våldsförebyggande mål och aktiviteter exempelvis integreras i skolans verksamhetsplan, plan för att förebygga och förhindra kränkande behandling samt riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier och motverka diskriminering.

I ett mer omfattande utvecklingsarbete är det ofta lämpligt att integrera våldspreventiva mål och aktiviteter i jämställdhetsplaner, planer för arbetet mot mäns våld mot kvinnor, folkhälsoplaner eller åtgärdsplaner och lokala samverkansöverenskommelser för brottsförebyggande arbete. Därutöver bör mål och aktiviteter naturligtvis integreras med verksamhetsplaner och budget för berörda verksamheter.

Även om denna handbok i första hand rekommenderar en utveckling av universella våldspreventiva insatser för breda grupper i befolkningen, då detta har störst preventiv effekt, bör ni säkra upp att berörda verksamheter har insatser för och kunskap om stöd till redan drabbade (indikativ preventionsnivå) och för utsatta riskgrupper (selektiv preventionsnivå). I en större våldsförebyggande satsning bör ni också säkra upp att ni gör insatser på flera nivåer i den socio-ekologiska modellen samtidigt. Med kunskap om implementering genomförs i snitt 80 procent av de tilltänkta nya arbetsmetoderna efter tre år. Utan sådan kunskap genomförs i snitt 14 procent av de nya arbetsmetoderna efter 17 år.84

5.2 Vikten av att tala samma språk

Våren 2019 tog Jönköpings kommun fram visionen ”Tillsammans arbetar vi för en trygg kommun fri från alla typer av våld”. Den bygger på tre grundläggande förändringsprinciper: Ökad medvetenhet och kunskap om våld, Utmana stereotypa genusnormer och Agera som aktiva åskådare. För att skapa genomslagskraft har principerna skrivits in i centrala styrdokument, exempelvis samverkansplan för arbete med barn och unga, planen för arbetet mot våld i nära relationer och planen för brottsförebyggande arbete.

JOSEFIN HAGSTRÖM, utvecklingsledare för våldsprevention och jämställdhet i Jönköpings kommun.

Hej Josefin! Vad gör Jönköpings kommun annorlunda nu, jämfört med tidigare arbete med våldsprevention?

Vi har en tradition av att vara aktiva, starta projekt och samverka. Däremot har vi varit sämre på att koordinera och följa upp de långsiktiga framstegen. Så ambitionen och den stora skillnaden är att alla som arbetar i kommunen ska dela samma vision om att förebygga våld, och att vi på ett tydligare sätt kopplar det arbetet till kommunövergripande riktlinjer. Genom att integrera våra mål och utgångspunkter för det våldsförebyggande arbetet på ett tydligare sätt i kommunövergripande styrdokument blir det tydligare från politiskt håll att vi måste arbeta tillsammans. Var och en är en viktig pusselbit i det våldspreventiva arbetet och medarbetaren ska därför känna en trygghet i att vi har samma syn på hur vi kan upptäcka våld och att vi ska veta vad nästa steg är. 

Hur har ni arbetat sedan visionen antogs?

Vi började med att kartlägga de metoder för våldsprevention som vi redan arbetar med i kommunen. Det kan exempelvis vara värdegrundsarbete på en arbetsplats, normkreativt bildskapande på en skola, att öka tryggheten på en fritidsgård eller metoder för hur man pratar med brottsoffer. Vi ska alltså inte ersätta det arbetet utan se till att det kopplas till de tre principerna. Arbetssätten varierar men principerna är de samma. För att det här ska ge långsiktiga resultat så måste det verkligen integreras i vår verksamhet så att engagemanget inte kroknar eller glöms bort. Det tar tid att arbeta med värderingar och därför måste vi vara uthålliga.

Hur ser ni till att alla är engagerade i förändringsarbetet?

Den stora utmaningen för var och en av oss är att landa och verkligen ta till oss förändringsprinciperna. Att ha modet att fundera över sitt eget beteende. Är jämställdhet en viktig princip i allt jag gör? Det kan både vara tufft och ta tid. Det är en viktig lärdom från det här första året – det är inte lätt och det går inte snabbt. Det finns ingen ”quick fix” men jag tror verkligen på att allt engagemang som vi ser från olika håll i kommunen kommer att ge stora resultat på sikt. När vi börjar med oss själva och sedan långsiktigt samverkar med många aktörer mot samma mål, ja då blir det bra.

Kan du förklara principen Ökad medvetenhet och kunskap om våld?

Oftast är fysiskt våld det första vi tänker på när vi ska beskriva våld. Men olika former av våld hänger ihop och våldet finns på en glidande skala. Kränkningar och mobbing är också våld. Sexuella trakasserier är också våld. Därför måste vi ha en gemensam definition av våld så att vi kan förebygga, reagera och ingripa innan våldssituationen eskalerar.

Vad betyder principen Utmana stereotypa genusnormer?

Män är kraftigt överrepresenterade bland dem som använder våld. Vi vet även att unga med stereotyp syn på kön och jämställdhet oftare använder våld. Det finns förväntningar kring maskulinitet som ökar risken för att använda våld – exempelvis att vara stark, att inte visa känslor eller att undvika allt som förknippas med ”femininitet” och homosexualitet. Dessa stereotypa normer kring genus måste vi utmana och bryta.

Vad menas med principen Agera som aktiva åskådare?

Det handlar om civilkurage. Att våga se och ingripa även vid mer lindrigt våld. Våga bryta skojbråk exempelvis. Hitta alternativ till våld och vara förebilder för flickor och pojkar. Om vi har en gemensam definition av våld är det också troligt att vi vet hur vi kan ingripa före, under och efter en våldshändelse.

Frida Nordqvist Ossiansson, våldspreventions- och jämställdhetsstrateg på Jönköpings kommun. På Normstorms workshop för eleverna i åk 9 Stadsgårdsskolan. Ett arbete för att vidga normerna kring kön, hudfärg, sexualitet.

5.3 Referenser

1. Hämtade från BRISEIS Manual Människohandel för tvångsarbete – Identifiering av offer - Strategier för yrkesverksamma, APAV/Brottsoffermyndigheten 2014. Även andra aktörer, bland andra International Labour Organization (ILO), har tagit fram listor på indikatorer som kan vara till hjälp för att uppmärksamma offer för olika former av människohandel, Operational indicators of trafficking in human beings, ILO 2009.

2. Artikel 10.3 Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, Artikel 13.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.

3. 10 kap. 23 § offentlighet- och sekretesslag (2009:400) (OSL), även generalklausulen i 27 §.

4. 10 kap. 21 § OSL.

5. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 2014:6 sid 6 samt Socialstyrelsen (2012): Socialnämndens ansvar för polisanmälan vid misstanke om brott mot barn.

6. 10 kap. 20 § OSL anger att: Sekretessen enligt 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till Polismyndigheten när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten 1. under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling, eller 2. om den unge påträffas när han eller hon begår brott.

7. Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förundersökning i brottmål.

8. 5 kap. 15 § 2 st utlänningslagen.

9. 2 kap. 1 5 kap 1 § § SoL.

10. 14 kap. 1 § SoL

11. 10 kap. 28 § OSL.

12. 6 § polislagen (1984:387).

13. Socialstyrelsen (2015): Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, 11 kap. 10 § 2 st SoL.

5.4 Utgå från kunskap om implementering

Om ni inledningsvis lyckats med att integrera ert arbete i ordinarie strukturer och genom hela processen förankrat era analyser och förslag i styrkedja, samverkansstrukturer, bland närmast berörd personal och bland representanter för målgruppen, har ni redan berett väg för en mer hållbar implementering.

Implementering tar tid, kan kosta en hel del och misslyckas ofta om förutsättningarna inte är rätt. Att införa nya arbetsmetoder som medför beteendeförändringar stöter inte sällan på hinder av olika slag. Men implementering kan ske planerat och framgångsrikt.

Implementering som process sträcker sig vanligtvis över flera år. En grov uppskattning är att det tar två till fyra år från beslutet att förändra en verksamhet till dess den nya metoden har integrerats och används generellt. (Olsson, T. & Sundell, K. 2008) Naturligtvis kan det också gå snabbare. Det gäller dock att alla inblandade, inklusive beslutsfattare och chefer, har realistiska förväntningar på att uppnå en utbredd och varaktig implementering, och därmed ett våldspreventivt arbete som kan ge effekt.

Om organisationen och dess utförare upplever att de rådande arbetsmetoderna är tillräckligt bra är sannolikheten för en lyckad implementering av en ny metod liten. Bedöms den nya arbetsmetoden ändå vara bättre, och om det fattas beslut i ledningen om att införa den, krävs aktiviteter för att förankra den nya arbetsmetoden internt i organisationen under implementeringsprocessens installationsfas. För att en ny metod ska börja användas på bästa sätt och dessutom vidmakthållas över tid är det centralt med en stödjande organisation, ett effektivt och adekvat ledarskap och en adekvat kompetensutveckling för användarna av metoden.

Behovsinventeringen handlar om att undersöka behovet av en ny arbetsmetod internt i organisationen, jämfört med den eller de arbetsmetoder ni använder i utgångsläget. Denna inventering bör ni redan ha genomfört när ni förankrade ert arbete inledningsvis och förde dialoger med personal som berörs av arbetet och kanske även med målgruppen barn och unga. Organisationens kapacitet för förändring har undersökte ni i bästa fall inledningsvis genom utvärderingen av organisationens beredskap att införa nya arbetsmetoder med stöd av verktyg såsom Beredskap för förändring.

För att nå den önskade effekten med den nya arbetsmetoden måste givetvis både den nya metoden och implementeringen fungera. En bra metod kommer inte att ge önskat resultat om den inte implementeras på rätt sätt.

Implementeringen kräver formella beslut och resurser över tid. Det bygger på att det finns ett stöd för det våldspreventiva arbetet och de nya arbetssätten bland både ledning och utförare. Ledarskapet, kompetensutvecklingen till dem som ska utföra de nya våldspreventiva insatserna och det organisatoriska stödet för de nya arbetsmetoderna kan alla utformas så att implementeringsfasen med större sannolikhet blir framgångsrik. (Socialstyrelsen 2012)

5.5 Utveckla former för att följa upp och utvärdera arbetet

Eftersom det våldsförebyggande arbetet både i världen och i Sverige är under utveckling är det särskilt viktigt att ni – oavsett utvecklingsnivå – utarbetar arbetssätt för att löpande sammanställa och dokumentera ert arbete. Att systematiskt sammanställa data är en förutsättning för både uppföljning och utvärdering. Uppföljning och utvärdering är i sin tur en grund för systematiskt lärande och förbättringsarbete.

Uppföljning är en form av kontinuerlig granskning av arbetet, som löpande tar ställning till om satta mål följs, om det som är planerat genomförs och om planeringen behöver justeras. Utvärdering är en form av noggrann efterhandsbedömning vid en viss tid, exempelvis av om målsättningar har uppnåtts.

5.6 Uppföljning

De mål och aktiviteter som ni satte upp för ert våldsförebyggande arbete bör följas upp löpande utifrån de ramar som är satta för uppföljning i ert ordinarie styr- och ledningssystem. I vissa fall kan det vara lämpligt att ni inom ramen för ert utvecklingsarbete gör ytterligare uppföljningar för att säkra upp att arbetet fortskrider enligt plan.

En uppföljning kan genomföras på flera sätt. En så kallad produktionsuppföljning undersöker i vilken utsträckning planerade insatser har genomförts, till exempel hur många gånger en viss aktivitet genomförts eller hur många som berördes av den. En så kallad processuppföljning granskar hur arbetet genomförts. Till exempel kan ni följa upp arbetet med samverkan eller de organisatoriska förutsättningarna för arbetet. Har syftet med samverkan uppnåtts? Vilka ekonomiska och personella resurser har avsatts och använts? Har styrgrupp, samverkansteam och arbetsgrupper genomfört planerade möten och de uppgifter de haft ansvar för att utföra? Har respektive grupp/organisation bidragit jämlikt till arbetet utifrån kunskap och expertis?

En så kallad effektuppföljning undersöker om arbetet har påverkat problemet som insatserna var tänkta att påverka. Vanligtvis innebär effektuppföljningar att man gör mätningar före och efter genomförandet av en insats. Det kan exempelvis innebära att ni jämför statistik för de två perioderna, eller att ni genomför en dialog med närmast berörda före och efter insatsen. Om möjligt bör ni jämföra med en kontrollgrupp som inte omfattades av insatsen.

För att få ett heltäckande underlag är det en fördel om ni genomför flera former av uppföljningar. Ni bör självklart återkoppla och föra löpande dialog i styrgrupp och samverkansteam om resultaten av era uppföljningar och analysera om ni behöver justera något i planeringen.

5.7 Utvärdering

Nivån på ert utvärderingsarbete bör styras av nivån på ert utvecklingsarbete. På grundläggande nivå påminner utvärdering till stor del om modellerna för löpande uppföljning. För att utvärdera resultaten av en specifik insats kan ni, liksom vid effektuppföljning, skapa en så kallad baslinje genom en ”förmätning” – en startpunkt – att utvärdera mot. Utöver mätdata från uppföljningen kan resultatet av en insats exempelvis mätas genom en enkät som personer som deltagit i en viss metod får besvara, både före och efter insatsen. På så sätt kan ni se om attityder eller intentioner förändrats. Precis som vid effektuppföljningar får för- och eftermätningar ännu större värde om ni har en grupp att jämföra med som inte får ta del av insatsen. Förhoppningen med en sådan jämförelse är att se om deltagarna i programmet har förändrat sina attityder mer än gruppen som inte deltog.

När det gäller universellt preventiva insatser krävs ofta lång tid för att se resultat och förskjutningar i värderingar och attityder. Därför är det särskilt viktigt att ni gör utvärderingar som fokuserar mer på resultaten av utveckling över en längre tidsperiod. Ni behöver hitta sätt att ta reda på om det ni gör skapar förändring på lång sikt – i det här fallet förebygger våld och främjar jämställda praktiker.

Det är därför bra om ni genomför flera undersökningar och mätningar av samma slag över en längre tidsperiod. På så sätt kan ni belysa trender och en långsiktig utveckling. Det är också bra om ni kombinerar olika utvärderingsmetoder, både kvantitativa och kvalitativa.

I steg två och tre har ni indirekt arbetat fram underlag för en bra utvärdering av era insatser. I arbetet med att kartlägga våldet i er lokala kontext bör ni ha fått en uppfattning om våldets förekomst och omfattning. Den uppfattningen kan ge referensvärden och mätpunkter för att följa om våldet minskar på längre sikt tack vare ert arbete. Om ni har tagit fram en logisk kedja (figur 8), har ni identifierat mätpunkter och förväntade resultat på kort och lång sikt. Utgå från denna logik när ni utformar er utvärdering.

Ett avancerat utvecklingsarbete kräver mer avancerade former av utvärdering. Om ni har importerat ett program från ett annat land bör programmets framtagna utvärderingsskalor användas, om det finns sådana. Detta för att kunna jämföra resultatet med andra länder. Förutom föroch eftermätningar bör ni också göra en mer kvalitativ utvärdering, för att få fram deltagarnas upplevelser av insatsen.

Om ni bedriver ett utvecklingsarbete på forskningsnivå ska ert nya program testas med hög kontroll också i implementeringen, där varje del i programmet provas var för sig.

Att genomföra mer avancerade effektutvärderingar, speciellt randomiserade kontrollerade studier, kostar både pengar och personalresurser. Resurser som universitet kan ha. Finns det möjligheter att samverka med en lokal eller regional forsknings- och utvecklingsenhet, eller att initiera direkt samverkan med forskare eller studenter i utvecklingsarbetet av våldsförebyggande praktiker ‒ gör det!

5.8 Från ord till handling

Social hållbarhetsavdelningen i kommunen har på uppdrag av fullmäktige tagit fram ett program som inte bara vänder sig till kommunens samtliga verksamhetsområden i Borås Stad utan även till idéburna verksamheter. En ”hela-kommunen-ansats”. Tanken är att göra alla medverkande parter till självgående enheter som har kompetens, drivkraft och resurser att driva vidare arbetet på egen hand när projekttiden tar slut.

KARIN L JUNG AUST, projektledare för det femåriga projektet En kommun fri från våld.

Hej Karin! Hur gick tankarna när ni tog fram programmet för kunskapshöjning?

Det kommer från en frustration som byggts upp under många års arbete med värdegrundsfrågor. Det är oerhört vanligt att det blir en skrivbordsprodukt helt utan effekt. Vi har i allmänhet en övertro på förändringskraften i att bara informera. Ofta känns det härligt för alla inblandade under den fasen. Man får aha-känslor under en workshop och ser mönster i tillvaron, men sedan återgår vardagen till det normala. Eftersom förändringsarbetet inte är integrerat i kärnverksamheten, utan hänger utanpå som en ryggsäck, glöms det bort. Väldigt många goda ambitioner blir aldrig något mer än fina värdeord i dokument som ingen läser. Välmenat men meningslöst. Vårt mål är att de fina orden omvandlas till handling och därför har vi tagit fram ett genomförandeverktyg i form av en matris med tydliga steg att följa.

Vad innebär en ”hela-kommunen-ansats”?

Att de övergripande strategierna för våldsprevention i kommunen beskrivs i 146 STEG 5 tre gemensamma förändringsprinciper som gäller för alla. Men när principerna ska användas i praktiken måste de anpassas till och integreras i varje enskild organisation så att våldsprevention blir del av själva kärnverksamheten. Samma attityder möter besökaren i simhallen, på fritidsgården och i föreningslivet. I de specifika situationerna skiljer sig insatserna åt eftersom de är framtagna utifrån den egna expertisen och anpassade till varje verksamhet.

Kan du ge exempel på våldspreventiva insatser?

Det finns många exempel både inom och utanför kommunens verksamhet, men jag berättar om två.

På kommunens öppna ungdomsverksamhet behövde de rutiner för att behålla kunskapen om våldsprevention i personalgruppen. Därför införde de en rutin om att alla APT-möten innehåller minst tio minuter träning i våldsprevention. ”En kortlek fri från våld”, som vi har tagit fram, är ett verktyg för att träna färdigheter i de tre förändringsprinciperna. Kortleken tar upp många olika slags situationer och perspektiv vilket gör att personalen över året hinner träna många olika färdigheter.

Ihop med Tjejjouren Magnolia och Arbetslivsförvaltningen utvecklade vi modellen Våldspyramiden till dels en rasism-våldpyramid, dels en sexism-våldspyramid. Dessa utvecklade pyramider visar mekanismerna för hur rasistiskt respektive sexistiskt våld normaliseras och sambandet mellan sexistiska och rasistiska skämt, till misshandel och övergrepp via jargong, ovälkomna inviter och trakasserier. Sedan har deras personal tillsammans skapat en framgångsrik utbildning utifrån Våldspyramiden som de nu ger på skolor i Borås med omnejd. Både elever och lärare berättar att de fått en helt ny förståelse för hur sexism och rasism fungerar, men även hur det kan hejdas.

Ni har tagit fram en matris för att underlätta processen. Hur fungerar den?

Det viktiga är att knyta förändringsprinciperna och styrdokumenten till den praktiska verksamheten. Vi börjar med att kartlägga och systematisera all våldsprevention som redan görs. Allt sorteras in under de tre förändringsprinciperna: ökad medvetenhet och kunskap om våld, utmana stereotypa genusnormer samt agera som aktiva åskådare. Sedan knyts varje aktivitet till när i arbetsprocessen de ligger: under planeringen, i genomförandet eller vid uppföljningen efteråt.

Nästa steg är att stärka det befintliga arbetets koppling till förändringsprinciperna. Problemformuleringen måste anpassas så den blir relevant för verksamheten och det är väldigt viktigt att ta fram mätbara mål. Vi går från det generella till det specifika. Oftast måste insatserna skruvas eller så lägger vi till nya för att de ska ha effekt på de uppsatta målen. När resultaten går att mäta ökar transparensen och frågorna lever längre i organisationen. De glöms inte bort, helt enkelt.

Det är också tydligare var organisationen har sina styrkor och svagheter vad gäller våldspreventivt arbete. Då blir det enklare att se var det behövs insatser. Utmaningen är att skapa rutiner för uppföljning, att göra en specifik handlingsplan för varje aktivitet. Enkelt och tydligt. Vad krävs för att kunna genomföra det här – personal, material, planeringstid och utbildning? Sedan arbetar man i cykler. Punkter läggs till och om det visar sig att aktiviteter inte ger effekt så görs de om.

Syftet är att knyta våldsprevention till den verklighet som medarbetarna befinner sig i. Att skapa strukturer som gör det hyfsat lustfyllt och ger resultat. Det ska vara supertydligt vad nästa steg är och hur det ska genomföras. Då blir principerna plötsligt relevanta och skapar engagemang. Att genomföra hela kartläggningen och alla steg i matrisen är nyckeln till att medarbetarna äger ämnet hela vägen. Det är det enda sättet jag känner till som systematiskt leder till förändring.

Karin Ljung Aust, under en utbildning om våldsprevention för medarbetare på Borås stad.

5.9 Förankra mål och aktiviteter, och återför resultat av uppföljning och utvärdering

Genom att ha integrerat era våldsförebyggande mål och aktiviteter i befintliga styrdokument, har ni skapat en ram för förankring, uppföljning och utvärdering. Ni har också lagt en grund för en mer långsiktigt hållbar implementeringsprocess. Resultaten från ert löpande arbete med uppföljning och utvärdering bör därmed på ett naturligt sätt återföras inom ert befintliga styr- och ledningssystem inom ramen för ordinarie rutiner.

5.10 Sprid erfarenheter och resultat både internt och externt

Alla WHO:s skrifter understryker behovet av att kollektivt samla in och dela erfarenhetsbaserad kunskap om prevention. Detta för att bidra både till er egen lokala och till den nationella kunskapsutvecklingen om vad som fungerar. Flera verksamheter gör redan ett fantastiskt våldsförebyggande arbete i Sverige. Samverka med dem! Ta gärna kontakt med er närmaste länsstyrelse och samverka med aktörer inom civilsamhället som har spetskompetens om mäns våld mot kvinnor.

Det är värdefullt att skapa forum för gemensamt lärande av erfarenheter och resultat, både inom era egna organisationer och tillsammans med andra. Skapa egna nätverk för erfarenhetsutbyte, ingå i andra nätverk och låt andra ta del av era utvärderingar och rapporter.

5.11 Checklista för Steg 5

Denna handbok var ett startskott för utvecklingen av en lokalt våldsförebyggande praktik i Sverige när den publicerades första gången 2015. Nu är vi många som är med och utvecklar den våldsförebyggande praktiken – och vi kommer bli ännu fler.