Besök könsstympning.se
På denna nylanserade webbplats finns samlad och tillgänglig information om könsstympning. Den drivs av Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Könsstympning av flickor och kvinnor
Här på vår webbplats hittar du information om vad könsstympning är, regelverk och vilket stöd som finns. När vi använder begreppet könsstympning syftar vi genomgående på könsstympning av flickor och kvinnor.
Könsstympning av flickor och kvinnor är en gammal tradition som förekommer i stora delar av världen. Det praktiseras i flera afrikanska länder och i delar av Mellanöstern och Asien.
Könsstympning skiljer sig på olika sätt såväl mellan länder som inom länder. I en del länder är könsstympning en utbredd tradition, i andra länder varierar förekomsten. Åldern då flickor och kvinnor utsätts varierar också, liksom typen av könsstympning, omfattning och skäl till varför det görs. Oftast utsätts flickor i åldern 4–14 år men könsstympning sker även på yngre barn.
Könsstympningen kan också upprepas flera gånger senare i livet. Om flickan eller kvinnan blivit utsatt för typ 3, även kallad infibulation, kallas detta för reinfibulation.
Föreställningar om kvinnlig sexualitet och renhet
Könsstympning är en tradition som är tätt sammankopplad med föreställningar om kvinnlig sexualitet och renhet. Ett skäl till att utsätta en flicka kan vara att säkra hennes oskuld inför äktenskapet. Det anses avgörande för familjen och kollektivets heder. En flicka som inte blivit utsatt för könsstympning riskerar att inte bli gift då könsstympning är en stark norm på den så kallade ”äktenskapsmarknaden”. Könsstympning kan också förstås som en övergångsritual in i vuxenlivet i vissa kulturer och bland vissa grupper. Rädsla för stigmatisering kan göra att föräldrar fortsätter utsätta sina döttrar för könsstympning på platser där normen är stark.
Ingen religion stödjer könsstympning
Könsstympning praktiseras både i kristna och muslimska grupper. Även om de som vill bevara denna skadliga sedvänja kan hävda att könsstympning är ett religiöst påbud, så saknas det stöd för könsstympning i någon religion.
Omfattning
Statistik på könsstympning av flickor och kvinnor är ett område som behöver utvecklas. Här presenterar vi den statistik som finns tillgänglig idag.
Enligt Unicef har fler än 200 miljoner flickor och kvinnor runt om i världen utsatts för könsstympning. Över 40 miljoner är flickor under 15 år. Genom migration från länder där den skadliga sedvänjan praktiseras har könsstympning blivit en angelägen fråga även för Sverige.
I Sverige
Socialstyrelsen publicerade i juni 2023 en ny uppskattning av antalet flickor och kvinnor som kan ha varit utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning i Sverige.
Baserat på befolkningsunderlag från 2021 uppskattas att ca 68 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha utsatts för någon typ av könsstympning. Det uppskattade antalet baseras på antalet utrikes födda flickor och kvinnor och förekomsten (prevalensen) av kvinnlig könsstympning i deras ursprungsland. Uppskattningen tar också hänsyn till åldern då könsstympning vanligtvis genomförs på flickan i ursprungslandet och åldern vid första migrationen till Sverige. Flytten till Sverige måste dessutom ha skett efter den ålder då könsstympning vanligtvis genomförs i ursprungslandet och de måste ha varit folkbokförda i Sverige 2021.
Socialstyrelsen uppskattar att mellan 13 000 och 23 000 flickor kan befinna sig i risk för att utsättas för någon typ av könsstympning. Det motsvarar 12–13 procent av alla flickor under 18 år från ursprungsländerna. De flickor som är yngre än den ålder då könsstympning vanligtvis genomförs i ursprungslandet ingår i uppskattningen av antalet flickor som befinner sig i risk för att utsättas.
Fler söker vård
Antalet flickor och kvinnor som sökt vård och registrerats med diagnoskod kopplad till könsstympning har ökat stadigt mellan 2012 och 2018. En diagnoskod är en allmänt accepterad standard för klassificering av sjukdomar. Enligt Socialstyrelsen handlar det sammantaget om runt 5 000 kvinnor som fått diagnoskoden könsstympning i samband med att de sökt vård inom öppen eller sluten specialist- eller förlossningsvård mellan 2012 och 2018. De flesta är 18 till 39 år gamla. Under åren 2012–2018 har färre än fem flickor under 18 år som är födda i Sverige sökt vård och fått en diagnos kopplad till könsstympning.
Under 2019 tillfrågades 15 001 gravida som sökt vård i region Stockholm om de utsatts för könsstympning. Av dessa uppgav 334 kvinnor att de är könsstympade och 20 av dem är födda i Sverige.
European Institute of Gender Equality (EIGE) uppskattade att det 2011 fanns 59 409 flickor under 18 år bosatta i Sverige som föddes i, eller med ursprung från ett land där könsstympning är vanligt förekommande. EIGE estimerade att 3 – 19 procent, alltså cirka 2 000 –11 000 flickor under 18 år vid tillfället kunde vara i riskzon.
Olika typer av könsstympning
Könsstympning av flickor och kvinnor inkluderar alla ingrepp som handlar om att helt eller delvis ta bort de yttre delarna av de kvinnliga könsorganen, samt alla övriga icke-medicinska ingrepp som skadar de kvinnliga könsorganen. Enligt Världshälsoorganisationen WHO kan könsstympning klassificeras i fyra olika typer.
Fyra typer
- Delar av eller hela klitoristoppen, och ibland även förhuden på klitoris skärs bort.
- Hela eller delar av klitoristoppen och de inre blygdläpparna tas bort. Ibland tas även de yttre blygdläpparna bort.
- Den vaginala öppningen förminskas genom att inre eller yttre blygdläppar skärs i och sys ihop. En mindre öppning lämnas för att kiss och mensblod ska kunna komma ut. Det är vanligt att även klitoristoppen tas bort.
- Andra skadliga ingrepp som till exempel prickning (att klitoris sticks med ett vasst föremål), snittning, skrapning eller att man bränner klitoris och omgivande vävnad.
Konsekvenser
För många flickor och kvinnor kan könsstympning innebära fysiska och psykiska konsekvenser på både kort och lång sikt.
De kan vara traumatiserade och lida av olika former av psykosociala konsekvenser. En del kan känna sig nedstämda eller må dåligt. Minnen från ingreppet kan finnas kvar, även om det skett långt tillbaka i tiden. En del flickor och kvinnor kan bli deprimerade eller nedstämda utan att förstå att det kan bero på själva könsstympningen. En del upplever inga besvär efter en könsstympning och vissa vet inte om, eller kommer kanske inte ihåg, att de blivit könsstympade.
Exempel på besvär
Flickor och kvinnor som utsätts kan drabbas av följande besvär direkt eller senare i livet:
• Kraftig blödning vid ingreppet
• Infektioner
• Smärta i underlivet
• Svårigheter att kissa
• Svårigheter vi menstruation
• Psykiska besvär som exempelvis PTSD eller depression
• Fysisk och psykisk smärta vid samlag
• Skador som riskerar att man inte kan bli gravid
• Förlossningskomplikationer
• Död
Lagstiftning i Sverige
Förbud mot könsstympning av kvinnor
Könsstympning har varit kriminaliserat i Sverige sedan 1982 när Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor trädde i kraft. Sverige var då första landet i Europa att förbjuda könsstympning av flickor och kvinnor. Lagen omfattar alla ingrepp i de yttre kvinnliga könsorganen som sker i syfte att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar (1 §).
Det är inte möjligt att ge sitt samtycke till könsstympning och även den som begått brottet utomlands kan dömas vid svensk domstol. Försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott är också straffbart (2 §).
Sedan 1 maj 2020 är preskriptionstiden för könsstympning mot barn avskaffad, vilket även gäller brott som begåtts före lagändringen. Det innebär att någon som har utfört en könsstympning på ett barn under 18 år kan straffas oavsett hur lång tid som har passerat sedan gärningen utfördes.
Brottet kan ge fängelse i upp till tio år beroende på hur grovt brottet bedöms vara. Hittills har enbart två fall, där åtal har väckts, lett till fällande domar för utförd könsstympning. Ytterligare ett åtal har lett till fällande dom för stämpling till sådant brott.
Anmälningsskyldighet
Socialnämnden i varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver (2 kap. 1 § Socialtjänstlage, SoL) och de har ett särskilt föreskrivet ansvar för barn och unga (5 kap. 1 § SoL).
När ett barn har utsatts för eller riskerar att utsättas för ett brott som exempelvis könsstympning, har socialnämnden ett ansvar för att hjälpa och skydda barnet.
För att socialnämnden ska kunna förebygga, erbjuda stödinsatser eller vidta åtgärder är det en förutsättning att de får vetskap om att ett barn har farit eller riskerar att fara illa. Därför finns bestämmelserna om anmälningsskyldighet, där det framgår att vissa yrkesverksamma är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa eller riskerar att fara illa (14 kap. 1 § SoL).
Yrkesverksamma som är skyldiga att anmäla
Anmälningsskyldigheten tillfaller olika yrkeskategorier som alla finns utskrivna i lagen. Exempelvis är all hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att genast anmäla om de får vetskap om eller misstänker att ett barn far illa.
Även vissa myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast göra en anmälan vid misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Bland dessa ingår bland annat myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar. Exempel är skolpersonal, fritidsledare inom kommunala verksamheter och fältassistenter.
Yrkesverksamma som omfattas av anmälningsskyldighet kan inte vara anonyma vid anmälan om oro för ett barn. Däremot är det möjligt att rådgöra anonymt med en socialsekreterare. Man kontaktar då socialkontoret i barnets hemmahörande kommun utan att nämna namn eller personuppgifter om barnet.
Om en person med anmälningsskyldighet låter bli att anmäla vetskap eller misstanke om att ett barn far illa kan denne göra sig skyldig till tjänstefel i enlighet med 20 kap 1 § brottsbalken.
Lär mer om anmälningsskyldighet och anmälningsuppmaning på Socialstyrelsens webbplats.
Polisanmälan
En anmälan till socialnämnden utgör inget hinder mot att också göra en polisanmälan om det finns misstanke om att ett brott har begåtts.
Könsstympning av flickor och kvinnor utgör ett allvarligt brott och är därför sekretessbrytande. Det innebär att det inte finns hinder mot att uppgift om misstanke kring utförd könsstympning som framkommer inom socialtjänstens verksamhet eller hälso- och sjukvården lämnas till Polismyndigheten 10 kap. 23 § offentlighet- och sekretesslagen (OSL).
Försök, förberedelse eller stämpling till könsstympningsbrott är sekretessbrytande om det rör en person under 18 år, 10 kap. 21 § OSL.
Anmälningsuppmaning
Alla som inte omfattas av anmälningsskyldigheten omfattas av en allmän rekommendation om att anmäla vetskap eller misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa till socialtjänsten, 14 kap. 1 c § socialtjänstlagen. En sådan anmälan kan göras anonymt. Den allmänna rekommendationen omfattar normalt även ideella organisationer.
Lär mer om anmälningsskyldighet och anmälningsuppmaning på Socialstyrelsens webbplats.
Utreseförbud
Sedan 1 juli 2020 är det möjligt för socialnämnden att besluta om ett utreseförbud om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap, äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas, 31a § LVU.
Det är även möjligt att besluta om ett tillfälligt utreseförbud om det är sannolikt att ett utreseförbud behövs och rättens beslut om utreseförbud inte kan avvaktas med hänsyn till risken för att den unge förs ut ur landet, 31 d § LVU.
Läs mer om hur du kan förebygga och agera vid vetskap om att ett barn har förts ur landet, eller riskerar att föras ut ur landet i en myndighetsgemensam vägledning mot hedersrelaterad brottslighet.
Internationella konventioner och ramverk
Att arbeta förebyggande mot könsstympning av flickor och kvinnor regleras i flera internationella konventioner som Sverige har förpliktigat sig att följa. Barnkonventionen, FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och Istanbulkonventionen är internationella konventioner som innehåller bestämmelser om att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor i alla medlemsstater. Det är också del av de globala målen i Agenda 2030 för en hållbar utveckling som antagits av FN:s medlemsstater.
Mer om konventioner och ramverk
Publiceringsdatum: 9 juni 2021
Senast uppdaterad: 21 augusti 2023
