Så pratar du om könsstympning
Det absolut viktigaste är att våga prata om könsstympning: Tabubelagda ämnen är svåra, men särskilt viktiga, att prata om. Även om det viktigaste är att prata om frågan, så finns det saker som gör det enklare att skapa trygga samtalsmiljöer som kan leda till riktig förändring.
Förebyggande arbete
Har du en roll som ledare kan du vara med och främja samtal kring svåra frågor. Du har möjligheten att arbeta förebyggande genom normbildning och attitydförändring som kan stärka flickor och kvinnors rättigheter.
Könsstympning av flickor och kvinnor är inte endast ett övergrepp mot flickor och kvinnors kroppsliga integritet utan även en fråga att diskutera ur flera olika perspektiv. Att diskutera jämställdhet, barnkonventionen och mänskliga rättigheter är ett sätt att placera frågan i ett större sammanhang som belyser flera olika utgångspunkter till varför könsstympning är en skadlig sedvänja som ska förebyggas och upphöra.
Kom ihåg att inkludera pojkar och män i samtalet!
För att förebygga och skapa förändring krävs att fler än bara de som utsatts eller riskerar att utsättas inkluderas i samtalet. Det är därför viktigt att inte glömma att inkludera även pojkar och män i samtalet. Arbetet med pojkar och män har både nationellt och internationellt identifierats som ett område som särskilt behöver utvecklas.
Könsstympning av flickor och kvinnor betraktas i många miljöer vara en fråga som inte berör pojkar och män. Ofta tas beslutet av kvinnorna och det är endast flickor och kvinnor som närvarar vid utförandet av en könsstympning. Det är därför viktigt att närma sig frågan ur ett perspektiv av att pojkar och män är avgörande för att den skadliga sedvänjan kan få ett stopp men kanske sällan eller aldrig tidigare har diskuterat frågan eller fått kunskap om vad könsstympning är eller har för konsekvenser. Förbered därför samtal som utgår ifrån att belysa pojkar och män om frågan för att sedan diskutera hur pojkar och män kan bidra till att förebygga att flickor och kvinnor utsätts.
Att bedriva ett verkningsfullt och långsiktigt förebyggande arbete kräver att det finns kunskap, information och vetskap om vart en vänder sig vid behov. Detta kan du som ledare se till att upplysa de målgrupperna du möter om. Genom att ha information och material tillgängligt i era lokaler kan du minska avståndet mellan att våga fråga och prata om problemet. Under fliken ”Ladda ner material” hittar du material som kan vara lämpligt att ha tillgängligt i era lokaler.
När du som ledare är modig och står stadigt genom att lyfta frågan på ett inkluderande sätt, kommer detta kunna ha en effekt på den miljön du skapar för de unga du möter.
7 steg för ett lyckat förebyggande arbete:
- Bygg förtroende
- Bryt tabun kring könsstympning
- Skapa ett tryggt samtalsklimat
- Utbilda och informera dig själv och andra
- Lyft frågan flera gånger
- Placera frågan i ett större sammanhang
- Glöm inte pojkar och män
Dina bästa argument
Som ledare har du ett ansvar att informera, upplysa och visa att det finns vuxna som kan och vill bryta tystnaden kring könsstympning. Men det kan vara tryggt med några enkla huvudargument att bära med sig.
Könsstympning av flickor och kvinnor…
-
…stöds inte i någon religion.
-
…är en skadlig sedvänja som innebär livslångt lidande för många som utsätts.
-
…är ett brott enligt svensk lag och internationella konventioner.
-
…har inga medicinska fördelar
-
…är ett övergrepp mot kvinnors och flickors kroppsliga integritet och mänskliga rättigheter
Bemötande av utsatta
Om du möter flickor eller kvinnor som blivit utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning är det viktigt att bemöta ämnet och våga stå kvar. Tystnad eller att undvika ämnet bidrar till att normalisera könsstympning.
För att göra det enklare att prata om frågan kan du lyfta den i en större kontext om exempelvis mänskliga rättigheter eller rätten till sin egen kropp.
Att prata om könsstympning kan för många vara känsligt. I vissa fall kan det handla om att flickan inte tidigare haft kunskap om att det hon blivit utsatt för är ett övergrepp och ett brott. Det är därför viktigt att ställa öppna frågor som gör det möjligt för flickan att få sätta ord på sin egen upplevelse. I andra fall kan det handla om att flickan inte vill prata om sina föräldrar eller andra vuxna i sin omgivning som våldsutövare.
Det är viktigt att som ledare att lyssna och plocka upp tråden vid flera tillfällen för att visa att du finns kvar. Under ”Till dig som är utsatt” hittar du även hänvisningar till stödkontakter som du kan hänvisa till. Det är viktigt att du som ledare visar på att det finns hjälp att få och hänvisar individen rätt.
Skulle en misstanke väckas om att någon blivit eller riskerar att bli utsatt är det viktigt att du möjliggör ett enskilt samtal med den individen och vågar fråga- det kan var avgörande för att känna trygghet i att du som ledare vågar bryta tystnaden.
Vid misstanke om utsatthet
Om du misstänker att någon far illa ska eller bör du göra en orosanmälan till socialtjänst beroende på vilken yrkeskategori du tillhör. Du är enligt lag skyldig att göra en orosanmälan om du har anmälningsskyldighet. På Socialstyrelsens hemsida kan du få mer information om vad detta innebär.
Vid misstanke om brott ska du göra en polisanmälan. På Polisens hemsida kan du läsa mer om bland annat vad du behöver tänka på vid anmälan.
Är du en vuxen som kommer i kontakt med barn och unga genom ditt yrke eller ideella engagemang kan du även vända dig till Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtrycks stödtelefon på 010-223 57 60 för stöd i individärenden.
Publiceringsdatum: 9 augusti 2021
Senast uppdaterad: 24 februari 2023
Jämställdhetsmyndigheten på Instagram
Jämställdhetsmyndigheten på Facebook
Jämställdhetsmyndigheten på LinkedIn
Jämställdhetsmyndigheten på Twitter
Jämställdhetsmyndigheten på Vimeo