Kvinnors representation i politiken ökar inte automatiskt

– För att uppnå det jämställdhetspolitiska målet om jämn fördelning av makt och inflytande behövs aktivitet. Representationen av kvinnor i kommunfullmäktige ligger kvar på samma nivå efter ännu ett val och det är stora skillnader mellan kommunerna. Det här visar att jämställd representation inte uppnås automatiskt med tiden eller med yngre generationer, säger Julia Hugoson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

Krav från organisationer och frivillig kvotering på partiernas vallistor ökade representationen av kvinnor inom politiken i mitten av 1990-talet. Sedan dess har utvecklingen mot en jämn representation stått stilla på kommunal nivå.

Under de senaste 30 åren har representationen av kvinnor i landets alla kommunfullmäktige legat på strax över 40 procent. Så ser det ut även efter valet 2022. Högre upp i det kommunala ledarskapet är kvinnorna ännu färre. Endast 34 procent av posten som kommunstyrelsens ordförande innehas av kvinnor.

Källa: SCB

SCB:s statistik visar också att unga kvinnor är fortsatt underrepresenterade. Idén att den yngre generationen, som vuxit upp i ett mer jämställt samhälle, per automatik skulle föra med sig en mer jämställd representation verkar inte ha belägg.

Resultaten från vår Jämställdhetsundersökning 2022 visar snarare att unga är den grupp där skillnaden mellan mäns och kvinnors attityd till jämställdhet skiljer sig som mest. Bland annat instämmer en av fyra unga män i påståendet att kvinnor överdriver hur ojämställt de behandlas.

Kvinnor mer utsatta än män inom politiken

Tidigare rapporter visar att villkoren för kvinnors och mäns deltagande i politiken skiljer sig åt. Det finns belägg för att kvinnor måste prestera bättre än män för att göra politisk karriär.

– Kvinnor måste som politiska ledare noga balansera mellan motstridiga ideal – de förväntningar som följer med att vara kvinna och de manligt kodade förväntningar som följer med ledarrollen, säger Julia Hugoson.

Forskning visar även att förtroendevalda kvinnor och män i Sverige utsätts för olika typer av trakasserier och hot. Kvinnliga politiker utsätts i högre grad för hot och trakasserier som är riktade mot dem som kvinnor och person, medan manliga förtroendevalda utsätts för trakasserier som är riktade mot deras politiska gärning eller ideologi. Denna utsatthet leder till att politiker stundtals väljer att inte uttala sig om vissa politikområden, så som jämställdhet och migration, som de vet kan trigga trakasserier och hot.