Sexualundervisning ska stärka kvinnors rättigheter

Att säkerställa lika tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) kan vara särskilt utmanande i marginaliserade områden. I en svensk kontext kan brist på kunskap om SRHR, om tillgängligt stöd, inklusive hälso- och sjukvård, tillsammans med språkbarriärer innebära hinder.

– Sveriges regering har gett Jämställdhetsmyndigheten i samverkan med flera andra myndigheter i uppdrag att stärka sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i socialt utsatta områden. Uppdraget syftar till att ta itu med frågor som kan begränsa kvinnor och flickor, unga hbtqi-personer och personer som tillhör andra utsatta grupper, sade jämställdhetsminister Paulina Brandberg i sitt öppningsanförande i FN.

Långt kvar till menstruell hälsa för miljontals kvinnor

Varje månad menstruerar 1,8 miljarder personer världen över. Av dessa lever 500 miljoner i fattigdom och 313 miljoner i konfliktzoner eller katastrofområden. Det innebär att rent vatten, toaletter och sanitetsprodukter ofta saknas eller att menstruerande inte har tillgång till dem.

I vissa länder får personer stanna hemma från skolan under perioden de menstruerar på grund av att de anses orena. I andra signalerar första mensen att de är tillgängliga för sexuella aktiviteter. Vid tonårsgraviditeter är det många ungdomar som inte kommer tillbaka till skolan då de i stället behöver ta hand om sina barn. I tillägg är skolundervisning om sexuella och reproduktiva rättigheter ett undantag i världen som helhet, enligt en ny rapport från WHO.

Hela samhället behöver ökad kunskap om SRHR

Hendrica Okondo är en kenyansk kvinnorättsaktivist med lång erfarenhet av att jobba med religiösa och traditionella ledare kring sexuella och reproduktiva rättigheter. Hon representerar organisationen Women's Rights and Empowerment Partnership in Africa (WREPA) som arrangerar kunskapshöjande aktiviteter mot såväl kvinnor som män.

– Det gäller att jobba på bred front. I arbetet med religiösa och traditionella ledare diskuterar vi vikten av flickors deltagande i skolan för utvecklingen av samhället i stort. Till unga män ger vi sexualundervisning och pratar mycket om samtycke, berättar hon.

Utbildning genererar arbete, som i sin tur är en väg ut ur fattigdom. Men även på arbetsmarknaden råder stor okunskap till sexuella och reproduktiva rättigheter.

– Genom att implementera strategier och program för sexuell och reproduktiv hälsa på våra arbetsplatser kan vi både bidra till agendan för social hållbarhet och bli mer lönsamma. Det handlar bland annat om en trygg arbetsmiljö, riktlinjer som fungerar ur familjeperspektiv och ett strukturerat arbete för att upptäcka våldsutsatthet bland medarbetarna, säger Sahil Tesfu, strategi- och hållbarhetschef på hygienföretaget Essity, som är en av ledarna inom UNFPA:s koalition Reproductive Justice in Business.

Rätten att inte bli könsstympad

Enid Muthoni jobbar som advokat för civilsamhällesorganisationen Center for Reproductive Rights, som arbetar mot könsstympning av flickor och kvinnor och driver på för stärkt aborträttslagstiftning globalt.

Alla Enids äldre systrar blev könsstympade som barn. Enid och hennes lillasyster blev det inte. Allt tack vare en ny lagstiftning i hennes hemland Kenya innan de hade åldern inne för könsstympning.

– Det fick mig att inse vikten av en stark nationell lagstiftning för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, säger hon.