Utträde ur Istanbulkonventionen äventyrar kvinnors liv och säkerhet
Samtidigt som risken att utsättas för mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ökar under coronapandemin har Turkiet meddelat att de överväger att lämna Istanbulkonventionen; samma juridiskt bindande avtal för att förebygga och bekämpa våld som de var först med att skriva under.
Turkiet är inte ensamma. Flera länder i Europa har uttryckt stark kritik mot Istanbulkonventionen. Det finns en bild av att konventionen bland annat går emot religiösa synsätt och underminerar traditionella familjeroller.
– Det framgår tydligt i Istanbulkonventionen att det våld som kvinnor utsätts för är könsbaserat, att det har med makt att göra och att det krävs ett genusmedvetet arbetssätt för att förebygga och bekämpa våldet. Det krockar med andra perspektiv, säger Mikaela Nissén, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
"För kvinnorna får motståndet mot konventionen stor betydelse. De får inte det skydd och stöd som de har rätt till och det sätter stopp för arbetet som behövs för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor."
Istanbulkonventionen är ett detaljerat avtal inom flera områden: våldsförebyggande arbete, skydd och stöd, migration, lagföring och samordnad politik. Konventionen har även ett granskande organ, GREVIO, som utkräver konventionsstaterna på ansvar och ger förslag på åtgärder för att förbättra arbetet mot våld.
– Jag tänker att en bärande punkt i den här kritiken är granskningen. Det är inte alla som ser den som en fördel. Om inte det mesta som konventionen som ställer krav på ses som görbart, till exempel att ha ett genusbaserat förhållningssätt, då är det svårt att hålla fast vid konventionen eftersom varje konventionsstat kommer att granskas. Om de stater som ratificerat konventionen inte går från ord till handling kommer det att innebära eller leda till svidande kritik, säger Kerstin Kristensen, kvalificerad utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
#ChallengeAccepted sätter Istanbulkonventionen på kartan
Turkiet har inte undgått kritik. När en kvinna i landet mördades av sin före detta man i juli tog turkiska kvinnor till sociala medier för att uppmärksamma det dödliga våldet mot kvinnor i landet. Protesten spred sig under hashtaggen #challengeaccepted och kvinnor från hela världen postade svartvita bilder på sig själva i sociala medier. Syftet med uppropet var att visa på vilket stort problem dödligt våld mot kvinnor är i Turkiet och att uppmärksamma att Istanbulkonventionen räddar liv.
– Om inte Istanbulkonventionen var känd innan så fick allmänheten genom kampanjen ett namn att förhålla sig till, säger Kerstin Kristensen.
"Stödet och skyddet behöver anpassas efter individens behov, oavsett livssituation och erfarenheter. Det behövs särskilda insatser för att möta konventionens krav på det här området."
De länder som vill träda ur avtalet misstänkliggör konventionens syfte och sänder en signal om att mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer inte är ett prioriterat område.
– Länder som ratificerat Istanbulkonventionen behöver visa på att konventionen är ett viktigt verktyg. Här kan Sverige vara ett föregångsland, säger Mikaela Nissén.
– För kvinnorna får motståndet mot konventionen stor betydelse. De får inte det skydd och stöd som de har rätt till och det sätter stopp för arbetet som behövs för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, säger Kerstin Kristensen.
Konventionen är ett viktigt verktyg mot våld
GREVIO har granskat Sverige för första gången och kommit med 41 rekommendationer på åtgärder som behöver vidtas för att förbättra villkoren för våldsutsatta och förebygga att våld uppstår. Av de 41 rekommendationerna är 22 särskilt starka, det vill säga att Sverige enligt GREVIO bör vidta omedelbara åtgärder.
– En viktig aspekt som GREVIO tar upp är intersektionell diskriminering, det vill säga att tillämpa bestämmelserna i konventionen, särskilt när det kommer till åtgärder för att skydda brottsutsattas rättigheter, utan åtskillnad.
– Stödet och skyddet behöver anpassas efter individens behov, oavsett livssituation och erfarenheter. Det behövs särskilda insatser för att möta konventionens krav på det här området, säger Mikaela Nissén.
Vilket stöd och skydd som finns att tillgå och hur det är utformat beror dock på var i landet du befinner dig. Det finns till exempel endast ett fåtal specialiserade mottagningar i Sverige för den som utsatts för våldtäkt.
– Det specialiserade stödet ska enligt Istanbulkonventionen vara tillgängligt i hela landet, säger Mikaela Nissén.
Ett exempel på en tydlig förbättringsåtgärd från regeringens sida är att den infört ett nytt examensmål för åtta professionsutbildningar. Studenter som utbildar sig till socionomer, psykologer, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, tandhygienister, jurister och fysioterapeuter behöver visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
– Kvinnojoursrörelsen är en aktör som länge jobbat för att öka kunskapen för de yrkesgrupper som möter våldsutsatta. Äntligen får nu de som läser till yrken där de kan komma att möta våldsutsatta och våldsutövare, med sig kunskapen. Det är en styrka med konventionen; att den pekar med hela handen, säger Kerstin Kristensen.
Jämställdhetsmyndigheten stöttar lokala aktörer
Staterna ska enligt Istanbulkonventionen arbeta för att göra konventionen känd. Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag av regeringen att sprida kännedom om de rekommendationer som Sverige har fått av GREVIO. Myndigheten ska också sprida goda exempel på lokal och regional nivå som lever upp till expertgruppens anvisningar till Sverige.
I höst möter Jämställdhetsmyndigheten andra myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhällesorganisationer för att efterhöra vilket stöd de kan behöva och stötta dem i arbetet att förverkliga Istanbulkonventionen inom sina olika verksamhetsområden och i hela landet.
Vid behov ska myndigheten även lämna förslag på hur rekommendationerna ytterligare kan tillgodoses. Senast i januari 2022 kommer regeringen att återrapportera till GREVIO vilka åtgärder de har vidtagit utifrån rekommendationerna, för att kunna leva upp till det europeiska avtalet.
Relaterad länk
Publiceringsdatum: 23 mars 2021
Senast uppdaterad: 11 juni 2024