Våldsutsatta hbtqi-personer får sällan stöd

– Många hbtqi-personer har erfarenheter av diskriminering eller ett lågt förtroende för samhällets stödinsatser. De upplever att det är oklart om stöd vid våld i nära relationer även innefattar dem. En del som intervjuats har haft svårt att se sig som våldsutsatta och känner skam och skuld, vilket blir ett hinder för att söka stöd. En del drar sig också för att berätta, för att inte deras minoritetsgrupp ska riskera att påverkas negativt, säger Johanna Larsson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.  

Förövaren i samma minoritet

Som en del av regeringsuppdraget om våldsutsatthet bland hbtqi-personer, har frilansjournalisten Anna-Maria Sörberg utfört en intervjustudie. I den bekräftas känslan av utsatthet i kombination med utanförskap, och behovet av att utifrån sin minoritetsposition vara lojal med sin partner. I de fall då partnern är hotfull, aggressiv och våldsam blir detta en extra svår sits för den som utsätts, vilket uttrycks i en av intervjuerna:

"Alla de förnedrande stunder på gatan i möten med människor som använt glåpord efter oss. De var också en del av mig. Denna nästan dubbla lojalitet innebar att det kändes som om jag måste försvara min förövare." (Lo)

Samtliga intervjuade känner en stark identifikation som minoritet i relation till det heterosexuella majoritetssamhället, men vilka konsekvenser det får för individen varierar utifrån faktorer som kön, sexualitet, geografisk plats, bakgrund, födelseland och socio-ekonomisk bakgrund.

Som författaren bakom studien ser Anna-Maria Sörberg ett påtagligt behov av att tala om vad våld är, och se vad det gör med människor. Intervjuerna visar att det fortfarande är många som betraktar våld som något fysiskt, som händer andra. En person uttryckte det som att våldet hör till den heterosexuella mannen, att en tillvaro som queer skulle vara fri från förtryck: 

"Många av de människor jag hängde med hade tidigare levt med cis-killar eller män och har många insikter och samtal om det våld och sexuella övergrepp de upplevt. Men nu när vi var i en queer värld förmodades vi ha gjort upp om alla normer." (Livia).

Rädsla att inte bli förstådd

Anna-Maria Sörberg berättar att de personer hon intervjuat vittnar om svårigheter att förstå sin egen utsatthet och hur dem skulle tas sig ur relationen. En person uttryckte det ”man hör så vidriga historier om utsatta kvinnor och jag hade svårt att tro att det jag upplevt kunde ingå i våldsproblematiken" och en annan beskrev följande: 

"En berättelse om våld mellan två män kommer vara tillräckligt fel för att veta att man riskerar att inte bli förstådd om man söker hjälp. Och att inte bli förstådd är det värsta som kan hända. Det kändes omöjligt att börja tala med någon om det som hänt." (Max)

– Det finns genomgående en rädsla hos de jag intervjuat för att inte bli trodd, inte vilja eller våga söka hjälp och en föreställning om att våld måste vara fysiskt om det ska givet ingå i definitionen av våld. Samtidigt klarar man inte att bryta sig loss på egen hand, säger Anna-Maria.

Olika utsattheter nya angreppsätt

Anna-Maria Sörberg har bevakat frågor om sexualitet, kön, könsidentitet och, vad hon beskriver som annorlundaskap, under 20 års tid och det har under denna tid påtalats att våldet i hbtqi-relationer är lika vanligt som det våld som drabbar heterosexuella kvinnor. Hon menar att det visar hur svårt problemet är men också att vi behöver nya angreppssätt, ställa nya frågor om vad vi ska göra för att färre ska hamna i våldsamma partnerrelationer.

– Mäns våld mot kvinnor är ett stort och globalt problem. Att titta på hur hbtqi-personer drabbas är inte ett tillägg till detta fält som jag ser det. Snarare finns det anledning att ta hjälp av de erfarenheter som kvinnor, män och alla andra som tillhör någon av bokstäverna i ett brokigt hbtqi-sammanhang för att göra kopplingar mellan olika utsattheter för att nå nya insikter och angreppssätt, säger hon.

Johanna Larsson, utredare, instämmer och ser slutsatserna som en uppmaning. 

– Rapportens slutsatser om att en ensidigt heteronormativ bild av våld utgör ett hinder för hbtqi-personers möjligheter att få stöd och skydd vid våldsutsatthet innebär en uppmaning till det samlade arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Vi behöver fortsätta att synliggöra komplexiteten i våldsfrågorna och göra särskilda ansträngningar för att de grupper som faller utanför en normativ bild av våld ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Läs mer

• "Den dagen kommer aldrig då du och jag inte lever ihop”. En intervjustudie om hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer av Anna-Maria Sörberg 
• Utanför normen, utanför skyddsnäten? Redovisning av regeringsuppdraget att kartlägga hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer och analysera behov av insatser. 
• Våld i hbtqi-personers relationer