Utveckla insatser

4.1 Tre olika nivåer för arbetet

På grundläggande nivå finns det mycket ni kan göra för att förstärka ert arbete i ordinarie verksamheter med insatser som bygger på den kunskap ni förvärvat om våld som problem och förändringsfaktorer för detta våld. På avancerad nivå handlar det om att införa beprövade insatser som visat goda effekter. På forskningsnivå handlar det om att ta fram ny evidensbaserad metodik från grunden. Utvecklingsarbetet på avancerad nivå och forskningsnivå kräver mycket tid, djup kunskap om våld och prevention samt särskilda ekonomiska resurser. Utvecklingsarbete på grundläggande nivå bör kunna genomföras av alla verksamheter som säkrat upp mandat, resurser, beredskap och kunskap i enlighet med denna handbok.

4.2 Börja tidigt, tänk brett

Ida har varit drivande i projektet Jämställt föräldraskap, som utvecklat metoder för att stärka kunskapen om normer kring kön och föräldraskap hos medarbetare på barnmorskemottagningar och på BVC i Region Skåne. Jämställt föräldraskap har ett hälsofrämjande barnperspektiv med stor potential att förebygga våld.

Hej Ida! Hur arbetar ni för jämställt föräldraskap inom mödra- och barnhälsovården i Skåne?

Ett av våra viktiga uppdrag är att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap. I projektet har vi tagit fram en metodbok där faktabaserade avsnitt varvas med praktiska tips, metoder och reflektionsövningar. Bland annat en kortlek som kan användas som underlag i föräldragrupper för diskussion och reflektion om ansvarsfördelning, föräldraledighet, hushållsarbete och barnets anknytning till föräldrarna.

Om vi kan stärka och engagera alla föräldrar, oavsett kön, istället för att som tidigare främst möta och ge stöd till mammor, så kan vi göra stor skillnad för barnet såväl som för båda föräldrarna. Kan vi bli bättre på att se mannen som omsorgsperson, och med vår blick och vårt föräldrastöd även bidra till att lyfta upp mannen till omsorgsperson i högre grad än vad vi gör idag, kan vi bidra till bättre relationer i familjen och till att förebygga psykisk ohälsa och sjukskrivningar hos föräldrar. Den här väldigt breda insatsen, där vi möter nästan alla föräldrar, ger positiva resultat på många områden, även våldsförebyggande.

Vad har arbetet med jämställt föräldraskap inneburit för era medarbetare?

En viktig del handlar om att reflektera över hur vi själva möter blivande och nyblivna föräldrar och inte minst männen. Med vår metod höjer medarbetarna sin kompetens om hur normer kring genus och kön samspelar med normer kring föräldraskap. Vi har diskuterat och reflekterat kring hur dessa normer påverkar oss i vårt dagliga möte med föräldrar på barnmorskemottagningar och BVC. Vi har arbetat med hur vi i praktiken omsätter detta i ett jämställt bemötande av föräldrar. Vi har också jobbat för att främja kommunikationen mellan föräldrar kring föräldraskapet och ansvarsfördelningen kring barn och hem.

Hur har rutiner och arbetsmetoder förändrats?

På flera sätt, framför allt i hur vi synliggjort för oss själva hur vi möter och ser föräldrar. Men det har också inneburit nya konkreta rutiner, exempelvis i ”Enskilt föräldrasamtal för den icke födande föräldern”. Vi möter idag nästan alla familjer som väntar eller nyligen har fått barn, men om vi tittar närmare på statistiken möter vi inte männen alls i samma utsträckning som kvinnorna. Av någon anledning har de valt att överlämna kontakten med oss till den som har fött barnet. Sedan tidigare kallar vi till enskilt föräldrasamtal med de nyblivna mödrarna för att se hur de mår. Men nu erbjuder vi enskilt samtal till båda föräldrarna. Det ger möjlighet till samtal om familjesituationen utan pekpinnar, om hur det är att ha blivit förälder och så vidare.

Vilken potential ser du i jämställt föräldraskap i relation till att förebygga våld?

Det tidiga universella föräldrastödet på barnmorskemottagningar och BVC kan förebygga många problem, det är jag övertygad om, både hos föräldrar och barn. Föräldrablivandet är en sårbar period på många sätt. Det är en stor livsomvälvande förändring och en period då föräldrar ofta är väldigt förändringsbenägna. Därför finns stor potential i att ge hälsofrämjande stöd under denna tid, stötta positiva mönster och hjälpa till med att förändra destruktiva mönster. Den man som ser sig som en omsorgsperson med jämställt ansvar är mindre benägen att vara våldsam.

Vi vet att risken för att män utövar våld mot kvinnliga partners är större under graviditeten och risken ökar under graviditetens gång. Även spädbarn drabbas av pappas våld mot mamma. Därför är det avgörande att tidigt upptäcka problem innan de blivit så allvarliga. Forskning visar hur viktigt det är att tidigt stärka och stödja båda föräldrarna i sitt föräldraskap. Det ger långsiktiga positiva konsekvenser både för föräldrarna och inte minst för barnet, men är också effektivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Jämlikt föräldraskap är ett verktyg som träffar mycket mer än hälsofrämjandet som vi i första hand siktar på, och det finns stora möjligheter att utveckla det tidiga föräldrastödet ytterligare.

4.3 Grundläggande nivå – utveckla det ni redan gör så att det fungerar bättre

På grundläggande nivå innebär ett utvecklingsarbete att ni förstärker det ni redan gör så att det fungerar bättre. Förstärkningen gör ni utifrån den kunskap ni förvärvat om våld som problem och förändringsfaktorer för detta våld. På grundläggande nivå handlar det med andra ord om att utveckla en evidensbaserad våldsförebyggande praktik med genusperspektiv i den verksamhet ni redan bedriver.

Det skulle exempelvis kunna handla om att utveckla arbetet med undervisning om sex och relationer i skolan med kunskaper om våld i ungas partnerrelationer, hedersrelaterat förtryck, prostitution och människohandel, pornografins skadeverkningar och sexualbrottslagstiftning. Eller om att utveckla arbetet mot sexistisk jargong inom idrottsrörelsen tillsammans med förebilder som företräder jämställda värderingar och en sexualitet präglad av ömsesidig respekt. Eller om att stärka ett jämställt föräldraskap i arbetet med föräldraskapsstöd. Eller någon annan form av insats, på någon annan arena. Vad som är aktuellt i ert sammanhang bör ha kommit fram i ert arbete med att identifiera strategiska partners, beskriva våld som problem, göra behovsinventeringar och identifiera vilka faktorer som går att påverka.

4.4 Ta avstamp i modeller för evidensbaserad praktik

Begreppen evidensbaserad insats och evidensbaserad praktik används flitigt i dag, ofta synonymt, men vad betyder de egentligen? I många sammanhang avser en evidensbaserad metod en effektutvärderad metod, det vill säga en metod som utvärderats ett flertal gånger och där utvärderingen har lagts upp som ett experiment, gärna med en randomiserad och kontrollerad utvärdering. Det finns dock en skillnad mellan evidensbaserad metodik och evidensbaserad praktik. Evidensbaserad praktik bygger nämligen inte bara på vetenskapligt underlag, utan på olika kunskapsgrunder som vägs samman. Det innebär att professionellas erfarenhetsbaserade kompetens vägs samman med bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap om fungerande metoder samt kunskap om enskildas situation, kontextuella omständigheter, erfarenheter och önskemål. Tillsammans genererar detta kunskap om vilket angreppssätt som passar bäst för det givna sammanhanget och problemet. (Socialstyrelsen, 2012)

I figur 7 illustreras en tankemodell för kombinationen av kunskap i den evidensbaserade praktiken. Hur de olika kunskapskällorna vägs samman bestäms utifrån det sammanhang där det preventiva arbetet ska äga rum. Tankemodellen fungerar på alla preventionsnivåer och för de flesta verksamheter.

Ni har en god grund för bästa tillgängliga kunskap i det vetenskapliga underlaget om risk- och skyddsfaktorer och om interventioner som visat mer eller mindre stark evidens. Som vi konstaterade i steg 3 finns dock stora luckor i de vetenskapliga underlagen, vilket innebär att det är mycket värdefullt att väga in den erfarenhetsbaserade kunskap ni fått med er från ert arbete med att beskriva våld som problem, om ni exempelvis har fört dialoger med medarbetare och med barn och unga.

Som tidigare konstaterats efterlyser WHO ett våldsförebyggande arbete utifrån en socio-ekologisk förståelseram där flera interventioner utvecklas samtidigt. Genom att kombinera interventioner från flera nivåer i den socio-ekologiska modellen får vi en större preventiv effekt. Interventioner kan fokusera på en eller flera typer av våld, i en eller flera riskmiljöer, på en eller flera riskfaktorer eller riskgrupper. (WHO 2004) En sådan kombination kallas ibland i Sverige för en hela-kommunen-ansats.

Under parollen ”En kommun fri från våld” arbetar ett antal svenska kommuner tillsammans med riksorganisationen MÄN för att utveckla en systematisk och kunskapsbaserad våldsförebyggande praktik, bland annat med utgångspunkt i de fem stegen för förändring i denna handbok. (MÄN 2017) Denna typ av satsning är i linje med Sveriges nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, där det konstateras att det är särskilt angeläget att utveckla våldsförebyggande insatser som når alla grupper i samhället och utvecklas på flera arenor samtidigt. (Socialdepartementet 2009)

4.5 Tydliggör hur förändringen ska genomföras i praktiken

I steg 3 arbetade ni med att identifiera risk- och skyddsfaktorer som har betydelse för det våld ni ska förebygga. Ni värderade också om dessa riskfaktorer går att påverka och kan utgöra en grund för era våldsförebyggande insatser. Genom att göra detta började ni lägga ett pussel som ni nu måste fullfölja för att synliggöra hur de insatser ni ska genomföra ska skapa förändring i praktiken och förebygga det våld ni valt att prioritera. Ni bör tydliggöra varför ni ska göra insatsen, hur insatsen ska genomföras och vad detta förväntas leda till. Detta kan ni förslagsvis göra genom att illustrera er insats i form av en logisk kedja, där ni beskriver er teori om samband mellan insats och resultat. En logisk kedja för er förändringsprocess kan exempelvis bestå av mål, resurser, aktiviteter, mätpunkter och förväntade resultat på kort och lång sikt. (Fraser, M., Richman, J., Galinsky, M. & Day, S.,2009) För en skolbaserad insats som bygger på genus- och åskådarrollen som förändringsfaktorer och syftar till att förebygga och motverka genusrelaterat våld i skolmiljö skulle en logisk kedja kunna se ut som på nästa sida.

4.6 Den logiska kedjan

1. Mål:

• Ökad kunskap om genus och våld
• Ökad beredskap till åskådaringripanden

2. Resurser:

• Finansiering
• Schemalagd tid
• Utbildad personal
• Utbildningsmaterial
• Lokaler

3. Aktiviteter:

• Lektionspass om genus och våld
• Interaktiva övningar kring våld och åskådaringripanden

4. Aktivitetsmått:

• Antal utförda timmar av undervisning och träning
• Genomförda moment
• Antal barn och unga som fått insats

5. Resultat på kort sikt:

• Förändrade attityder genusnormervåld och åskådaringripanden
• Fler åskådaringripanden

6. Resultat på lång sikt:

• Minskad förekomst av genusrelaterat våld
• Ökad upplevd trygghet och studiero

Om ni skapar en logisk kedja på detta sätt beskriver ni också er teori om vad som behöver göras för att uppnå avsedd social förändring. (Fraser, M., Richman, J., Galinsky, M. & Day, S., 2009) Genom att synliggöra er teori i form av en logisk kedja, lägger ni en grund för en framgångsrik implementering av vald insats i och med att ni beskriver vilka behov insatsen ska vara ett svar på och vilka resurser som krävs. Ni lägger också en grund för er uppföljning och utvärdering av insatsen. Genom att identifiera mål, aktivitetsmått och förväntade resultat på kort och lång sikt har ni också identifierat flera möjliga mätpunkter.

En logisk kedja är viktig oavsett på vilken nivå ni kommer genomföra ert våldsförebyggande arbete. Vid ett utvecklingsarbete på avancerad nivå är detta ofta redan definierat, men kan behöva synliggöras och omsättas till den kontext där insatsen ska genomföras. Vid ett utvecklingsarbete på grundläggande nivå är det centralt oavsett om ni kommer förstärka ert ordinarie arbete med nya moment inom exempelvis sex- och samlevnad, idrottsrörelse, föräldraskapsstöd eller något annat. Det är givetvis också centralt vid ett utvecklingsarbete på forskningsnivå, som handlar om att ta fram ny evidensbaserad metodik från grunden.

4.7 Ta stöd av experter kring forskning, utveckling och innovation

Oavsett utvecklingsnivå kan ni få expertstöd från kunskap, forskning och utveckling. Vissa verksamheter är så stora att det internt i organisationen finns särskilda avdelningar eller tjänster som ger kunskapsstöd och stöd till forskning och verksamhetsutveckling. I de fall då denna expertis finns att tillgå internt är det givetvis bra att nyttja det stöd ni kan få. Vissa verksamheter saknar detta stöd internt. Vid större satsningar kan det vara relevant att söka externt stöd, även om det finns expertis internt.

Ett sådant externt stöd kan exempelvis vara samverkansmiljöer för forskning och utveckling (FoU-miljöer) ibland även kallade forsknings-, utvecklings- och innovationsmiljöer (FUI-miljöer) som finns inom kommuner och regioner inom flera verksamhetsområden. Det är verksamheter som bedriver fältnära forskning som bygger broar mellan forskning och praktik. FUI-miljöerna styrs ofta av kommunernas och regionernas verksamheter och kunskapsbehov inom dessa, och låter sig sällan begränsas av den akademiska sektorns uppdelning i specifika discipliner. Inriktningen på FUI-arbetet är brett men domineras av hälso- och sjukvårdens och välfärdens verksamhetsområden. Verksamheterna finns över hela landet och har blivit allt fler över tid. (SKL, 2015)

4.8 Samverkan mellan civilsamhälle och kommun

Unizon samlar över 140 kvinnojourer, tjejjourer, ungdomsjourer och jourer mot sexuella övergrepp. Den gemensamma visionen i organisationen är ett jämställt samhälle fritt från våld. Jourerna stöttar, skyddar, förebygger och påverkar utifrån en kunskap om våld, genus och makt. En av dem är Juventas ungdomsjour i Södertälje.

– Vårt mål är ett jämställt samhälle fritt från våld, säger Sofie Markne som är verksamhetsansvarig för Juventas ungdomsjour. För att uppnå det målet samverkar vi lokalt med fritidsgårdar, föreningar och skolor för att nå unga. Vi erbjuder stödsamtal, chatt- och mentorsverksamhet där unga ges möjlighet att träffa en mentor och ingå i ett syskonskap.

Genom att hantera konsekvenserna av killars och mäns våld har kunskapen om hur detta våld går att förebygga vuxit fram. Sedan 2017 satsar Juventas stort på våldsförebyggande arbete i nära samverkan med kommunens skolverksamhet. Metodmaterialet ”Kärlek börjar aldrig med bråk” som utvecklats av Juventas används nu i samtliga av Södertäljes högstadie- och gymnasieskolor.

– Genom den samverkan jouren har med kommunen nås nu flera tusen barn och unga i Södertälje av mer kunskap om frågor som våld, machonormer och sexuellt samtycke, berättar Sofie.

När arbetet först startade höll jouren i de sex lektionerna som metoden innehåller. Numera är det lärarna i kommunens skolor som håller i undervisningen. Genom föreläsningar, filmvisning och interaktiva övningar får eleverna kunskap men också träning i att reagera och agera mot våldet i vardagen. Juventas ungdomsjour backar upp arbetet genom att utbilda och ge handledning till lärare, men också genom att finnas tillgängliga i skolmiljöerna, beredda att erbjuda stöd till de unga som behöver det.

– Kunskap om våld, genus och makt är grundläggande i allt våldsförebyggande arbete och den kunskapen finns hos jouren. När man börjar arbeta våldsförebyggande blir mer våld synligt och fler behöver stöd och hjälp. Därför är det viktigt att den lokala jouren är en del i det våldsförebyggande arbetet. Genom att vi har den lokala kunskapen om hur våldet drabbar unga i Södertälje kan vi också anpassa våldsförebyggande insatser, så att de är mer relevanta, säger Sofie.

Juventas har utvecklat sina våldsförebyggande insatser med utgångspunkt i destruktiva normer för maskulinitet och åskådarrollen som förändringsfaktorer. Metodmaterialet ”Kärlek börjar aldrig med bråk” utvärderas kvalitativt och anpassas löpande utifrån vilka frågor som har särskild aktualitet för unga i kommunen.

– Digitalt våld, alltså våld på nätet, och även våld i form av porr är något som är väldigt aktuellt för många unga. Därför har vi tagit fram lektionsupplägg för att prata om ”nät och etikett”, men också om att porr inte är sex, berättar Sofie.

Efter att Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, trädde i kraft 2014 måste kommuner jobba aktivt med förebyggande arbete. De uppmanas i konventionen att göra det i samarbete med civilsamhället. Ideella organisationer kan samverka med kommunen på en mängd olika sätt.

– Efter #metoo kan ingen undgå att se hur utbrett det sexuella våldet är. Vi som arbetar med frågorna varje dag ser en ökad medvetenhet om killars och mäns våld som ett stort samhällsproblem. Om våra barn ska växa upp med frihet från våld måste fler göra som Södertälje och satsa på tidiga insatser i skolan, avslutar Sofie.

4.9 Avancerad nivå – utveckla det som redan finns och fungerar

Under senare år har många våldsförebyggande metoder och arbetssätt utvecklats i en svensk kontext. Den största utvecklingen har skett inom arbetet med stöd och skydd, det vill säga på indikerad preventionsnivå. När det gäller universellt och selektivt våldsförebyggande metoder finns en hel del metoder och arbetssätt, men få är utvärderade, har bestått över tid och är tillgängliga för spridning. Evidensbaserade våldspreventiva insatser som utvecklats i en svensk kontext saknas om man med evidensbaserad insats avser en insats som i en eller flera effektutvärderingar visat sig ge säkerställt bättre resultat än andra insatser som den jämförts med för den aktuella målgruppen. I andra länder, bland annat USA, finns exempel på våldsförebyggande metoder som utvärderats genom systematiska effektutvärderingar. Mot denna bakgrund har det funnits och finns alltjämt skäl att överväga om våldsförebyggande metoder kan importeras från andra länder och anpassas till en svensk kontext.

4.10 Ta del av internationella exempel på våldsförebyggande metoder med goda resultat

En artikel från 2013, framtagen på uppdrag av MUCF, presenterar en sammanställning av sju utvärderade universellt våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Metoderna identifierades efter en genomgång av drygt 1 000 vetenskapliga publikationer i databaser i Norden, övriga Europa och Nordamerika. Artikeln är tänkt att fungera som ett underlag för politiker och andra beslutsfattare, men också för praktiker som vill lära av, prova eller importera våldsförebyggande metoder från andra länder. (Sjögren, M., Berg, L., Hyllander, K. & Söderström, P., 2013)

De sju programmen finns också i en rad andra sammanställningar och rapporter, bland annat från WHO. Även Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) konstaterar, i en kommentar till en systematisk översikt om våldsförebyggande program med fokus på att förebygga våld i ungas partnerrelationer, att det amerikanska programmet Safe Dates är lovande och bör beforskas vidare. SBU bedömer därutöver att det kanadensiska programmet Fourth R är lovande och bör beforskas vidare. (VBU 2016)

I nuläget är dock endast två av dessa program översatta och anpassade till en svensk kontext, Mentorer i våldsprevention (MVP) och Bringing in the Bystander (BITB). MVP är tillgängligt för spridning i Sverige av Riksorganisationen MÄN, som sedan 2012 driver spridningen av MVP i svenska grundoch gymnasieskolor. Sedan 2015 har MÄN förstärkt arbetet ytterligare genom att utbilda lokala MVP-team och stötta kommuner runtom i Sverige som nu arbetar med en lokal implementering av programmet.

Spridningen och implementering av MVP görs av de kommuner och skolor som använder programmet, samt även av Unizon och dess lokala jourer. Botkyrka kommun arbetar sedan några år med att kontextanpassa, implementera och utvärdera programmet i samarbete med programmets företrädare i USA och Skottland. Den andra metoden (BiTB) har MÄN översatt och testat men bedömt som helhet vara svår att implementera i en svensk kontext. Detta kan dock komma att omprövas i framtiden.

År 2018 redovisade Skolverket på uppdrag av regeringen en utvärdering av MVP i den version som har översatts och anpassats av MÄN. Programmet som i sin svenska version kallas Mentorer i våldsprevention, har utvärderats i en sammanhållen effekt- och processutvärdering av ett team av forskare från Mälardalens högskola. Stockholms universitet och Örebro Universitet.

Forskarna bakom utvärderingen konstaterar att MVP har potential att skapa en positiv utveckling. Elevernas kunskaper och attityder har förändrats, osäkerheten kring våldsbeteenden har minskat och fler beteenden betraktas som våld. Elever som tagit del av MVP-programmet uppmärksammar också både sitt eget och andras våldsbeteende i högre utsträckning än andra unga. De reagerar på och känner igen verbalt, fysiskt och sexualiserat våld. De har även fått minskad tolerans mot så kallade ”skojbråk”. (Eriksson, M., Gottzén, L., Andersson Bruck, K., Franzén, A., Lindberg, D. 2018)

Skolverket bedömer i sin kommentar till utvärderingen att försiktighet bör iakttas när det gäller generaliserbarheten för de resultat som framkommit i utvärderingen. Myndigheten vill istället framhålla utvärderingens värde som en pilotstudie, som framför allt visar på framgångsfaktorer och risker i den studerade processen som kan ge viktiga lärdomar för fortsatt implementering och vidareutveckling av programmet. (Skolverket 2018)

SKL har därefter fått särskilda medel av regeringen för att ta tillvara kunskaper och rekommendationer från Skolverkets rapport. På SKL:s uppdrag utvärderar Stockholms universitet svenska skolors arbete med MVP. Syftet är att öka kunskap om hur metoden fungerar, vad som krävs för att genomföra den och hur MVP står sig i jämförelse med skolans ordinarie kvalitetsarbete mot kränkande behandling. Detta sker inom ramen för den överenskommelse som staten och SKL slöt för att stärka jämställdhetsarbetet på lokal och regional nivå 2018–2020. 

Med medel från Brå har Botkyrka kommun låtit utvärdera sitt arbete med MVP genom FoU Södertörn. En majoritet av informanterna i utvärderingen anser att våldsanvändningen mellan elever minskat sedan metoden infördes på de två pilotskolor som omfattas av utvärderingen. I den mån våld fortfarande förekommer är det enligt informanterna mindre grovt. (FoU Södertörn 2019)

I steg 3 nämnde vi WHO-rapporten Violence prevention – the evidence (WHO 2009) som sammanställer sju strategier som kan föra det våldsförebyggande arbetet framåt. Utifrån strategin om stabila relationer mellan barn och deras vårdnadshavare nämner rapporten bland annat programmet Triple P, Programmet för positivt föräldraskap. Programmet, som utvecklades i Australien, har spridit sig till flera länder och riktar sig till föräldrar till barn 0–5 år. Programmet har nyligen översatts och anpassats till svenska förhållanden i Uppsala, där det erbjuds av förskolepedagoger och utvärderas i samarbete med Uppsala universitet.80 Triple P ingår i SBU:s systematiska översikt om program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, och bedöms vara ett av få program i Sverige med vetenskapligt stöd för förebyggande effekter på som kvarstår minst sex månader efter avslutad insats. (SBU 2010)

WHO-rapporten Violence prevention – the evidence ger också exempel på insatser för ett arbete med den strategi som rör att främja jämställdhet för att motverka våld mot kvinnor.

4.11 Att överföra en metod till Sverige

Ett utvecklingsarbete på avancerad nivå som innebär att anpassa internationella insatser till en svensk kontext kräver mycket tid, stor kunskap om våld och prevention, särskilt avsatta medel och samverkan för avancerade former av utvärdering.

En insats som har provats i flera sammanhang och i olika länder bör ha bättre förutsättningar att införas i en svensk kontext, i och med att det finns erfarenhet av att överföra metoden till olika sammanhang och länder. En central aspekt är att etablera en nära samverkan med de som äger och ansvarar för programmaterial och utvärderingsinstrument. Programmens framtagna utvärderingsskalor bör användas för att det ska gå att jämföra resultatet med andra länder. Förutom för- och eftermätningar bör en mer kvalitativ utvärdering också göras för att få fram deltagarnas upplevelser av insatsen. Ibland innebär en överföring av en insats kostnader för licenser och utbildning, vilket måste tas i beaktande.

Ferrer-Wreder och Sundell har tagit fram Protokollet för planerad interventionsanpassning (PIA). Bakgrunden till protokollet är att implementeringen av effektutvärderade program fungerade dåligt. Det var för låg följsamhet mot den ursprungliga manualen, den kulturella anpassningen fungerade inte, eller så visade sig interventionen inte effektiv i ett annat sammanhang. (Ferrer-Wreder, L. & Sundell, K. 2012)

4.12 Forskningsnivå – utveckla något nytt så att det fungerar

Ett utvecklingsarbete på forskningsnivå innebär att utveckla en ny insats utifrån aktuell forskning om genus och våld, riskoch skyddsfaktorer samt en tydligt konceptualiserad och mätbar förändringsidé. Ett sådant utvecklingsarbete förutsätter samverkan mellan forskare, praktiker och strateger med ett gemensamt mål att ta fram ett evidensbaserat våldspreventivt program med genusperspektiv från grunden. I Sverige har det ännu inte bedrivits ett sådant utvecklingsarbete för våldsförebyggande metoder med genusperspektiv.

Om ni har möjlighet att påbörja ett sådant utvecklingsarbete bör ni bedriva detta arbete utifrån interventionsforskningens riktlinjer. Interventionsforskning följer i stort samma steg som den här handboken.

4.13 Förändringsmodellens relation till handbokens fem steg

Det första steget i modellen för interventionsforskning motsvaras delvis av handbokens steg 2, 3 och 4. Då specificerar ni problemet genom att kartlägga och beskriva det. Utifrån de risk- och skyddsfaktorer som kan knytas till problemet utvecklar ni en problem- och programteori som tar fasta på hur problemet kan förebyggas på olika nivåer.

Det andra, tredje och fjärde steget i modellen för interventionsforskning motsvaras av denna handboks fjärde steg och utveckling på forskningsnivå. Enligt modellen för interventionsforskning ska ni då skapa och revidera ett programmaterial. Ni ska ta fram ett första utkast av en manual, med tillhörande material. Pilottesta och utveckla manualen och materialet. Manualen ska innehålla frågor om implementering, utbildning av ledare, handledning, relationen mellan interventionen och professionella riktlinjer för arbetet och kopplingen till kunskapsbaserad praktik. Anpassa programmet till olika miljöer och grupper. Därefter ska ni förfina och fastställa innehållet i programmet. Ni ska också testa det med hög kontroll i implementeringen, där varje del i programmet provas var för sig. 

Därefter ska ni testa effektiviteten på olika platser och i olika sammanhang. Testa och bedöm programmet i en verklig och vanlig miljö, där programutvecklarna har en begränsad kontroll av användningen. Bedöm därefter effektstorleken av insatserna och betydelsen av dos eller exponering av programmaterial.

Det femte steget i interventionsmodellen motsvaras delvis av denna handboks femte steg, i de delar som handlar om spridning av insatsen och insatsens resultat. Interventionsmodellens femte steg innebär även att ni ska utveckla ett protokoll för utbildning och certifiering av programmet.

4.14 Återför och förankra era förslag på våldförebyggande insatser

När ni har tagit ställning till på vilken utvecklingsnivå ni kan genomföra era våldsförebyggande insatser, återför och förankra era förslag till styrkedja, samverkansstrukturer och bland närmast berörd personal. I en mindre satsning bör ni återföra er sammanfattning och era slutsatser till de som är involverade i ert förändringsarbete. Om ni har involverat målgruppen barn och unga i problembeskrivning och behovsinventering bör ni också återföra resultat och slutsatser till dem. Efter att ha valt vilken insats ni vill utveckla är ni redo att ta nästa steg i processen.

4.15 Checklista för Steg 4