Utrikes födda kvinnor behöver mer anpassat stöd för att få arbete

– Att öka sysselsättningen hos gruppen utrikes födda kvinnor är en prioriterad jämställdhetsfråga. För att det ska vara möjligt behöver det finnas en så stor förståelse som möjligt för situationen som varje enskild kvinna befinner sig i. Kvinnans kontakter med olika myndigheter behöver undersökas, till att börja med, säger Eva Thyselius, utredare.

Jämställdhetsmyndigheten har haft regeringens uppdrag att ta fram förslag på insatser för att stärka utrikes födda kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden. Där finns både "glapp" och "tapp" som kan behöva åtgärdas, visar den redovisning som lämnades in till regeringen den 31 mars.

Glapp innebär att myndigheternas överlämningar inte fungerar. Det kan antingen handla om att lämna över ett ärende från en myndighet till en annan, eller att lämna över mellan olika avdelningar på en myndighet.

Tapp sker när personer skrivs ut ur systemen och inte kommer tillbaka. Till exempel sker tappen när en utrikes född kvinna avbryter etableringsprogrammet på grund av föräldraledighet och inte kommer tillbaka, eller när hon fått uppehållstillstånd och av något skäl inte skriver in sig hos Arbetsförmedlingen.

Genom att arbeta ännu bättre tillsammans kan myndigheterna dock täppa till glappen och minska tappen.

Flera förslag på insatser 

Jämställdhetsmyndigheten har tagit fram flera förslag för att förbättra sådan samverkan – till exempel:

• Ta reda på bristerna. Systemfel och brister som till exempel gör att utrikes födda kvinnor ibland får sämre behandling än andra grupper behöver identifieras. Så kallade processkartläggningar bör användas, så att myndigheterna sedan kan åtgärda bristerna de hittar.
• Gemensam information som förslagsvis kan ske genom primärvården, mödravården, barnavårdscentraler och Öppen förskola för språk och integration.
• Riktat fokus på kvinnor som anhöriginvandrat. Ett tydligt hinder är att kvinnor som kommer till Sverige som anhöriginvandrare inte nås av information om svenska för invandrare (sfi), etableringsprogram och Arbetsförmedling.
• Mer uppsökande arbete tillsammans lokalt.
• Hämta regelbundet in åsikter och erfarenheter från kvinnorna själva.
Jämställdhetsmyndigheten föreslår att insatserna sker under en femårsperiod där myndigheten samordnar och stödjer de inblandade parterna.

Fakta: Utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden

Utrikes födda kvinnor är en grupp där en relativt hög andel totalt sett står långt från arbetsmarknaden. Det bor drygt en miljon utrikes födda kvinnor i Sverige. Av dem var 133 300 arbetslösa och 187 700 registrerade som utanför arbetskraften 2021. De senaste åren har skillnaden ökat jämfört med utrikes födda män, både när det gäller sysselsättning och arbetskraftsdeltagande – trots många insatser genom åren.

Det finns stora skillnader bland de utrikes födda kvinnorna när det gäller arbetsmarknaden. Arbetslösheten är väsentligt högre bland personer födda i Afrika och Asien, inklusive Mellanöstern. Härifrån har flyktinginvandringen varit mer omfattande under senare år. En stor andel har en relativt kort vistelsetid i Sverige, vilket är en del av förklaringen bakom den högre arbetslösheten i dessa grupper.

Anhöriginvandrare saknar ofta myndighetskontakter

Sedan början av 2000-talet har kvinnor som invandrar från utomeuropeiska länder framför allt kommit till Sverige som anhöriga till en person som är svensk medborgare eller som har permanent uppehållstillstånd i landet. Denna grupp löper högst risk att hamna i långvarigt utanförskap. Dessa kvinnor har inga eller få kontakter med myndigheter. De ansöker om uppehållstillstånd på svenska ambassaden i hemlandet och har oftast inga övriga kontakter med Migrationsverket. De omfattas inte av etableringsprogrammet, men har rätt att delta i sfi och skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Detta är dock något som endast 20–30 procent i gruppen gör.

Jämställdhetsmyndigheten bedömer att en tidig kontakt med samhällets aktörer sannolikt har stor betydelse för kvinnornas möjligheter till ekonomisk självständighet. De stramare reglerna om att kunna försörja sig själv för att beviljas permanent uppehållstillstånd gör det ännu mer angeläget att kvinnor får kontakt med samhällsaktörer som kan stödja inträdet på arbetsmarknaden. Konsekvensen blir annars att ett stort antal kvinnor fastnar i en mångårig beroendeställning till de män som de invandrat till.

Det saknas tillräcklig forskning om varför en del grupper av utrikes födda kvinnor står längre från arbetsmarknaden.

Flera hinder försvårar kvinnornas inträde på arbetsmarknaden

Några generella hinder möter kan dock identifieras:

• långa handläggningstider för uppehållstillstånd
• långa väntetider och kostnader för att få barnomsorg
• anhöriginvandrare nås inte av information om sfi, etableringsprogram och Arbetsförmedling
• bristande kunskaper och kompetens hos myndighetspersoner som möter de utrikes födda kvinnorna vad gäller jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck
• utrikes födda kvinnor får mindre stöd och färre insatser än utrikes födda män av Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten
• omsorgsansvaret för barn och familj vilar tungt på kvinnorna och leder till ett ojämställt uttag av föräldrapenningdagar
• föräldraförsäkringen på grundnivå har inga dagar som är öronmärkta för respektive förälder, vilket gör att incitament att dela mer lika på föräldraledigheten är mindre för de som uppbär försäkringen på grundnivå
• regler om att nyanlända som är föräldralediga mer än tolv månader under sin första tid i Sverige inte kan fullfölja etableringsprogrammet
• att många kommer från länder där kvinnors deltagande i arbetskraften är lågt och ofta saknar arbetslivserfarenhet
• etnisk och socioekonomisk boendesegregation med bristande nätverk som ett resultat
• mäns våld mot kvinnor samt utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck
• diskriminering på grund av kön och etnicitet
• svårt att uppfylla den svenska arbetsmarknadens krav på goda kunskaper i svenska och formell utbildning
• migrationsrelaterad ohälsa.