Inför valet 2026: Hur jämställd är demokratin?

Sverige har i ett internationellt perspektiv en hög och relativt jämn representation av kvinnor och män i politiken. Samtidigt visar forskning att villkoren för politiskt deltagande fortfarande skiljer sig åt mellan olika grupper av kvinnor och män. För att Sverige även framåt ska ha en stark och jämställd demokrati behöver arbetet med representation, arbetsmiljö och trygghet fortsätta utvecklas. 

Sverige lyfts ofta fram som ett av världens mest jämställda länder när det gäller politisk representation. Kvinnor och män är i dag relativt jämnt representerade i riksdag och regering. Samtidigt visar forskning och statistik att kvinnor och män delvis möter olika villkor i politiken, särskilt när det gäller arbetsmiljö, bemötande och utsatthet för hot och trakasserier. Frågan handlar därför inte bara om vilka som väljs in utan också om vem som har möjlighet att stanna kvar, göra sin röst hörd och nå inflytelserika positioner. 

– Jämställd representation handlar ytterst om demokrati. Det handlar både om vilka som finns runt beslutsborden och vilka erfarenheter och perspektiv som får genomslag i politiken, säger Julia Hugoson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.  

Politiskt mål med bred enighet 

I riksdagen finns en bred politisk enighet om det jämställdhetspolitiskta delmålet om en jämn fördelning av makt och inflytande. Målet innebär att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet. 

Det handlar både om representation i politiska församlingar och om möjligheten att påverka politikens innehåll. 

Forskning visar också att vem som deltar i politiken spelar roll. I studier om riksdagsledamöters syn på sitt uppdrag uppger kvinnliga ledamöter i något högre grad än män att det är viktigt att representera kvinnors intressen. 

– Representation är inte bara en fråga om antal. Det påverkar också vilka frågor som uppmärksammas och vilka erfarenheter som tas tillvara i beslutsfattandet, säger Julia Hugoson. 

Representationen har stabiliserats 

På nationell och regional nivå är könsfördelningen i svensk politik relativt jämn. I dag består riksdagen av 46 procent kvinnor och 53 procent män. Regionfullmäktige består av 49 procent kvinnor och 51 procent män. Samtidigt kvarstår vissa skillnader, särskilt på lokal nivå och på ledande poster. 

Även om riksdagen under lång tid har haft en hög representation av kvinnor, framträder ett återkommande mönster. Fördelningen har varierat mellan valen, men inte på ett sätt som inneburit att kvinnor någon gång varit fler än män. 

Skillnaderna blir också tydligare på lokal nivå. I 97 av Sveriges 290 kommuner utgör män minst 60 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige. Endast en kommun har motsvarande kvinnlig majoritet. 

Även på ledande poster finns skillnader. Två tredjedelar av landets kommunstyrelseordförande är män. Historiskt har Sveriges högsta politiska ämbete, statsministerposten, innehafts av en kvinna, Magdalena Anderson, under totalt elva månader. 

– Sverige har kommit långt när det gäller jämn representation, men det betyder inte att makt och inflytande är jämnt fördelat, säger Julia Hugoson. 

Politikens villkor är inte jämställda 

Trots den relativt jämna representationen finns flera informella hinder som påverkar villkoren för att verka politiskt. 

Forskning visar att kvinnor i politiken oftare upplever sämre arbetsvillkor, hårdare krav och ett tuffare samtalsklimat än män. Skillnaderna är särskilt tydliga bland yngre förtroendevalda. 

Unga kvinnor beskriver högre krav på att vara pålästa och prestera utan misstag. De beskriver också erfarenheter av att bli avbrutna, osynliggjorda eller utsatta för sexistiska kommentarer och härskartekniker. 

Mönstret syns även i vilka som lämnar politiken. Under mandatperioden 2018–2022 lämnade 41 procent av kvinnorna mellan 18 och 29 år sina kommunala uppdrag i förtid. Motsvarande andel bland unga män var 36 procent. 

– Formellt har kvinnor och män samma möjlighet att engagera sig politiskt. Men i praktiken möter de fortfarande olika hinder för att kunna delta fullt ut, säger Julia Hugoson. 

Hot och hat påverkar det demokratiska samtalet 

Hot, hat och trakasserier är ytterligare en faktor som påverkar vem som kan verka i politiken, och vilka frågor som kan drivas opinion för. 

Kvinnor på mer synliga och framträdande poster utsätts i högre grad än män, vilket kan påverka möjligheten att delta i samhällsdebatten och nå ledande positioner. 

Forskning visar att både kvinnor och män ibland väljer bort offentliga uttalanden av rädsla för att utsättas, men att kvinnor gör det i högre grad. Forskning visar att kvinnor i högre utsträckning än män undviker att uttala sig i frågor som rör jämställdhet och migration av rädsla för att utsättas för hot eller trakasserier. Samma forskning visar att politiker med invandrarbakgrund undviker att uttala sig i migrationsfrågor av samma skäl. 

– När förtroendevalda begränsar sitt deltagande eller lämnar sina uppdrag påverkar det inte bara individen. Det påverkar också demokratin och vilka röster som får höras, säger Julia Hugoson. 

Den 1 juli 2025 infördes också ett tydligare ansvar för kommuner och regioner att förebygga hot och våld mot vissa förtroendevalda på heltid eller nära heltid. Syftet är att stärka tryggheten och tydliggöra ansvaret för det förebyggande arbetet. 

– Arbetet med att implementera detta i Sveriges kommuner och regioner behöver beakta de skillnader i utsatthet som drabbar olika grupper av kvinnor och män, säger Julia Hugoson.  

Högaktuellt inför valet 

Inför valet 2026 är frågor om representation och demokratiskt deltagande fortsatt aktuella.  

Sverige har i dag en internationellt sett hög jämställd representation i politiken. För att den utvecklingen ska fortsätta krävs goda villkor för alla som vill delta, påverka och ta ansvar i demokratin. 

– En stark demokrati förutsätter att kvinnor och män har samma möjligheter att delta, påverka och göra sina röster hörda, avslutar Julia Hugoson.