Jämställdhetsmyndighetens remissvar på betänkandet Rättssäker samhällsvård för barn och unga (SOU 2026:8)

Nedan sammanfattas några synpunkter till den fortsatta beredningen:

• En förutsättning för att öka sakkunskapen i LVU-processen är att även domstol och socialtjänst har kunskap om våld mot barn, hedersrelaterat våld och förtryck, sexuell exploatering och människohandel samt mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Detsamma gäller för Socialstyrelsen som ska förordna sakkunniga.
• För att förslaget om att en socialnämnd får avvakta med att underrätta parterna om ett beslut om omedelbart omhändertagande ska få avsedd effekt, bör samma möjlighet gälla även vid beslut om tillfälligt utreseförbud.
• Vi ställer oss frågande till varför endast ett omhändertagande enligt 3 § LVU, men inte enligt 2 § LVU, ska underställas förvaltningsrättens prövning var sjätte månad. Vidare anser vi att förslaget inte tillräckligt beaktar risken att ett omhändertagande upphör om beslutet inte underställs förvaltningsrätten i tid, eftersom aktualitetsprincipen kan hindra att ett nytt beslut fattas.
• Bestämmelsen om umgängesbeslut, 14 § LVU, bör även fortsatt hänvisa till ändamålet med vården då begreppet är väl förankrat och används i annan lagstiftning. Vidare anser vi att kravet på nödvändighet för umgängesbegränsning är ett för högt ställt krav, då barn inte ska tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder.

Jämställdhetsmyndigheten avstyrker följande förslag:

• Att ändra 14 § andra stycket LVU så att syskon och andra närstående ges möjlighet att överklaga beslut om umgängesbegränsning, då upprepade överklaganden från syskon och släktingar kan innebära påtryckningar för barnet och få negativa konsekvenser för barnets skydd, stöd och behandling. Det gäller inte minst barn och unga som befinner sig i samhällets vård på grund av hedersrelaterat våld och förtryck som utövas av flera förövare i släkten och nätverket.