8 mars – Hur står det till med jämställdheten?

Kvinnor är underrepresenterade i ledande och beslutsfattande positioner i de flesta av samhällets sektorer, trots att de utgör hälften av befolkningen. Denna brist på representation kan ha en betydande inverkan på politiska beslut, ekonomisk tillväxt och sociala framsteg.

Politik och statlig förvaltning har sett förbättringar sedan 90-talet, men på lokal nivå har det stått stilla. Lite mer än 40% är kvinnor i kommunfullmäktige och de utgör endast 34% av posterna som kommunstyrelsens ordförande.

Unga kvinnor är särskilt underrepresenterade. De riskerar oftare att utsättas för hat och hot om de engagerar sig politiskt. Särskilt om de driver frågor som till exempel jämställdhet.

Läs mer om delmål 1: En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattande.

Totalt sett har kvinnor i genomsnitt en inkomst på fyra kronor när män har en inkomst på fem kronor. Det här har i princip varit oförändrat sedan 1995.

Skillnaderna beror främst på att män oftare arbetar heltid, har ett större ägande och sparande – och därmed har högre kapitalinkomster.

Läs mer om delmål 2: Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Flickor och pojkar studerar fortsatt till stor del på olika utbildningar på gymnasieskolan. Pojkar dominerar på framför allt Teknikprogrammet, El och energi, Bygg och anläggning, Fordon och transport samt Industritekniska programmet. Flickor dominerar bland annat på Vård och omsorg, Hantverk, Hotell och turism samt Samhällsvetenskapliga programmet.

När det gäller högskoleutbildningar är en majoritet av studenterna kvinnor. Inom de tre största utbildningsområdena dominerar kvinnor på juridik och samhällsvetenskap samt humaniora och teologi, medan män dominerar på tekniska utbildningar.

Läs mer om könsskillnader i utbildningsval

Läs mer om delmål 3: Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.

Kvinnor lägger cirka 6 timmar mer än män på obetalt arbete i hemmet varje vecka. De vabbar mer och även när kvinnor i heterosexuella relationer tjänar mest tar de ut fler föräldradagar än sina partners.

Kvinnor ägnar generellt mer tid åt att laga mat, städa och tvätta samt lägger ner mer tid på omsorg om de egna barnen. Män ägnar generellt mer tid till underhåll och reparationer av bostaden och fordon.

Läs mer om delmål 4: Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.

Kvinnor uppger i högre utsträckning än män att de har problem med sin hälsa. De gäller bland annat psykisk ohälsa som ökar mer bland flickor och yngre kvinnor. 

Samtidigt som kvinnor rapporterar en sämre hälsa dör fler män än kvinnor av självmord, i olyckor på arbetsplatsen, i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Några förklaringar till skillnaderna kan vara att normer kring kön påverkar i vilken grad män och kvinnor söker vård, vilken diagnos de får och vilken behandling de erbjuds. Män söker till exempel mer sällan för psykiska besvär och får fler fysiska undersökningar än kvinnor vars hälsoproblem riskerar att ses som psykosomatiska.

Läs mer om delmål 5: Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor.