Brist på klimakteriebehandling hotar kvinnors hälsa

År 2025 behandlades nästan 380 000 kvinnor över 45 år med hormoner i Sverige. Den vanligaste behandlingen mot klimakteriebesvär är hormonbehandling med läkemedel som innehåller östrogen, ofta i kombination med så kallat gulkroppshormon. I dag råder brist på flera östrogenläkemedel som tas upp genom huden, till exempel plåster, sprejer och geler.

– Vi har sett en kraftigt ökad efterfrågan på hormonbehandling de senaste åren. Samtidigt har läkemedelsföretagen haft svårt att möta efterfrågan, bland annat på grund av störningar i leveranskedjor och begränsad tillverkningskapacitet. Det skapar oro och stress för kvinnor som behöver behandling, säger Ingrid Osika Friberg, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

– Det vi ser är inte en enskild brist, utan flera brister som förstärker varandra. Många kvinnor har klimakteriebesvär, men alla får inte rätt stöd när de söker vård. När det samtidigt råder brist på läkemedel kan kvinnor behöva lägga mycket tid och kraft på att själva hitta information, behandling och alternativ, säger Ingrid Osika Friberg.

Höjt pris kan påverka kvinnors tillgång till behandling

Bristen på östrogenläkemedel handlar inte bara om tillfälliga leveransproblem. Den hänger också ihop med prissättning, subventioner och Sveriges position på en global läkemedelsmarknad.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har beslutat att höja priset på östrogenplåstret Estradot från och med den 1 juli 2026. Syftet är att läkemedlet ska finnas kvar på den svenska marknaden och att tillgången ska kunna öka.

Samtidigt har flera östrogenläkemedel lämnat, eller riskerar att lämna, högkostnadsskyddet. När ett läkemedel inte ingår i högkostnadsskyddet får patienten betala hela kostnaden själv. Det kan göra tillgången till behandling mer beroende av kvinnors ekonomi.

– Det är positivt om prishöjningen gör att fler läkemedel faktiskt finns på apoteken. Men behandlingen får inte bli för dyr för dem som behöver den. Alla kvinnor som har behov av östrogenbehandling ska kunna få tillgång till den på lika villkor, till rimliga kostnader och inom högkostnadsskyddet, säger Ingrid Osika Friberg.

Ökad kunskap ligger bakom ökad efterfrågan

I början av 2000-talet minskade användningen av hormonbehandling vid klimakteriebesvär kraftigt efter studier som visade risker med behandlingen. Sedan dess har kunskapsläget utvecklats och lett till en mer nyanserad bedömning. I dag betonar vården i högre grad att behandlingen ska utgå från en individuell medicinsk bedömning.

Marknaden för klimakterieläkemedel var länge relativt liten och stabil. De senaste åren har ökningen av kvinnor som söker vård och efterfrågar modern hormonbehandling ökat snabbt.

– Ämnet har gått från att vara nästan tabu till att diskuteras mer öppet. Böcker, poddar, kända profiler och dokumentärer har bidragit till att fler kvinnor känner igen sina symtom och söker hjälp i stället för att lida i tysthet, säger Ingrid Osika Friberg.

För att öka tillgången på sikt har regeringen gett Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket i uppdrag att analysera hur tillgången till östrogenläkemedel som tas upp genom huden kan stärkas.

Tydligare ansvar behövs i vården

Bristen på läkemedel är bara en del av problemet. För att kvinnor med klimakteriebesvär ska få rätt stöd behöver vården också vara lättare att hitta och mer jämlik över landet. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid klimakteriebesvär betonar att primärvården behöver vara en tydligare ingång, och att kvinnor ska få information, rådgivning och behandling utifrån sina individuella behov.

När kunskapen varierar och ansvaret är otydligt riskerar kvinnor att hänvisas runt i vården eller själva behöva söka information och alternativ. Det gör att tillgången till behandling kan bero på var en kvinna bor, vilken kunskap hon själv har och vilka ekonomiska möjligheter hon har.

Vissa grupper har svårare att få hjälp

Folkhälsomyndighetens senaste befolkningsundersökning om sexuell och reproduktiv hälsa visar att klimakteriet påverkar både kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Sex av tio kvinnor i åldern 40–60 år uppger att de haft klimakteriebesvär under det senaste året.

Men alla kvinnor med klimakteriebesvär får inte hjälp av vården. Särskilt yngre kvinnor i klimakterieåldern söker vård i något lägre utsträckning. Bland kvinnor 40–44 år som hade sökt vård upplevde färre än hälften att de hade fått hjälp.

Kvinnor med eftergymnasial utbildning rapporterade i något större utsträckning att de hade behov av stöd och att de fick hjälp när de kontaktade vården. 

– Samtidigt visar Socialstyrelsens statistik att kvinnor i socioekonomiskt utsatta områden i betydligt lägre grad hämtar ut hormonbehandling. Det pekar på att klimakterievården inte når kvinnor på lika villkor, säger Ingrid Osika Friberg.

En god sexuell och reproduktiv hälsa är en förutsättning för jämställd hälsa

Klimakteriet påverkar många kvinnors hälsa, arbete och vardag. Symtom som hjärntrötthet, koncentrationssvårigheter, sömnbrist samt led- och muskelvärk kan påverka arbetsförmågan vilket i sin tur får samhällsekonomiska konsekvenser. 

Det jämställdhetspolitiska delmålet om jämställd hälsa innebär att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättningar för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor.

– Kvinnors hälsa har generellt varit lägre prioriterad inom medicinsk forskning och läkemedelsutveckling. När kunskap, vårdvägar och tillgång till läkemedel inte fungerar fullt ut riskerar kvinnor att få bära konsekvenserna själva. Därför behöver klimakterievården stärkas som en del av arbetet för en mer jämställd och jämlik vård, säger Ingrid Osika Friberg.