Viktiga utgångspunkter för jämställdhet

Kriminalvården bedriver sin verksamhet könsuppdelad med separata anstalter för kvinnor och män. Kvinnoanstalter är oftast mindre enheter. Det leder bl.a. till att vårddygnskostnaden för kvinnor är högre än för män. Vid första anblick kan det verka som att intagna kvinnor därmed får större del av samhällets resurser än intagna män. Kriminalvårdens arbetsdrift ska ge intagna meningsfull sysselsättning under anstaltstiden och främja deras anpassning i samhället efter frigivningen. I arbetsdriften arbetar de intagna och det ska bl.a. bidra till att öka de intagnas förmåga att förstå arbetslivet och arbetsmarknadens villkor. Arbetsdrifterna kan på så sätt öka anställningsbarheten och därmed återetableringen i samhället efter avtjänat straff.

Eftersom kvinnoanstalterna ofta är mindre än mansanstalterna är det svårare att där erbjuda ett brett utbud av arbetsdrift som utgår från varje individs behov. Det leder till att kvinnor i högre grad ägnar sig åt annan sysselsättning som inte ger samma arbetslivserfarenhet som arbetsdrift. Utifrån denna analys bedömde kriminalvården att detta var en osaklig könsskillnad, till kvinnors nackdel. De behövde helt enkelt sträva efter att kvinnor ska få samma tillgång till denna typ av stödinsatser som män får. En åtgärd blev att omfördela resurser genom riktade investeringar till arbetsdrifterna på anstalter för kvinnor. Satsningen gav till resultat att andelen intagna kvinnor i arbetsdriften ökade och år 2020 låg den för första gången på samma nivå som för männen.

Högskolan Kristianstad har framgångsrikt arbetat med omfördelning av resurser. I samband med ett tillägg i regleringsbrevet att beakta jämställdhet vid fördelning av forskningsmedel förändrade Högskolan Kristianstad sin resursfördelningsmodell, eftersom cirka 70 procent av resurserna tilldelades män. Förändringen innebar bland att Högskolan Kristianstad halverade avsatt tid för forskning för professorer (från sex till tre månader), docenter (från tre till 1,5 månader) och lektorer (från två till en månad).

Utöver forsknings- och undervisningsmeriter premierades även samverkan och föregående års prestation i förhållande till den tid forskare haft avsatt för forskning. Förändringen resulterade i att cirka 60 procent av forskningsmedlen fördelades till kvinnor och cirka 40 procent till män (år 2019), en fördelning som ganska väl motsvarar könsfördelningen vid lärosätet. Läs mer i vår rapport Jämställdhet i akademin (2020).

Sedan 2020 inkluderar Pensionsmyndighetens i sin årsredovisning en jämställdhetsredovisning av sina förvaltningskostnader. I tabellen synliggörs kostnaderna för att administrera de system och förmåner som pensionsmyndigheten ansvarar för uppdelat på kvinnor och män. Med hjälp av denna uppställning kan Pensionsmyndigheten börja knyta ihop resursanvändningen med jämställdhet. Det är en bra utgångspunkt för vidare analyser av myndighetens påverkan på jämställdhet och det ger en möjlighet att följa utvecklingar i utfallet över tid. Tabellen bygger på data och nyckeltal som redan används i pensionsmyndighetens rapportering. De har alltså inte behövt ta fram några nya mått eller nya data för att sätta samman denna tabell.  

En snabb titt på posterna kan ge uppslag till analyser:

• Kostnaderna för förmåner som bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd är högre för kvinnor än för män. Tänkbara förklaringar är att kvinnor har lägre pensioner och oftare blir efterlevande. Om handläggningen av bostadstillägg blir underfinansierad så att ansökningar och utbetalningar tar längre tid, då drabbar det en grupp av främst kvinnliga pensionärer som redan har det tufft ekonomiskt.  
• Posten för kundservice är en stor post på 69 mnkr. Posten för webbsidan Min Pension är lägre på 37 mnkr. Om myndigheten skulle skala ner på kundservicen via telefon och i högre grad hänvisa till sin webb så kan vi här se hur det skulle slå ur ett jämställdhetsperspektiv. Bland de som behöver hjälp via telefon är 60 procent kvinnor. Bland de som använder sig av webben är 54 procent män.  

På totalen då? Siffrorna visar att Pensionsmyndigheten sammantaget har större kostnader för kvinnor än för män, men också att det hänger ihop med skilda förutsättningar för de olika grupperna. Att bidra till jämställdhet är inte alltid det samma som att nå 50/50 i resursanvändningen. Tabellen gör det istället möjligt att ta fram problemformuleringar och mål utifrån jämställdhetsanalyser, och att ställa frågan: hur kan vår resursanvändning i högre grad bidra till jämställdhet?